Kategoriarkiv: Viktiga saker.

När du är frisk har du så många önskningar, när du är sjuk har du bara en…

028b0063 028b0065 028b0067

Under oktober varje år har Cancerfonden Rosa bandet- kampanjen med syfte att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om cancerprevention och bröstcancer samt bedriva påverkansarbete.

För några dagar sedan fick jag ett paket på posten med en massa rosa produkter och en önskan om att sprida ordet – att färga oktober rosa. Självklart vill jag det! Det är säkert inte så många som missat det, men det skadar aldrig att påminna när det gäller såhär viktiga saker. Om du köper en produkt av cancerfondens sponsorer i oktober så går en del av beloppet till forskningen. Det kan tyckas lite när man står och håller det där kaffepaketet, men många bäckar små ni vet… Varje år drabbas 8000 kvinnor och 50 män av bröstcancer. Chansen att bli botad har ökat de senaste åren främst pga att det upptäcks tidigare och pga bättre behandlingsmetoder. Men det kan bli ännu bättre – det måste bli ännu bättre, så är det bara! Välj rosa i oktober kära ni. Och fuck cancer!

Vi vill ha en värld där alla har samma förutsättningar – på vilket sätt är det skrämmande?

Jag älskar att träna. Det får mig att känna mig stark och sund och lycklig. Trots detta så hatar jag hur vi hela tiden matas med föreställningar om hur den perfekta kroppen ska vara. Jag hatar att flera år av mitt liv försvann i ätstörningar och att jag fortfarande känner mig mindre attraktiv om jag går upp 5 kilo, fastän jag är mycket medveten om att det inte är så! Jag hatar att jag också per automatik har känt mig svag hela livet. Hur jag fortfarande ibland inte vill vara med i volleyboll-matcher för jag tänker att jag kommer förstöra för de andra, förstöra för alla som kan på riktigt.

Shortcut-Nr2_2014_Omslag_Elaine_MG_1812-2

Jag älskar att jobba. Jag har ett jobb som jag trivs alldeles strålande med. Därmed inte sagt att jag är lat för att jag tycker om att vara ledig. Jag hatar att vi lever i ett samhälle där jobben definierar vilka vi är. Att vårt jobb bestämmer hur intressanta vi är som människor. Jag hatar att det är så creddigt att jobba och ständigt vara så busy att vi tar helt slut på oss själva. Jag hatar obalansen. Att vi antingen jobbar ihjäl oss eller inte har något jobb alls.

caseapp_0661

Jag älskar att känna mig fin. Att ha nya kläder och vara nyduschad och fin i håret. Då känner jag mig trygg. Jag hatar att det är så. Jag hatar att jag har reducerats till mitt utseende ända sedan jag var liten, och vilka spår det satt. Jag hatar att jag fortfarande kan känna mig obekväm om jag springer på någon när jag är osminkad och har skitigt hår. Jag gör det ändå, men inte helt obrydd.  Jag hatar att jag genom historien fått jobb och tänkt att jag bara fått dem på grund av mitt utseende och inte på grund av att jag är duktig på det jag gör. Att jag nedvärderat mig själv så mycket. Jag hatar att jag har åldersnoja delvis på grund av att mitt ansikte kommer få rynkor och mina bröst kommer att hänga. Jag hatar hatar hatar och skäms över det! Men hur ska jag tänka bort tankarna när jag i 32 år har definierats kring mitt utseende?

305197_10150956096680078_1025634348_n

Jag älskar barn och tänker att jag vill ha det en dag.  De är supergulliga och härliga och vissa säger att de är meningen med livet. Sluta säg att de är meningen med livet! Du har all rätt att tycka att det är så för dig, men tänk dig för vem det kan såra! Och sluta fråga vartenda par i 30-årsåldern när de tänkt skaffa barn! Du vet ingenting! Du kanske hugger en kniv i deras hjärtan. De kanske inte kan få barn? De kanske har försökt i flera år men bara fått missfall? De kanske Gud förbjude INTE VILL HA BARN och tycker att det finns andra meningar med livet? Hur som är det varje persons ensak så take a chill pill och sluta hetsa kring barnfrågan och kärnfamiljsnormen!

