reklamfilm_9894

Mitt liv i ett inlägg.

För länge längesedan, så berättade jag en sammanfattning om mitt liv på bloggen, så att mina läsare skulle ha koll på vem jag egentligen är. Sedan dess har ni vuxit och blivit ganska jättemånga fler, vilket jag tycker är så himla roligt! Så för er som ramlat in eftersom, och inte känner att ni har koll, så kommer här en liten sammanfattning av mitt liv. Håll till godo!

reklamfilm_9884

En decemberdag 1982 på Helsingborgs sjukhus föddes jag. Bodde med min mor och far på Pålsjö Östra ända tills en dag då de bestämde sig för att det fick vara nog. Då åkte pappa iväg i en blå volvo upp till Norrland och flyttade aldrig mer hem. Jag var 2,5 år gammal men minns att min pappa gav mig färgglada godisar innan han åkte iväg. Det är mitt första minne.

Så var det bara jag och mamma kvar i lägenheten, men det gick ju bra det med.

1005679_10153143616345078_1409034986_n

Som liten var jag rädd för allting. Mest av allt var jag rädd för att leka med många barn samtidigt och för gymnastiken i skolan. Mamma tog iväg mig på lekterapi en gång, men det hjälpte inte, fast med tiden blev det lite bättre. Men varje gång vi skulle ha brännboll på skolan fick jag en klump i magen.

En dag kom en kvinna fram till mig och mamma på en restaurang och frågade om jag ville bli barnmodell. Det ville jag. Jag tyckte det var jätteroligt.Jag var barnmodell i flera år. Tills en dag när jag inte längre ville. Ungefär så här såg jag ut då:

minimodell_1668_1

När jag var sex år började min mammas kompis Reidar att hälsa på väldigt ofta. Jag tyckte om när han kom för jag fick godis och bokmärken. En dag sa mamma att Reidar skulle flytta hem till oss och att hon var kär i honom. Då spottade jag på min mamma och slutade tycka om Reidar. Men bara för en liten stund förstås, för Reidar är väldigt bra….

Jag fick en lillasyster på pappas sida, och en lillebror på mammas sida. Lina och Alexander. Idag är de 23 och 21 år gamla och finast i världen.

Fjälltur_4266_1

I låg- och mellanstadiet var jag tyst, lugn. Inte töntig, men inte heller mest populär. Jag hade mycket fastasi och skrev mycket berättelser. Ibland gjorde jag och mina kompisar pjäser av mina berättelser. På somrarna hade vi små affärer i våra förråd och gjorde pjäser som våra föräldrar tvingades titta på. Ibland cyklade vi ner till Pålsjö-baden och stod på händer under vattnet tills vi storknade. Jag hade världens bästa somrar när jag var barn. Och det var alltid fint väder. Så känns det i alla fall.

När jag var 11 år ville mina föräldrar inte bo i Skåne längre. Vi flyttade till Brunflo i Jämtland av alla ställen på jorden. Jag var förstås jätteledsen först, men tyckte oxå att det skulle bli spännande.

På första rasten på första skoldagen följde alla tjejer i klassen med mig hem till mitt hus. Alla var snälla mot mig från första dagen. Jag trivdes bra.

DSC00125

Vid 12 års ålder började jag fara runt och uppträda med min gitarr på alla möjliga evenemang. Jag vart känd som den ”sjungande skåningen från Brunflo”. Under alla åren i Jämtland uppträdde jag mycket. Men jag ledsnade lite på gitarren och när jag började gymnasiet vart det jag och Agnes på piano som spelade tillsammans. Det var roligare att vara 2 än helt själv.

På första discot i sexan frågade skolans populäraste kille chans på mig. Alla mina kompisar sa att jag skulle tacka ja utom en som sa att han bara ville hångla. Hon var avundsjuk. Jag tackade ja. Vi hånglade aldrig. Efter tre dagar bad jag en kompis ringa och göra slut eftersom jag kom på att jag ju inte kan vara ihop med någon jag inte känner. Sen hade jag ingen kille under hela högstadiet. Jag var olyckligt kär i samma pojke under tre år. Han var det sötaste jag hade sett. Tyvärr var halva skolan kär i honom. På alla hjärtans dag fick han tio rosor från anonyma tjejer och en ifrån Isabelle 7a. Jag skämdes jättemycket. Vi pratade aldrig med varandra och jag vart röd i ansiktet om han nån gång råkade titta på mig. Och jag grät och trodde att mitt liv var slut när han slutade nian.

nostalgi_9914

Från en av alla våra klassfester på gymnasiet.

