röd_klänning_0219

Inte helt hundra. En bra bit ifrån faktiskt.

röd_klänning_0219

röd_klänning_0244 röd_klänning_0222 röd_klänning_0234 röd_klänning_0225 röd_klänning_0250 röd_klänning_0223

Jag är verkligen så himla tacksam för alla era stärkande kommentarer. Och för mail där fina personer berättar om hur bra det gått för personer i deras närhet som fått samma besked som jag. Ni anar inte vad det betyder!  Den här veckan har varit en fruktansvärd mardröm. Det känns som att mitt huvud har ballongstorlek och som att jag går runt i en bubbla. Jag försöker vara med männsikor jag känner mig trygg med hela tiden. Igår var jag själv några timmar på eftermiddagen eftersom jag behövde åka hem och byta kläder. Det gick ganska bra först. Istället för att lägga mig ner och sova (vilket är det enda jag vill eftersom hjärnan får vila från tankar då) så duschade jag, sminkade mig ordentligt, peppade mig själv,  bloggade om fina saker och tog fotona ovan. Tänkte att allt var ungefär som vanligt och det hjälpte. Efteråt brast det dock och allt smink rann av i tårar. Då åkte jag fort som attans in till stan och tänkte att det fick vara nog med att vara själv.

Jag tänker att jag ska fokusera på det fina nu, och försöka leva som vanligt. Jobba som vanligt, blogga som vanligt (i den mån jag får inspiration). Tror att det hjälper mig att hålla ångesttankarna borta. Jag ska inte älta så mycket här heller, vill att min blogg ska vara min fina plats som vanligt. Hade en del ångest huruvida jag skulle berätta det här för er eller inte, men nu känner jag att det är skönt att jag gjort det. Håller man inne på svåra saker blir det ibland komplicerat att förhålla sig till bloggandet, och jag tror jag behöver bloggen nu. Och vi behöver prata om saker som är jobbiga också, även på internet.

Translation:
Once again, thank you for all your support, it means the world to me! This has been a rough week, but now I’m gonna try to focus on the good things, even though it’s easier said than done. But I can try. Work as usual, blog as usual. I think it might help me. I wasn’t sure about telling you about this or not, but I’m glad I did. It’s easier to relate to blogging then, and I think I need the blog now. I also think it’s important to talk about heavy stuff on the internet aswell sometimes. Love to all of you!

5 reaktion på “Inte helt hundra. En bra bit ifrån faktiskt.

  1. madeleine

    åh fina, fina du! så ont det gör i mitt hjärta att läsa om sjukdomen. men det enda du ska fokusera på nu är att bli frisk. det är viktigt att skratta mycket, gå på humortillställningar, stå upp-shower och kolla mycket på roliga filmer. jag har läst att många faktiskt blir friska av att skratta mycket. och gör bara, bara sånna saker dom du tycker om. det är alltid så märkligt man får cancer, men vet du, du kommer klara det! du är stark! heja dig!

    stora styrkekramar

    Svara
  2. Emelie

    Sedan du skrev det första inlägget och berättade om allt har jag tänkt på dig och det här precis varje dag. Jag kommer på mig själv med att sitta på tunnelbanan och försöka formulera vad jag ska säga till dig men jag hittar inte rätt ord. Jag tänker att om jag formulerar mig tillräckligt bra så kommer du bli frisk i ett svep (tänk om det vore så väl!). Hur som helst så tänker jag massor på dig och försöker skicka så mycket styrka och friskhet som jag bara kan! Hundra kramar till dig nu och jämt.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>