MG_8318

 

Jag älskar män. De är sexiga, smarta, roliga och fantastiska på många sätt. Trots detta så måste jag få bli arg iband. Trots detta ligger jag ibland sömnlös om nätterna. Trots att jag älskar män så spyr jag på könsmaktsordningen och patriarkala strukturer. För hur fantastiska män jag än har i min närhet så lever vi i en värld som är långt ifrån jämställd, som bär spår av tusentals år i förtryck. Jag hatar att jag ständigt är rädd när jag går hem på kvällarna. Jag hatar att jag ständigt anpassat mig i relationer. Jag hatar att jag alltid satt ett värde på mig själv utifrån hur män ser på mig. Jag hatar att en man en gång för länge sen tog sig friheten att ha sex med mig trots att jag sov. Jag hatar dessutom att jag först la skulden på mig själv. Att jag stod och grät i badrummet den natten och funderade över om jag inte varit tydlig nog när jag sa nej. Jag hatar att män ibland har haft mage att bli arga när jag följt med dem hem och samtidigt sagt att jag inte vill ha sex. Jag hatar att jag blivit sextrakasserad i jobbsituationer. Jag hatar att jag tjänar mindre än män. Jag hatar att jag bor i ett land som relativt sett har det jämställt, och att det trots detta är så långt kvar, både när det kommer till diskrimeniering av kvinnor, men såklart även när det kommer till diskriminering av alla slag. Det säger så mycket om hur fruktansvärt det är i resten av världen. Jag hatar att kvinnohatet har nått orimliga gränser på senare år iom sociala medier. Att vi blir reducerade till manshatande feministfittor för att vi säger sanningen och kämpar för en bra sak som gynnar alla. Att vi får ta så mycket skit för att vi är trötta på strukturer som går tusentals år tillbaka i tiden och som vi vill göra något åt. Hur kan det vara så skrämmande? Vi vill inte reducera män från världen. Vi vill inte peka ut och skuldbelägga varje man. Vi vill att alla män ska vara på vår sida och jobba för ett samhälle där vi alla – du, din partner, dina barn, dina föräldrar, dina vänner ska ha samma förutsättningar och kunna känna sig trygga på alla platser, i alla situationer. På vilket sätt är det skrämmande?

Translation: This is a text about how I’m tired of the norms in our society. Read the google translated version here.

Tack!

sigtuna_mars_7476

Tack till alla som kämpar. Som försöker göra den här världen till en bättre plats. Som ser och uppmärksammar orättvisor. Som försöker motarbeta dem. Ni är så sjukt jäkla bra!

På min instagram (@isapedersen) har jag idag listat 14 grymma qvinns som inspirerar mig varje dag. Spana in!

Translation: Thank’s to all of you who are fighting to make this world a better place. You are truly the best!

Salta tårar i söt glögg; Ett sorgset leende som dröjer sig kvar

En tidig morgon släpar vi tre veckors julpackning längs snöklädda gator i Stureby. Den första snön har fallit dagen innan och jag är så glad att den ligger kvar och lyser upp i det evighetsmörker som omgett oss alltför länge.allbrightamoten_9074_1

Framme vid tunnelbanan sitter mannen som suttit där varje morgon hela hösten. Han som alltid ser så sorgsen ut, men på ett blygt sätt ler med hela ansiktet när man säger god morgon. Och som tackar tusen gånger när man lägger pengar i hans lilla plastmugg. Han ler mot mig även denna morgon och jag ler tillbaka, men samtidigt isar det till i mitt hjärta. Ska han sitta här hela julen? Får han träffa sina barn? Får han någon julefrid? Är folk extra snälla mot honom när det är jul? Är det många som går förbi honom utan att ens ge honom ett leende eller ett hej? Som låtsas att han inte finns?