När jag började musik-gymnasiet kunde jag inte förstå hur jag stått ut på högstadiet. Gymnasiet var det bästa som hade hänt mig.Jag hade världens bästa klass. Vi hängde jämt och vi hade alla samma intresse. En annan bra sak var att  en massa killar plötsligt var intresserade av mig. Jag hade nästan känt mig osynlig hela högstadiet men plötsligt var jag typ populär. Men jag var ganska blyg och visste inte hur man skulle göra med killar när jag var 15 år. hade praktiskt taget aldrig kysst någon. Jag blev ihop med en kille som var lika blyg som jag. Jag minns att vi satt i hans rum och åt fruktsallad, tittade på Star wars hand i hand och kysstes medan vi lyssnade på Stina Nordenstam. Sen var vi jätteblyga när vi träffades på skolan och hade ingenting att prata om. Det rann ut i sanden och jag grät för jag trodde att jag aldrig skulle kunna bete mig normalt med en kille jag tyckte om.

Några månader senare träffade jag Richard. Richard var inte blyg. Han var fyra år äldre än jag och världsvan tyckte jag. Han tog mig med storm och jag hade aldrig varit med om något liknande. Jag var upp över öronen förälskad och jag var definitivt inte blyg längre. Jag kastade mig ut med huvudet före. Men när sommaren var slut skulle Richard åka till Norge och gå i skola där. Jag skulle börja 2:an. Jag grät så mycket att jag trodde mitt hjärta skulle spricka av sorg. Men en sen höstkväll knackade det på min dörr. Det var Richard som sa att han hoppat av och skulle flytta hem en liten stund. Jag svävade på moln.

reklamfilm_9894

Vi var väldigt kära men det vart aldrig ett lätt förhållande. Richard flyttade hela tiden och jag var så fast i Östersund. Vi hade avståndsförhållande ett tag, men när han skulle flytta till Indien vart det för långt. Jag trodde återigen att mitt liv var slut.

Men det var inte slut. Det kom nya fester och nya pojkar, och jag tyckte livet var ganska härligt ändå.

Efter gymnasiet åkte jag med två av mina bästa vänner till Dublin. Jag jobbade på ett café, försökte lära mig dricka öl på pubar, och vi bodde som packade sillar. Men mest av allt var jag deprimerad. Jag slutade äta och hade ingen riktig lust till någonting. Sen minns jag att jag såg Moulin Rouge på bio och besämde mig för att söka musikalutbildning när jag kom hem.

reklamfilm_9888

Dublin 2001.

Sagt och gjort, och under en tågluff, på ett museum i södra Spanien ringde mamma och sa att brevet från skolan kommit. Jag hade kommit in på musikalakademien i Umeå.

reklamfilm_9889

19 år på en tågluff i Europa.

Under skoltiden mådde jag inte så bra. Hade mycket prestationsångest och ätstörningar som inte ville försvinna. Men jag träffade vänner för livet. Och det var värt allt!

reklamfilm_9898 reklamfilm_9897

Sen började jag jobba. Mitt första jobb var som hora i ” The best little whorehouse in Texas” i Sundsvall. Det var en grym tid. Vi bodde  kollektivt i ett gammalt hus mitt i stan, och var världens bästa gäng!

Så fick jag en huvudroll i en underbar musikal som heter ”Hednadotter”. Den spelade vi 2 somrar på Gotland och det var två av de bästa somrarna i mitt liv.

7035_136290456959_3153669_n

Världens bästa tjejer på Gotland -05.

 

Det följdes av jobb i Sundsvall igen och sedan fick jag jobb utomlands. Ett halvår på Kreta och ett halvår i Thailand. Det var ett omtumlande år på många vis, men väldigt roligt.

229497_6160606125_287_n

Kreta /Thailand 2006-2007

Precis innan jag for iväg utomlands träffade jag en kille på en fest som fick mitt hjärta att banka hårt. Men jag skulle vara borta ett år, och det är aldrig lätt för någon, speciellt inte då man precis träffats. Det var jobbigt ett tag, och när jag kom tillbaka ett år senare sågs vi igen. Allt var konstigt och jag var förvirrad och dum och ville inte att det skulle vara vi. En höstdag ett par månader senare kunde jag inte andas för jag insåg att jag gjort världens misstag som låtit honom gå.Han förlät mig. Sen var vi tillsammans i ungefär 3 år. Han heter Marcus.

20090907_0023_bw

Såhär såg jag ut 2009. Foto: Anders Larsson

Under tiden var det lite jobb, så som musikalen Snövit, Östersundsrevyn och turné med musikalen Buddy Holly. Det var fina tider.

2011 jobbade jag ett helt år på en båt mellan Oslo och Kiel. Det var ett så himla bra år för man var ledig 2 veckor per månad. Då passade jag på att resa. Till Malaga, Barcelona, New York, Paris. Jag mådde väldigt bra det året.

IMG_1395_3

Jag och Kine i New York 2011.

