Etikettarkiv: Feminism

Vi vill ha en värld där alla har samma förutsättningar – på vilket sätt är det skrämmande?

Jag älskar att träna. Det får mig att känna mig stark och sund och lycklig. Trots detta så hatar jag hur vi hela tiden matas med föreställningar om hur den perfekta kroppen ska vara. Jag hatar att flera år av mitt liv försvann i ätstörningar och att jag fortfarande känner mig mindre attraktiv om jag går upp 5 kilo, fastän jag är mycket medveten om att det inte är så! Jag hatar att jag också per automatik har känt mig svag hela livet. Hur jag fortfarande ibland inte vill vara med i volleyboll-matcher för jag tänker att jag kommer förstöra för de andra, förstöra för alla som kan på riktigt.

Shortcut-Nr2_2014_Omslag_Elaine_MG_1812-2

Jag älskar att jobba. Jag har ett jobb som jag trivs alldeles strålande med. Därmed inte sagt att jag är lat för att jag tycker om att vara ledig. Jag hatar att vi lever i ett samhälle där jobben definierar vilka vi är. Att vårt jobb bestämmer hur intressanta vi är som människor. Jag hatar att det är så creddigt att jobba och ständigt vara så busy att vi tar helt slut på oss själva. Jag hatar obalansen. Att vi antingen jobbar ihjäl oss eller inte har något jobb alls.

caseapp_0661

Jag älskar att känna mig fin. Att ha nya kläder och vara nyduschad och fin i håret. Då känner jag mig trygg. Jag hatar att det är så. Jag hatar att jag har reducerats till mitt utseende ända sedan jag var liten, och vilka spår det satt. Jag hatar att jag fortfarande kan känna mig obekväm om jag springer på någon när jag är osminkad och har skitigt hår. Jag gör det ändå, men inte helt obrydd.  Jag hatar att jag genom historien fått jobb och tänkt att jag bara fått dem på grund av mitt utseende och inte på grund av att jag är duktig på det jag gör. Att jag nedvärderat mig själv så mycket. Jag hatar att jag har åldersnoja delvis på grund av att mitt ansikte kommer få rynkor och mina bröst kommer att hänga. Jag hatar hatar hatar och skäms över det! Men hur ska jag tänka bort tankarna när jag i 32 år har definierats kring mitt utseende?

305197_10150956096680078_1025634348_n

Jag älskar barn och tänker att jag vill ha det en dag.  De är supergulliga och härliga och vissa säger att de är meningen med livet. Sluta säg att de är meningen med livet! Du har all rätt att tycka att det är så för dig, men tänk dig för vem det kan såra! Och sluta fråga vartenda par i 30-årsåldern när de tänkt skaffa barn! Du vet ingenting! Du kanske hugger en kniv i deras hjärtan. De kanske inte kan få barn? De kanske har försökt i flera år men bara fått missfall? De kanske Gud förbjude INTE VILL HA BARN och tycker att det finns andra meningar med livet? Hur som är det varje persons ensak så take a chill pill och sluta hetsa kring barnfrågan och kärnfamiljsnormen!

MG_8318

 

Jag älskar män. De är sexiga, smarta, roliga och fantastiska på många sätt. Trots detta så måste jag få bli arg iband. Trots detta ligger jag ibland sömnlös om nätterna. Trots att jag älskar män så spyr jag på könsmaktsordningen och patriarkala strukturer. För hur fantastiska män jag än har i min närhet så lever vi i en värld som är långt ifrån jämställd, som bär spår av tusentals år i förtryck. Jag hatar att jag ständigt är rädd när jag går hem på kvällarna. Jag hatar att jag ständigt anpassat mig i relationer. Jag hatar att jag alltid satt ett värde på mig själv utifrån hur män ser på mig. Jag hatar att en man en gång för länge sen tog sig friheten att ha sex med mig trots att jag sov. Jag hatar dessutom att jag först la skulden på mig själv. Att jag stod och grät i badrummet den natten och funderade över om jag inte varit tydlig nog när jag sa nej. Jag hatar att män ibland har haft mage att bli arga när jag följt med dem hem och samtidigt sagt att jag inte vill ha sex. Jag hatar att jag blivit sextrakasserad i jobbsituationer. Jag hatar att jag tjänar mindre än män. Jag hatar att jag bor i ett land som relativt sett har det jämställt, och att det trots detta är så långt kvar, både när det kommer till diskrimeniering av kvinnor, men såklart även när det kommer till diskriminering av alla slag. Det säger så mycket om hur fruktansvärt det är i resten av världen. Jag hatar att kvinnohatet har nått orimliga gränser på senare år iom sociala medier. Att vi blir reducerade till manshatande feministfittor för att vi säger sanningen och kämpar för en bra sak som gynnar alla. Att vi får ta så mycket skit för att vi är trötta på strukturer som går tusentals år tillbaka i tiden och som vi vill göra något åt. Hur kan det vara så skrämmande? Vi vill inte reducera män från världen. Vi vill inte peka ut och skuldbelägga varje man. Vi vill att alla män ska vara på vår sida och jobba för ett samhälle där vi alla – du, din partner, dina barn, dina föräldrar, dina vänner ska ha samma förutsättningar och kunna känna sig trygga på alla platser, i alla situationer. På vilket sätt är det skrämmande?

