Kategoriarkiv: Nostalgi.

reklamfilm_9894

Mitt liv i ett inlägg.

För länge längesedan, så berättade jag en sammanfattning om mitt liv på bloggen, så att mina läsare skulle ha koll på vem jag egentligen är. Sedan dess har ni vuxit och blivit ganska jättemånga fler, vilket jag tycker är så himla roligt! Så för er som ramlat in eftersom, och inte känner att ni har koll, så kommer här en liten sammanfattning av mitt liv. Håll till godo!

reklamfilm_9884

En decemberdag 1982 på Helsingborgs sjukhus föddes jag. Bodde med min mor och far på Pålsjö Östra ända tills en dag då de bestämde sig för att det fick vara nog. Då åkte pappa iväg i en blå volvo upp till Norrland och flyttade aldrig mer hem. Jag var 2,5 år gammal men minns att min pappa gav mig färgglada godisar innan han åkte iväg. Det är mitt första minne.

Så var det bara jag och mamma kvar i lägenheten, men det gick ju bra det med.

1005679_10153143616345078_1409034986_n

Som liten var jag rädd för allting. Mest av allt var jag rädd för att leka med många barn samtidigt och för gymnastiken i skolan. Mamma tog iväg mig på lekterapi en gång, men det hjälpte inte, fast med tiden blev det lite bättre. Men varje gång vi skulle ha brännboll på skolan fick jag en klump i magen.

En dag kom en kvinna fram till mig och mamma på en restaurang och frågade om jag ville bli barnmodell. Det ville jag. Jag tyckte det var jätteroligt.Jag var barnmodell i flera år. Tills en dag när jag inte längre ville. Ungefär så här såg jag ut då:

minimodell_1668_1

När jag var sex år började min mammas kompis Reidar att hälsa på väldigt ofta. Jag tyckte om när han kom för jag fick godis och bokmärken. En dag sa mamma att Reidar skulle flytta hem till oss och att hon var kär i honom. Då spottade jag på min mamma och slutade tycka om Reidar. Men bara för en liten stund förstås, för Reidar är väldigt bra….

Jag fick en lillasyster på pappas sida, och en lillebror på mammas sida. Lina och Alexander. Idag är de 23 och 21 år gamla och finast i världen.

Fjälltur_4266_1

I låg- och mellanstadiet var jag tyst, lugn. Inte töntig, men inte heller mest populär. Jag hade mycket fastasi och skrev mycket berättelser. Ibland gjorde jag och mina kompisar pjäser av mina berättelser. På somrarna hade vi små affärer i våra förråd och gjorde pjäser som våra föräldrar tvingades titta på. Ibland cyklade vi ner till Pålsjö-baden och stod på händer under vattnet tills vi storknade. Jag hade världens bästa somrar när jag var barn. Och det var alltid fint väder. Så känns det i alla fall.

När jag var 11 år ville mina föräldrar inte bo i Skåne längre. Vi flyttade till Brunflo i Jämtland av alla ställen på jorden. Jag var förstås jätteledsen först, men tyckte oxå att det skulle bli spännande.

På första rasten på första skoldagen följde alla tjejer i klassen med mig hem till mitt hus. Alla var snälla mot mig från första dagen. Jag trivdes bra.

DSC00125

Vid 12 års ålder började jag fara runt och uppträda med min gitarr på alla möjliga evenemang. Jag vart känd som den ”sjungande skåningen från Brunflo”. Under alla åren i Jämtland uppträdde jag mycket. Men jag ledsnade lite på gitarren och när jag började gymnasiet vart det jag och Agnes på piano som spelade tillsammans. Det var roligare att vara 2 än helt själv.

På första discot i sexan frågade skolans populäraste kille chans på mig. Alla mina kompisar sa att jag skulle tacka ja utom en som sa att han bara ville hångla. Hon var avundsjuk. Jag tackade ja. Vi hånglade aldrig. Efter tre dagar bad jag en kompis ringa och göra slut eftersom jag kom på att jag ju inte kan vara ihop med någon jag inte känner. Sen hade jag ingen kille under hela högstadiet. Jag var olyckligt kär i samma pojke under tre år. Han var det sötaste jag hade sett. Tyvärr var halva skolan kär i honom. På alla hjärtans dag fick han tio rosor från anonyma tjejer och en ifrån Isabelle 7a. Jag skämdes jättemycket. Vi pratade aldrig med varandra och jag vart röd i ansiktet om han nån gång råkade titta på mig. Och jag grät och trodde att mitt liv var slut när han slutade nian.

nostalgi_9914

Från en av alla våra klassfester på gymnasiet.

