Stina_Esther_dansfest_3441

Jag tittar mer avundsjukt på fulla studenter än mammor med barnvagn. Men när jag ser dig, då kapitulerar jag för en stund.

Stina_Esther_dansfest_3430 Stina_Esther_dansfest_3441 Stina_Esther_dansfest_3431 Stina_Esther_dansfest_3445 Stina_Esther_dansfest_3436
Jag har aldrig varit speciellt säker på om jag vill ha barn. Har väl iofs alltid tänkt att jag nog vill det sen, men sen har alltid känts så otroligt långt fram, och jag har väl lugnt tänkt att längtan kommer med tiden. Men åren har gått och ska jag vara helt ärlig så blickar jag mer avundsjukt på studenter som skriker på flaken än på mammor med barnvagn. Inte så att jag vill vara student. Min ålder är bra. Men jag har ändå den där I wanna be forever young- känslan i kroppen. Kommer den någonsin försvinna? Sömnlöshet pga barnskrik, dagislämning och inrutat vuxenliv skrämmer mig fortfarande en hel jävla del.

Det finns bara en enda som ibland får mig att tillfälligt känna annorlunda, och det är Esther. När hon skrattar mot mig, pussar mig med gapande mun och när hon staplar fram till sitt röda lilla minipiano för att hamra på det och sen stolt titta upp för att se om man lyssnat. Hennes mjuka hud och knubbiga små ben och fjuniga hår i nacken. Alltså, smälter… Då känner jag att jag är beredd att kapitulera, befruktas på stört och leva happily ever after. ;) Men å andra sidan tycker jag 1 timme senare, när hon är grinig och ska sova, att det är ganska skönt att smita iväg och dricka öl på Trädgården utan att behöva tänka att man blir väckt klockan 6 nästa morgon.

Har nog alltid tänkt att ”sen” skulle vara nu, jag är ändå 30, men för det mesta känner jag mig fortfarande 18 när det kommer till barnfrågan. Jag vill nog ha en liten Esther, men sen, sen, sen! Fram till dess vill jag vara forever young och inte åldras en dag från nu! Men tyvärr är ju inte livet så barmhärtigt att man kan stoppa tiden. Och tyvärr är det ju så att som kvinna har man inte all tid i världen. Fan tänker jag om det, och fortsätter pussa på Esther så ofta jag kan varvat med att dansa bort sommarnätter och gå hem i soluppgångar samtidigt som jag ber en stilla bön om att de här få åren då jag fortfarande kan stå med en fot på varje sida om barnfrågan kommer gå låååångsamt.

Translation: Here.

4 reaktion på “Jag tittar mer avundsjukt på fulla studenter än mammor med barnvagn. Men när jag ser dig, då kapitulerar jag för en stund.

  1. Pingback: Har du bååårn?* | charlottasofia

  2. Åsans värld

    Vi är lika gamla och när jag var yngre sa jag att jag ska aldrig gifta mig eller skaffa barn, i många år var jag typ rädd för barn (tyckte att dem var lite obehagliga och för oberäkneliga). Jag har mjuknat efter en hel del kontakt med barn, de flesta är ok, mina syskonbarn är ju självklart jättebra och vissa är så söta. Men det har gått från ett tvärnej till ett kanske, jag ändrar mig fram och tillbaka. Kanske vill andra att man ska vilja så mycket att man till slut inbillar sig att man vill, kanske är det normen för hur de flesta lever när de har barn som skrämmer mer än barn i sig. Jag tror att jag kommer leva ett bra liv oavsett hur det blir till slut, om jag får barn så kommer jag hitta ett sätt att vara förälder på som passar mig och får jag inte barn så vet jag redan vilka delar jag behöver i mitt liv för att vara tillfredställd och kan njuta av syskonbarn och vänners barn istället.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>