Translation: This is a text about how I’m tired of the norms in our society. Read the google translated version here.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet, något annat finns ju liksom inte

Jag är så himla glad, över att vi tillsammans har gjort det! Tillsammans har vi röstat in det första partiet med jämställdhet och antirasism som huvudfråga, och det är minst sagt historiskt! Så himla stolt över oss!

Men, å andra sidan svider det bakom mina revben, bränner det bakom mina ögon, när jag tänker på hur den övriga situationen ser ut i Sverige och hela Europa. Det politiska klimatet är inte helt olikt det klimat som rådde åren innan andra världskriget bröt ut, och jag vill liksom bara skrika rakt ut; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT????

Front National, UKIP, Dansk folkeparti och SD gör succéval (läs Jennifers inlägg, så himla bra, en liten sammanfattning av vad det är Europa faktiskt har röstat fram), de bruna partierna växer sig större över hela Europa och jag skriker igen; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT??

Vi har kommit långt, som Gudrun sa: ”Vi har avslutat en valseger, men påbörjat en folkrörelse”, och det är nu det gäller mer än nånsin. F! inspirerar andra feminister över hela världen, och jag är så himla stolt och tacksam att vi tillsammans gjort detta! Så nu är det bara att fortsätta sprida budskapet, prata med våra nära, ta diskussionerna och kämpa för att vi växer oss ännu starkare.

Avslutningsvis bjuder jag på en liten sång, ni har hört den förr, det är snart två år sedan jag och Agnes gjorde den här lilla covern, men Kents ord är så viktiga att de tål att höras hela tiden.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet. Något annat finns ju liksom inte.

All kärlek jag besitter/ Isabelle

Ljuvliga första maj

förstamaj_1510

Alltså, den här dagen kommer ju gå till historien som en av de peppigaste! Wow alltså! Vilket pådrag! Vilken stämning! Vilken kärlek! Heja alla feminister!förstamaj_1498

 

Solen sken över Mariatorget när vi lyssnade på peppiga tal från grymma feminister!förstamaj_1504

Jag stod med bl.a dessa fina och hejade! Virag, Ella och Louisa.förstamaj_1512

Sen började tåget att vandra Hornsgatan fram. 5000 som skrek ” Ut med rasisterna, in med feministerna”, ”Allas rätt till ett jämställt liv, Feministiskt initiativ” m.m. Ni fattar ju, känslan av att vi är så många… Underbart!förstamaj_1529 förstamaj_1509

Träffade massa kända ansikten i tåget. Som Ida och Viktor. förstamaj_1530

Fina Emma Sundh.förstamaj_1535

Väl framme i Tanto slog vi oss ner. förstamaj_1531

Bästa Josefin! förstamaj_1542

 

Vi lyssnade /tittade på uppträdanden.förstamaj_1548

Grymma Emelie var konferencier. förstamaj_1559

Robert, jag och Anna-lill!förstamaj_1564 förstamaj_1566

Åh, underbar dag! Kunde inte bli en bättre start på denna ljuvliga månad! Puss!

Translation: Today was such a lovely day when we demonstrated for feminism! Love!

 

Hejdå Patriarkatet!

För tre veckor sedan fick vi i skoluppgift att göra en reklamfilm om en engångstandborste. Hell no, tänkte vi och frågade om en fick göra något eget? Svaret blev ja. Så satte jag och Louisa igång med något som vi ändå tänkt tidigare att vi velat göra, nämligen en liten film om feminism. Det är ju valår och vi vill få människor att tänka till och rösta rätt. Både jag och Louisa röstar såklart på Feministiskt initiativ.