När jag började musik-gymnasiet kunde jag inte förstå hur jag stått ut på högstadiet. Gymnasiet var det bästa som hade hänt mig.Jag hade världens bästa klass. Vi hängde jämt och vi hade alla samma intresse. En annan bra sak var att  en massa killar plötsligt var intresserade av mig. Jag hade nästan känt mig osynlig hela högstadiet men plötsligt var jag typ populär. Men jag var ganska blyg och visste inte hur man skulle göra med killar när jag var 15 år. hade praktiskt taget aldrig kysst någon. Jag blev ihop med en kille som var lika blyg som jag. Jag minns att vi satt i hans rum och åt fruktsallad, tittade på Star wars hand i hand och kysstes medan vi lyssnade på Stina Nordenstam. Sen var vi jätteblyga när vi träffades på skolan och hade ingenting att prata om. Det rann ut i sanden och jag grät för jag trodde att jag aldrig skulle kunna bete mig normalt med en kille jag tyckte om.

Några månader senare träffade jag Richard. Richard var inte blyg. Han var fyra år äldre än jag och världsvan tyckte jag. Han tog mig med storm och jag hade aldrig varit med om något liknande. Jag var upp över öronen förälskad och jag var definitivt inte blyg längre. Jag kastade mig ut med huvudet före. Men när sommaren var slut skulle Richard åka till Norge och gå i skola där. Jag skulle börja 2:an. Jag grät så mycket att jag trodde mitt hjärta skulle spricka av sorg. Men en sen höstkväll knackade det på min dörr. Det var Richard som sa att han hoppat av och skulle flytta hem en liten stund. Jag svävade på moln.

reklamfilm_9894

Vi var väldigt kära men det vart aldrig ett lätt förhållande. Richard flyttade hela tiden och jag var så fast i Östersund. Vi hade avståndsförhållande ett tag, men när han skulle flytta till Indien vart det för långt. Jag trodde återigen att mitt liv var slut.

Men det var inte slut. Det kom nya fester och nya pojkar, och jag tyckte livet var ganska härligt ändå.

Efter gymnasiet åkte jag med två av mina bästa vänner till Dublin. Jag jobbade på ett café, försökte lära mig dricka öl på pubar, och vi bodde som packade sillar. Men mest av allt var jag deprimerad. Jag slutade äta och hade ingen riktig lust till någonting. Sen minns jag att jag såg Moulin Rouge på bio och besämde mig för att söka musikalutbildning när jag kom hem.

reklamfilm_9888

Dublin 2001.

Sagt och gjort, och under en tågluff, på ett museum i södra Spanien ringde mamma och sa att brevet från skolan kommit. Jag hade kommit in på musikalakademien i Umeå.

reklamfilm_9889

19 år på en tågluff i Europa.

Under skoltiden mådde jag inte så bra. Hade mycket prestationsångest och ätstörningar som inte ville försvinna. Men jag träffade vänner för livet. Och det var värt allt!

reklamfilm_9898 reklamfilm_9897

Sen började jag jobba. Mitt första jobb var som hora i ” The best little whorehouse in Texas” i Sundsvall. Det var en grym tid. Vi bodde  kollektivt i ett gammalt hus mitt i stan, och var världens bästa gäng!

Så fick jag en huvudroll i en underbar musikal som heter ”Hednadotter”. Den spelade vi 2 somrar på Gotland och det var två av de bästa somrarna i mitt liv.

7035_136290456959_3153669_n

Världens bästa tjejer på Gotland -05.

 

Det följdes av jobb i Sundsvall igen och sedan fick jag jobb utomlands. Ett halvår på Kreta och ett halvår i Thailand. Det var ett omtumlande år på många vis, men väldigt roligt.

229497_6160606125_287_n

Kreta /Thailand 2006-2007

Precis innan jag for iväg utomlands träffade jag en kille på en fest som fick mitt hjärta att banka hårt. Men jag skulle vara borta ett år, och det är aldrig lätt för någon, speciellt inte då man precis träffats. Det var jobbigt ett tag, och när jag kom tillbaka ett år senare sågs vi igen. Allt var konstigt och jag var förvirrad och dum och ville inte att det skulle vara vi. En höstdag ett par månader senare kunde jag inte andas för jag insåg att jag gjort världens misstag som låtit honom gå.Han förlät mig. Sen var vi tillsammans i ungefär 3 år. Han heter Marcus.