allbrightamoten_9068

Jag tänker på artikeln jag läst dagen innan, att människor spottar på andra människor är en omöjlighet att förstå. Plötsligt börjar jag storgråta. Varför hade jag inte förberett en julklapp till mannen vid tunnelbanan? Jag förgås av dåligt samvete. Stora tårar trillar nerför mina kinder när jag tänker på allt som jag tar för givet, på allt som är så självklart för mig, men som är en livsdröm för andra. En familj att komma hem till. Ett varmt hem med en julgran. Uppdukade julbord och vänner att dricka hemvändaröl med. En sådan självklarhet. I min värld.

tempus_höst_8521

Jag lutar mig mot Sebastians axel. Håller honom hårt i handen. Förgås av tacksamhet och skuldkänslor på samma gång. Tänker att jag åtminstone ska ge mannen vid tunnelbanan en försenad julklapp när jag kommer tillbaka. Önskar intensivt att julstämningen ska sprida sig  utanför alla varma hem. Långt från självklarheten. Önskar att människor är extra snälla. Att vi precis som barnen ska tänka på att tomten bara kommer om man har varit snäll, men såklart metaforiskt. Goda saker kommer utifrån goda handlingar. Världen blir en fin plats för alla om vi kämpar för att ta hand om varandra. Om vi alla tar med oss det in i 2015 så ser jag fram emot ett nyval. Annars önskar jag intensivt att allt bara var en mardröm.

fotografiska_0486_1

Translation: Read in english here.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet, något annat finns ju liksom inte

Jag är så himla glad, över att vi tillsammans har gjort det! Tillsammans har vi röstat in det första partiet med jämställdhet och antirasism som huvudfråga, och det är minst sagt historiskt! Så himla stolt över oss!

Men, å andra sidan svider det bakom mina revben, bränner det bakom mina ögon, när jag tänker på hur den övriga situationen ser ut i Sverige och hela Europa. Det politiska klimatet är inte helt olikt det klimat som rådde åren innan andra världskriget bröt ut, och jag vill liksom bara skrika rakt ut; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT????

Front National, UKIP, Dansk folkeparti och SD gör succéval (läs Jennifers inlägg, så himla bra, en liten sammanfattning av vad det är Europa faktiskt har röstat fram), de bruna partierna växer sig större över hela Europa och jag skriker igen; HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT??

Vi har kommit långt, som Gudrun sa: ”Vi har avslutat en valseger, men påbörjat en folkrörelse”, och det är nu det gäller mer än nånsin. F! inspirerar andra feminister över hela världen, och jag är så himla stolt och tacksam att vi tillsammans gjort detta! Så nu är det bara att fortsätta sprida budskapet, prata med våra nära, ta diskussionerna och kämpa för att vi växer oss ännu starkare.

Avslutningsvis bjuder jag på en liten sång, ni har hört den förr, det är snart två år sedan jag och Agnes gjorde den här lilla covern, men Kents ord är så viktiga att de tål att höras hela tiden.

Till slut kommer kärleken vinna över rädslan och hatet. Något annat finns ju liksom inte.

All kärlek jag besitter/ Isabelle

Ljuvliga första maj

förstamaj_1510

Alltså, den här dagen kommer ju gå till historien som en av de peppigaste! Wow alltså! Vilket pådrag! Vilken stämning! Vilken kärlek! Heja alla feminister!förstamaj_1498

 

Solen sken över Mariatorget när vi lyssnade på peppiga tal från grymma feminister!förstamaj_1504

Jag stod med bl.a dessa fina och hejade! Virag, Ella och Louisa.förstamaj_1512

Sen började tåget att vandra Hornsgatan fram. 5000 som skrek ” Ut med rasisterna, in med feministerna”, ”Allas rätt till ett jämställt liv, Feministiskt initiativ” m.m. Ni fattar ju, känslan av att vi är så många… Underbart!förstamaj_1529 förstamaj_1509

Träffade massa kända ansikten i tåget. Som Ida och Viktor. förstamaj_1530

Fina Emma Sundh.förstamaj_1535

Väl framme i Tanto slog vi oss ner. förstamaj_1531

Bästa Josefin! förstamaj_1542

 

Vi lyssnade /tittade på uppträdanden.förstamaj_1548

Grymma Emelie var konferencier. förstamaj_1559

Robert, jag och Anna-lill!förstamaj_1564 förstamaj_1566

Åh, underbar dag! Kunde inte bli en bättre start på denna ljuvliga månad! Puss!