Vi började med att fundera över upplägg, och människor vi ville ha med. Frågade bloggare, politiker, vänner och väldigt många var positiva och tackade ja. 15 personer bestämde vi så intervjuer med, som skulle berätta om varför de är feminister. Så satte projektet igång, under namnet ”femifilm”.

Dock kände vi att enbart intervjuer kan bli lite långdraget och enformigt, och riktningen blev då sådan att vi bestämde oss för att göra en musikvideo, och lägga in intervjuerna i den. Så vi började att skriva texten till en låt om feminism, och så hade vi turen att få med oss David ”Monty” Pagmar som cowriter och producent. Utan honom hade låten inte blivit en fjärdedel så bra! Tack, bästa!

Nästa steg blev att filma musikvideodelen, och det gjorde vi under 4 dagar på olika platser. Låten fick namnet ”Hejdå patriarkatet”, och här får ni se resultatet:

Tack så mycket till Emily Dahl, Emma Sundh, Fredrik Ferngren Zachariasson, Axel Ek, Viktoria Kawesa, Lars Jalmert, Sissela Nordling Blanco,  Flora Wiström,  Emmie Asplund Eriksson, Louise Dahl, Emelie Eriksson, Caroline Åsgård, Karoline Pettersson, Miriam Parkman, Johanna Alm och Elsa Maria Axelsson för att ni ville vara med i filmen! Och till David Pagmar – producent och cowriter på ”Hejdå patriarkatet”, och till Christian Gustavsson för utlån av lägenhet och utrustning och filmhjälp! Puss på er!

Femifilm

Emma Sundh Caroline Åsgård Emily Dahl
Igår började jag och Louisa filma för vårat projekt #femifilm. Vad det handlar om kan en ju ganska lätt lista ut, men mer exakt för ni veta om några veckor. Igår filmade vi de dunderfantastiska tjejerna Emma Sundh, Caroline Åsgård och Emily Dahl. Alltså, så megapepp på det här projektet!

Translation: Yesterday we starded shooting a small film we’re working on, me and my friend Louisa. In front of the camera yesterday we had Emma, Caroline and Emily.

feminism

We are all wonder women!

feminism

Peppigaste dagen idag! Så härligt att den vanliga morgonrundan på internet och alla bloggar fylls av kärleksbombningar, hurrarop, peppiga snack, kloka ord och girlpower! Så är det ju iofs ofta, men extra mycket på internationella kvinnodagen. Elsa, Flora, Emelie, Jennifer, för att nämna några av alla härliga quinns som förgyller och peppar. Puss alla grymma kvinnor, och glöm inte att krossa patriarkatet! (som om man nånsin skulle glömma liksom, men ändå… :))

Japanse_Princess-Party_0116

All denna tröttsamma brist på kunskap får mitt feministhjärta att gråta

Isabelle Pedersen, lila hår

Foto: Christian Gustavsson

Tack för alla era svar, eller snarare berättelser, om hur ni ser på det här med barnfrågan. Skönt att en inte är ensam, och skönt med pepp för vilken väg en än tänker ta i livet. Det är banne mig ingen lätt sak, för pausa tiden är ju en omöjlighet (damn it!). Men men… det blir nog bra, hur det än blir. Viktigast är ändå att man gör sina val för sin egen skull, och på sitt eget vis, och inte låter norm-stressen ta över. Tills vidare fortsätter jag leva som om jag vore 22. ;)

Förövrigt så har jag varit så trött över Blondinbellas vansinniga brist på kunskap om feminism, och tycker att ni kan läsa Hannepees och Emmas vintage svar på det hela. Förstår verkligen inte vad som händer, varför det är en sådan hets mot feminister ute i vårt avlånga land, det är beyond mitt förstånd. Så här kommer pepp och kärlek till alla som kämpar till sista blodsdroppe för en JÄMSTÄLLD TILLVARO FÖR ALLA! Puss!

littlebox_3_0327

Frågor och svar; Om feminism, hjärtefrågor, jobb och utbildning.

vad är en feminist, enligt dig?

En feminist vill att alla ska ha lika rättigheter i ett samhälle oavsett saker som etnisk bakgrund, sexualitet och könstillhörighet. Feminism är att inte blunda för de orättvisor som finns och omger oss varje dag, och att ständigt kämpa för att de ska försvinna. Feminism är ett ord, en kamp, en hjärtefråga och en livsstil. Framförallt är feminism något självklart för mig, och det går utanför mitt förstånd hur inte alla kan tycka så.

