Etikettarkiv: gravidkropp

Om stil och känslan av att ha en helt ny kropp

Pink cardigan and other stories
pink cardigan and other stories

Jag kan längta så mycket efter att klä mig fint och uppdatera min garderob. Ytligt, javisst! Men helt sant!  Men så känns ju det såklart rätt onödigt att lägga pengar på just nu med tanke på att jag är gravid och bara blir större och större och inte vet vad som kommer passa eller ej. Är väl förstås därför jag längtar efter det extra mycket, plus att jag varit deprimerad och liksom inte orkat bry mig, och nu vill jag typ ta igen alla dagar jag känt mig håglös. Så för att ge mig själv lite ytlig vårpepp klickade jag hem ovan två alster som nu är i min ägo. Kommer passa som gravid, men även efteråt. Känner att jag vill ha mycket färg nu. Färg, färg, färg! Ge mig färg!

Folk säger alltid att gravida är så vackra och strålar, men ska jag vara helt ärlig så känner jag inte riktigt så. Jag mår väldigt bra psykiskt (nu, gjorde verkligen inte det i början av graviditeten) och har kanske lite extra fin hy, men börjar redan känna mig otymplig (är i vecka 26). Har haft foglossning senaste veckorna, vilket gör det svårare att vara aktiv, och så känner man sig extra gravid när man vaggar fram redan nu. Det här med gravidkroppen är komplext. Jag tycker att magen är fin och är stolt över den, men jag är inte riktigt bekväm i att kroppen förändras så fort och att man inte känner igen sig själv. Helt plötsligt är brösten stora med gigantiska bröstvårtor och ens former förändras. Helt plötsligt är man långt ifrån lika smidig som vanligt, inga av ens kläder passar, man har ont här och var, och man hinner liksom inte riktigt med att vänja sig. Känns som man knappt får säga sånt här? Som om man bara ska embracea sin nya kropp och känna sig megavacker och strålande, men hur lätt är det när man känner sig klumpig och stel och blir rastlös på sig själv som måste gå så nedrans långsamt och alla ens kläder sitter fult? Däremot tycker jag såklart att det är sjukt fascinerande vad som händer med kroppen och är stolt över min kropp. Att den KAN ändras så fort och liksom skapar ett liv. Det är ju helt fantastiskt! Men det är ju en väldigt stor påfrestning, och det är ju verkligen inte alla som har en ”dans-på-rosor”-graviditet, så det är helt ok att inte känna sig strålande hela tiden. Det är helt ok att sakna sin vanliga kropp och mående tycker jag, trots att man på samma gång är väldigt glad över pyret i magen och lycklig över de små kickarna och buffarna man känner titt som tätt.

Ni andra som varit gravida, har ni känt av den berömda ”åh vad jag strålar som gravid”- känslan? Kanske att man mest har den om man har en superenkel graviditet? För jag kan inte påstå att man strålar när man måste gå svinlångsamt,  ta vilopauser när man går i trappor för att hjärtat bankar så hårt och foglossningen värker, när man knappt tar sig upp från soffan för att man typ inte har kontakt med sina magmuskler längre.

OBS att allt är värt det ändå såklart! Om 14 veckor kommer det en bebis, hallå! :)