Translation: Today was such a lovely day when we demonstrated for feminism! Love!

 

Vi måste våga stå upp för våra värderingar, vi måste rösta för. Först då kan vi förändra världen!

Jag känner att vi måste prata om det här med taktikröstningen inför höstens riksdagsval. Att människor tror att en röst på F! är en bortkastad röst. Att den rösten skulle gynna alliansen. För det är  fel! VI KAN INTE RÖSTA EMOT OM VI SKA FÖRÄNDRA VÄRLDEN, och världen och Sverige är i vansinnigt behov av förändring. Jag är nyss hemkommen från ett homeparty med Gudrun och jag känner mig så fruktansvärt stärkt i min tro till feminismen och helt deprimerad över hur viktigt detta parti verkligen är i världen när den ser så mörk ut som den gör, och hur många som liksom inte förstår det. Nu tänkte jag försöka mig på att på enkelt vis förklara några ting som kanske får feministen som är på väg att taktikrösta att tänka om, och kanske får folk som är helt ute och cyklar att styra cykeln in på rätt väg.

rosastol

1. Om vi ser konkret på fakta och dessutom lär oss av det: Redan 2006 när F! första gången medverkade i valet, snackades det om taktikröstning; det blev borgerlig regering. 2010 gick snacket ännu tydligare, F! var ett uppenbart hot mot de rödgröna sades det, och vad hände? Det blev fortsatt borgerlig regering samt att ett rasistiskt parti tog sig in i maktens rum.

Dessutom ser vi i senaste opinionsmätningen att F! ökar kraftigt, men även de rödgrönas försprång, så om vi alltså lägger ihop 1+1 inser vi att en röst på F! inte är en röst på alliansen.

2. Av partierna som idag är i riksdagen har många en över 100-årig historia. Några som dock inte har det är Miljöpartiet.  Miljöpartiet skapades pga att inget riksdagsparti tog hållbarhetsfrågorna på allvar. Till att börja med mötte de stor motgång. Mobbades som ”friluftsfolk”. Hållbarhet och miljö var väl inte politik! Men svenska folket tyckte annorlunda, och desto större stöd MP fick, desto mer pålästa var de övriga partierna tvungna att bli, desto mer allvar var de tvungna att lägga på miljöfrågorna. Samma sak skulle hända om F! kom in i riksdagen, kunskapen om jämtälldhetsfrågorna i alla partier skulle öka, ty partierna kan inte bortse från trycket i demokratin. De skulle förstå att småjusteringar här och där inte räcker. Det behövs genomgripande förändringar.

3. Den islamfobi som föddes efter 2001 världen över, blev SD:s väg in i maktrummet. Och världen över ser precis likadan ut. I en fallande ekonomi, i oroliga tider, söker människor syndabockar, vill människor ha trygghet med de likasinnade, och detta har främlingsfientliga partier världen över givetvis utnyttjat. Vi har i Europa aldrig haft så mycket folkvalda högerextremister, och vi måste förstå, att utvecklingen just nu är otroligt farlig. Vi har sett det förut, vad detta gjort för världen. Snälla, kan vi inte lära av historien? Just nu tycks det bara som om det vi kan kan lära av historien är att det är väldigt svårt att lära av historien.

Problemet med dagens politiska situation är att ingen på riktigt vågar stå upp för kampen. SD växer sig allt starkare, och inget parti vågar ta debatten, med rädsla för att förlora röster. F! har ingenting att förlora, och vågar på riktigt föra en politik mot diskriminering av alla de slag, mot rasism, för jämställdhet. Och tar F! sig in i riksdagen finns det ingen chans att de slutar kämpa för just dessa saker, för då skulle de förlora röster. Precis som MP skulle förlora väljare om de fegade ur i miljöfrågor.

