Etikettarkiv: barnfrågan

Japanse_Princess-Party_0116

All denna tröttsamma brist på kunskap får mitt feministhjärta att gråta

Isabelle Pedersen, lila hår

Foto: Christian Gustavsson

Tack för alla era svar, eller snarare berättelser, om hur ni ser på det här med barnfrågan. Skönt att en inte är ensam, och skönt med pepp för vilken väg en än tänker ta i livet. Det är banne mig ingen lätt sak, för pausa tiden är ju en omöjlighet (damn it!). Men men… det blir nog bra, hur det än blir. Viktigast är ändå att man gör sina val för sin egen skull, och på sitt eget vis, och inte låter norm-stressen ta över. Tills vidare fortsätter jag leva som om jag vore 22. ;)

Förövrigt så har jag varit så trött över Blondinbellas vansinniga brist på kunskap om feminism, och tycker att ni kan läsa Hannepees och Emmas vintage svar på det hela. Förstår verkligen inte vad som händer, varför det är en sådan hets mot feminister ute i vårt avlånga land, det är beyond mitt förstånd. Så här kommer pepp och kärlek till alla som kämpar till sista blodsdroppe för en JÄMSTÄLLD TILLVARO FÖR ALLA! Puss!

flugor_6577

Om barnfrågan och känslan av att vilja leva flera typer av liv.

husfasader, Stockholm husfasader, Stockholm husfasader, Stockholm

Känner mig så splittrad i hur jag vill bo. Åh ena sidan älskar jag att bo utanför tullarna, med all grönska och lugnet som omger mig. Åh andra sidan skulle jag gärna ha utsikten ovan från balkongen, ett bageri längst ner i huset, och en stammispub tvärs över gatan. Åh tredje sidan, så svimmar jag nästan av längt när jag besöker människor som bor vid havet i ett hus i Skåne t.ex. Önskar lite att jag kunde leva parallella liv, göra allt, men tänker att man kanske får dela upp det på tidens gång istället.

När det kommer till barnfrågan känner jag precis samma sak, att jag vill leva två liv. Ett där jag lever familjeliv, och ett där jag fortsätter leva exakt som jag gör nu. Men när det kommer till barn, kan man ju tyvärr inte dela upp det under tidens gång. Det är det värsta med att åren går, att man faktiskt inte har all tid i världen att skaffa barn, och måste inom en tidsram faktiskt ta ett beslut kring hur man vill leva sitt liv. Jag har alltid tänkt att jag vill ha barn, och har lite räknat med att längtan efter det kommer att komma, men jag känner fortfarande som jag alltid gjort, att jag tror att jag vill ha barn, men absolut inte nu, utan någon gång i framtiden. Har liksom så svårt att se mig själv i mammarollen, känns fortfarande som om jag är 19 när det kommer till det. Är det någon som känner igen sig? Att man känner sig kluven i det här? Att man inte kan släppa känslan av att man vill vara evigt ung och ha all tid i världen?

Jag har inte så mycket åldersnoja i övrigt, det är ganska skönt att vara 30ish på många sätt, men när det kommer till det här, då önskar jag att jag hade all tid i världen för allting.

Translation: About being over 30 and still don’t know if you want to have kids or not. Read it in english here.