Någonstans på vägen där blev jag kär igen. I en sprallig fotograf med de finaste bruna ögonen. Om vårat första möte kan ni läsa HÄR. Vi hade den finaste hösten tillsammans. Det kändes ungefär som att han och jag skulle erövra världen tillsammans. Han heter Christian, och han är min än idag. :)IMG_1082

Efter en intensiv höst med artistjobb, nyförälskelse, och resor, kom så en vinter med arbetslöshet och framtidsångest. Tror såhär i efterhand att det var min stora 30-årskris. Det var som om något tog stopp i mig under den här tiden. Jag ville inte gå på auditions. Försökte mig på några castings, men efter nej på nej var det som om all min lust och allt mitt självförtroende var borta. Så fruktansvärt trött på att bli bedömd. Jag försökte mig på att gå en kurs i filmskådespelarteknik för att hitta tillbaka till någon sorts lust, men jag kände bara prestationsångest hela tiden. Jag blev mer och mer låg under den här tiden, och sånt går ju ofta ut över allt i livet. Hösten 2012 kändes det som om allting gick emot mig. Fruktansvärt vilsen och nere.

oktober1

Jag satte allt mitt hopp till det nya året. 2013. Hade dock ingen aning om att den värsta våren väntade mig. Det var så mycket som hände, så många runt mig som mådde dåligt, och så ett himla sjukdomsbesked som målade världen nattsvart.

Men sakta men säkert vände det. Det var som om det gick upp för mig hur skört livet är. Hur kort tid vi har här och hur mycket vi ska njuta av de där dagarna som svischar förbi i ett nafs. De där dagarna då vi faktiskt mår bra och får vara friska. Här någonstans släppte min framtidsstress. Trots att jag inte hade något svar på vad som skulle hända med mig, så var det som att jag bara såg det sköna med det istället. Spänningen med att livet kan ta så oförutsägbara vägar. Ibland jobbiga, men ofta väldigt bra också.

Jag är vuxen på riktigt nu, även om jag ibland fortfarande känner mig som en tonåring. Livet har sina upp- och nergångar. Jag har gjort misstag som jag är allt annat än stolt över, och jag har insett att livet inte är en dans på rosor. Men jag har oxå lärt mig att det blir vad man gör det till, och att det aldrig är försent. Ingenting är hugget i sten, allting är föränderligt. Jag har jobbat som artist under flera år, nu pluggar jag till webbkommunikatör. Det ena utesluter inte det andra, man bygger bara på av allt man vill göra. Det är det fina med att bli äldre. All livserfarenhet man samlar på sig. Och att man faktiskt där längs vägen lär känna sig själv.

Translation: The story about my life, so you can get to know me a little bit more. Read the english version HERE.

15 reaktion på “Mitt liv i ett inlägg.

  1. Amelie

    Älskade verkligen att läsa det här. Det ger mkt ork att själv palla med! Och jag älskar din mun förresten, den ler väldigt fint.

    Svara
  2. Kajsa

    Åh, Hednadotter. Såg aldrig den, men minns att jag var nyfiken. Finns musiken att få tag i? Är låtarna inspelade på någon skiva man kan köpa?

    Svara
  3. Olivia

    Åh, det här var ett mycket fint inlägg. Följer alla dessa bloggar och börjar bli lite trött på allt lull och att allt ska vara så himla käckt och perfekt. Man kan ju förstå det såklart – min egen blogg innehåller ju såklart främst bilder från när jag har haft roligt. För det är det man vill minnas och dokumentera. Men det leder ju till att man även nästan eftersträvar att allt ska vara så himla perfekt hela tiden, vilket livet verkligen inte är, och det tycker jag att du visade i det här inlägget. Vi är alla sköra, och går igenom perioder av förvirring och frustration. Oavsett och man är väldigt vacker och talangfull (vilket du är). Det är det svåra som gör oss starkare och gör att vi kan upskatta det som är bra. Har insett efter en vår av total förvirring och identitetskris att visst, det här är jobbigt, men vad ska vi göra annars i livet om inte KÄNNA. I feel, therefore I am. Typ.

    Svara
  4. Kajsa

    Jag har verkligen försökt hitta er inspelning från Hednadotter, men hittar den inte. Du råkar inte minnas var någonstans man kan hitta den?

    Svara
  5. Isabelle Pedersen Inläggsförfattare

    Hm, hittar ingen bra nedladdningsplats nu när jag kollade… Ska kolla med de som har gjort musiken om de vet. Återkommer…

    Svara
  6. Mia

    Va kul att läsa, har följt din blogg ett tag men viste inte att du bott i Brunflo. Är själv uppvuxen där men är lite äldre än dig så har inte alls koll på vem du är. Kul att det går bra för dig och jag gillar din blogg!

    Svara
  7. Liv

    Herregud vad fina inlägg du har! Jag är bara femton år, men känner mig ofta rätt trött och uttråkad på livet. Men vet du vad? Har läst igenom flera av dina inlägg och jag blir alldeles pirrig i kroppen! Jag älskar att du skriver om både dina vackra stunder och dina mindre bra stunder i livet.
    Ett STORT TACK till dig och dina underbara inlägg! Kram

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>