Feministiskt initiativ BEHÖVS för att vidga idén om vad politik är, när andra starka krafter vill göra precis tvärtom. Vi måste vitalisera demokratin. Stärka mänskliga rättigheter.

hejdå patriarkatet

4. Jämställdhet är kunskap. Inte en åsikt.  Det är inte ett område för tyckande. Det är fakta. Och vi ska alla ha lika mycket makt att forma samhället och våra egna liv. Har vi det? Svar: NEJ!

Om vi ser till representationen, hur ser det ut där? Är det jämställt? Nej!
Löner? Är de lika för kvinnor och män? Nej! (kvinnor har i snitt 4 400 kronor lägre i månaden.Låg lön ger låg akassa, låg föräldraförsäkring, och i slutändan låg pension.).
Är mäns våld mot kvinnor ett problem? JA! Alltså, Sverige är inte ett jämställt land, och det är FAKTA!

Nu mer än nånsin behövs ett parti som vill stärka mänskliga rättigheter, som vill vitalisera demokratin. En stark motpol behövs i en värld där högerextremismen växer sig allt starkare, där rasismen får större och större fäste, där gränser skapar ett ”vi” och ett ”dom”, där regnbågsfamiljer diskrimineras, där mäns våld är ett säkerhetspolitiskt problem, där tv-kanalerna (public service) trots allt detta frågar sig om feminismen gått för långt osv osv…

Vi måste våga stå upp för våra värderingar, vi måste rösta för! Först då kan vi förändra världen!

rösta rosa
Translation: In September it’s time for election in Sweden. This is a post about feminism, and why it’s so important. Try to understand the google translated version here.

Tack för all pepp, kära kära ni!

Alltså, kan inte i ord beskriva hur tacksamma jag och Louisa är för all kärlek och pepp vi fått genom ”Hejdå patriarkatet”, helt otroligt. Vi har över 13 000 visningar på youtube, och jag tror knappt att det är sant. :) Det står även om oss både hos F! samt på Nyheter 24. Stolt! :)

Följ gärna Femifilm på youtube, där finns fler versioner av vår film och där kommer vi snart lägga upp längre intervjuer, bland annat med Sissela Nordling Blanco och Viktoria Kawesa.

Och vet ni, snart kommer ”Hejdå patriarkatet” på Spotify! Wihoo!!!

kollage_hejdå

(Kollage snott från Unga feminister, Norrköping)

Låttext:

Det händer nånting nu, det kommer skrivas historia
Ett genombrott på gång här i landet vi bor i, ja
Snart har var och en fått upp ögonen här
Så skicka detta vidare runt hela vår värld

För barnet gör just som hen vill men
En dag slår samhällsnormen till och
Regler följs, slås fast, blir till och
Hen blir nån annan än hen vill då

Refr
Tänk om alla behandlades lika
Som en är, stå sida vid sida
Bort med okunskapen och hatet
Vinka hej då till patriarkatet
Hej då patriarkatet! x4

Vers 2
Vi har längtat efter detta under så lång tid
Och vi kommer liksom aldrig ge upp vår strid
Nu rätar vi på ryggarna för medborgarskapet
och slänger allt det hemska ner i helvetesgapet
Vi måste ut och protestera, informera och reflektera
För det vi vill det gynnar var o en ovsett färg, form, hon han eller hen

Refr
Tänk om alla behandlades lika
Som en är, stå sida vid sida
Bort med okunskapen och hatet
Vinka hej då till patriarkatet
Hej då partirakatet! x8

Vers 3
Kvinnohat, rasism, sexsim och homo/transfobi
Ni som hatar har ej längre något alibi
Det normativa rummets dörr ska stängas igen
vi lämnar det och ser varandra i ögonen

Vi står här, vi hör vinden vända
Det är dags, få nånting å hända
Vi är många som hört er flåsa
nu säger vi ifrån och röstar rosa

Refr – Tänk om alla behandlades lika…

Translation: We’ve had over 13 000 views on our film about feminism on youtube since friday! So happy about that! The lyrics is unfotunetely in swedish but the song is basically about us wishing for a world where everybody is treated the same way.