Isabelle Pedersen 60-talsklänning

vilka andra frågor brinner du för?

Jag tycker att privatisering är ett helvete. Jag tycker det är galenskap att man vill fortsätta sänka skatten trots att det finns så otroligt mycket viktigare saker att lägga pengarna på. Jag tycker att RUT-avdraget ska upphöra. Kort och gott kan man nog sammanfatta det till att jag brinner för att minska klyftorna i samhället.

Sen brinner jag för köttfrågan också! Man kan inte på något sätt rättfärdiga Sveriges enorma köttkonsumtion, och att det blev ramaskri när en förskola skulle ha en vegetarisk dag i veckan är liksom bland det sjukaste ever,  läs den här artikel hörrni, mycket bra!

Slutligen måste miljön vara med också, går den för mycket åt helvete går det ju inte att vara här (och jag får ont i magen av att det faktiskt är på väg att hända).

solnedgång, Våtsjön
hur blir man fotograf?

Just med fotande är det ju toppen att gå en utbildning, men det finns inget som säger att du inte kan bli grym ändå. Jag har pluggat väldigt lite fotande, men har lärt mig väldigt mycket av min fotograf-pojkvän och att plåta, plåta, plåta, och kanske att jag vågar titulera mig fotograf any day now. ;)

Jag undrar vad du använder för kamera?

Jag har en canon mark II 5d, älskar den! Här kan ni läsa mer om mitt fotande!

Vad är det för utbildning du går på?

Jag pluggar till webbkommunikatör på Medieinstitutet. Det är en 2-årig yh-utbildning och jag trivs som fisken i vattnet! Jag har bland annat kurser i journalistiskt skrivande och skrivande för webb, digitalfoto, projektledning, sökmotoroptimering, lite html, photoshop, wordpress, episerver mm. Sen har jag 3 praktikperioder. En på 6 veckor, två på tio veckor vardera. Just nu gör jag min första praktik på Vintagefabriken.

Tangentbord på Mac

Hej! Jag undrar hur du har fått mod att ha sådant okonventionell jobb? Eller hur har du hittat modet att gå tillbaka till skolan och inte göra en samma sak hela livet? Just nu känns det som man måste göra exakt det man pluggar till och man kan inte svänga ens lite. <3

Ja… Jag känner nog lite att jag inte haft något annat val. Om jag inte hade gjort det jag brinner för så tror jag att jag alltid skulle ha ångrat mig. Sen brinner jag för väldigt mycket, och har svårt att hålla mig till en sak hela livet, därav att jag så här på äldre dar vill utveckla andra sidor hos mig själv och gått tillbaka till skolan, vilket jag älskar! :) Tänker att man inte alls behöver göra exakt det man pluggar till, livet är förhoppningsvis långt, och det är ju så underbart med nutiden, att man har möjlighet att byta bana flera gånger om, eller utvecklas åt olika håll! Jobb är självklart jättestressande periodvis, men jag tror att jag skulle vara ännu mer stressad om jag satt fast i något och inte hade möjlighet att svänga. Men allt är ju såklart beroende på vilken typ av person man man är, vad man mår bra av. Vill du svänga och byta bana emellanåt och mår bra av det, då finns alla möjligheter, man måste bara våga. Och att våga, det växer man flera meter på! <3

mikrofon

Hur skulle ditt liv se ut om 5 år om du fick önska?

Om jag får drömma och önska, så tänker jag att jag vill att det ska vara lite som nu, men mer uppstyrt och på riktigt (nu är ju en del grejer skolgrejer, en del grejer jobb) . Jag vill gärna jobba med olika projekt, frilansa inom allt det jag tycker om.  Vill både skriva, fota, sjunga och skådespela, och just precis nu gör jag alla dessa grejer på något vis, och det får gärna fortsätta så, fast i större utsträckning. Så, om jag får drömma, så går det bra som frilans om 5 år, kanske bor jag i en större lägenhet med kakelugn, har en katt, och om jag kommit fram till att jag vill ha barn så kanske det börjar bli dags. Vill gärna ha ett eget sommarhus också, kanske på Fårö, där jag kan sitta och skriva och bjuda in alla på rödvinskvällar när de vill komma bort från stan. ;)

hatt på säng

Tranlation: Questions and answers, part 1. In english here.