Hejdå Patriarkatet!

För tre veckor sedan fick vi i skoluppgift att göra en reklamfilm om en engångstandborste. Hell no, tänkte vi och frågade om en fick göra något eget? Svaret blev ja. Så satte jag och Louisa igång med något som vi ändå tänkt tidigare att vi velat göra, nämligen en liten film om feminism. Det är ju valår och vi vill få människor att tänka till och rösta rätt. Både jag och Louisa röstar såklart på Feministiskt initiativ.

Vi började med att fundera över upplägg, och människor vi ville ha med. Frågade bloggare, politiker, vänner och väldigt många var positiva och tackade ja. 15 personer bestämde vi så intervjuer med, som skulle berätta om varför de är feminister. Så satte projektet igång, under namnet ”femifilm”.

Dock kände vi att enbart intervjuer kan bli lite långdraget och enformigt, och riktningen blev då sådan att vi bestämde oss för att göra en musikvideo, och lägga in intervjuerna i den. Så vi började att skriva texten till en låt om feminism, och så hade vi turen att få med oss David ”Monty” Pagmar som cowriter och producent. Utan honom hade låten inte blivit en fjärdedel så bra! Tack, bästa!

Nästa steg blev att filma musikvideodelen, och det gjorde vi under 4 dagar på olika platser. Låten fick namnet ”Hejdå patriarkatet”, och här får ni se resultatet:

Tack så mycket till Emily Dahl, Emma Sundh, Fredrik Ferngren Zachariasson, Axel Ek, Viktoria Kawesa, Lars Jalmert, Sissela Nordling Blanco,  Flora Wiström,  Emmie Asplund Eriksson, Louise Dahl, Emelie Eriksson, Caroline Åsgård, Karoline Pettersson, Miriam Parkman, Johanna Alm och Elsa Maria Axelsson för att ni ville vara med i filmen! Och till David Pagmar – producent och cowriter på ”Hejdå patriarkatet”, och till Christian Gustavsson för utlån av lägenhet och utrustning och filmhjälp! Puss på er!

Det värsta jag hittills gått igenom i mitt liv

Utanför fönstret börjar solen gå ner bakom husfasaderna i Rosenlundsparken. Stojet i lekparken nedanför har nästan tystnat och alla små barn har förmodligen pinnat hem på sina små ben för att äta middag. Jag har en liten stund för mig själv, sitter i soffan bland ballonger och liljor och reflekterar och funderar. Och det slog mig plötsligt att det är precis ett år sedan jag gick igenom det värsta jag gått igenom hitills i mitt liv. Ett sjukdomsbesked som fick min kropp att frysa till is och mina ögon att knappt orka hålla sig öppna för jag orkade inte bli påmind om verkligheten. På Stockholm gator var det isigt, och i tidig vårsol vandrade jag av och an och försökte tänka på fina saker.

Stockholm_0378 littlebox_3_0253

Han höll mig i handen, försökte få mig att tänka på roliga saker, fick mig att skratta emellanåt, men hela tiden låg den där tyngden bakom ögonen. Den där rädslan om att mista allt det fina. Rädslan om att inte få vara med.

littlebox_3_0286

Stockholm_0386

I år har isen aldrig ens hunnit lägga sig, vinterjackan är redan på tok för varm, och jag tänker att jag är så jävulskt tacksam. Tacksam för våren, tacksam för allt det fina, tacksam för att allting gick bra den där hemska tidiga våren för ett år sedan. Tyvärr går det ju inte bra för alla, och hjälp behövs alltid för att nå till en punkt där alla kan räddas. Nå till en punkt när det där hemska ordet cancer åtminstone får en mindre hotfull klang, för forskningen kommit så långt att cancer alltid går att besegra. Idag är det #spinofhope, och över 3 miljoner har samlats in hittills till barncancerfonden.Det gör mig så glad. Men även vi som inte varit med och cyklat oss svettiga kan alltid hjälpa till i alla fall. På ung cacer, barncancerfonden och cancerfonden. Varenda krona är guld värld.

Translation: Read in english.