20090907_0023_bw

Såhär såg jag ut 2009. Foto: Anders Larsson

Under tiden var det lite jobb, så som musikalen Snövit, Östersundsrevyn och turné med musikalen Buddy Holly. Det var fina tider.

2011 jobbade jag ett helt år på en båt mellan Oslo och Kiel. Det var ett så himla bra år för man var ledig 2 veckor per månad. Då passade jag på att resa. Till Malaga, Barcelona, New York, Paris. Jag mådde väldigt bra det året.

IMG_1395_3

Jag och Kine i New York 2011.

Någonstans på vägen där blev jag kär igen. I en sprallig fotograf med de finaste bruna ögonen. Om vårat första möte kan ni läsa HÄR. Vi hade den finaste hösten tillsammans. Det kändes ungefär som att han och jag skulle erövra världen tillsammans. Han heter Christian, och han är min än idag. :)IMG_1082

Efter en intensiv höst med artistjobb, nyförälskelse, och resor, kom så en vinter med arbetslöshet och framtidsångest. Tror såhär i efterhand att det var min stora 30-årskris. Det var som om något tog stopp i mig under den här tiden. Jag ville inte gå på auditions. Försökte mig på några castings, men efter nej på nej var det som om all min lust och allt mitt självförtroende var borta. Så fruktansvärt trött på att bli bedömd. Jag försökte mig på att gå en kurs i filmskådespelarteknik för att hitta tillbaka till någon sorts lust, men jag kände bara prestationsångest hela tiden. Jag blev mer och mer låg under den här tiden, och sånt går ju ofta ut över allt i livet. Hösten 2012 kändes det som om allting gick emot mig. Fruktansvärt vilsen och nere.

oktober1

Jag satte allt mitt hopp till det nya året. 2013. Hade dock ingen aning om att den värsta våren väntade mig. Det var så mycket som hände, så många runt mig som mådde dåligt, och så ett himla sjukdomsbesked som målade världen nattsvart.

Men sakta men säkert vände det. Det var som om det gick upp för mig hur skört livet är. Hur kort tid vi har här och hur mycket vi ska njuta av de där dagarna som svischar förbi i ett nafs. De där dagarna då vi faktiskt mår bra och får vara friska. Här någonstans släppte min framtidsstress. Trots att jag inte hade något svar på vad som skulle hända med mig, så var det som att jag bara såg det sköna med det istället. Spänningen med att livet kan ta så oförutsägbara vägar. Ibland jobbiga, men ofta väldigt bra också.

Jag är vuxen på riktigt nu, även om jag ibland fortfarande känner mig som en tonåring. Livet har sina upp- och nergångar. Jag har gjort misstag som jag är allt annat än stolt över, och jag har insett att livet inte är en dans på rosor. Men jag har oxå lärt mig att det blir vad man gör det till, och att det aldrig är försent. Ingenting är hugget i sten, allting är föränderligt. Jag har jobbat som artist under flera år, nu pluggar jag till webbkommunikatör. Det ena utesluter inte det andra, man bygger bara på av allt man vill göra. Det är det fina med att bli äldre. All livserfarenhet man samlar på sig. Och att man faktiskt där längs vägen lär känna sig själv.

Translation: The story about my life, so you can get to know me a little bit more. Read the english version HERE.

Westcoast_Hamburgo_2013_MG_1395val_web

Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang.

Westcoast_Hamburgo_2013_MG_1378val_webWestcoast_Hamburgo_2013_MG_1395val_web Westcoast_Hamburgo_2013_MG_1452val_web Westcoast_Hamburgo_2013_MG_1398val_web

Westcoast_Hamburgo_2013_MG_1400val_web

Foto: Christian Gustavsson

Ibland gör nostalgin i mig nästan ont, jag frågar om du vet hur jag menar? Du skakar på huvudet och säger att du inte minns så mycket från din barndoms somrar. Jag tänker att det är lite sorgligt men antar att flitigt dagboksskrivande inte var något du ägnade timmar av dina kvällar åt.  Jag minns nästan allt. Platser och dofter som ger en sådan bitterljuv melankoli, som nästan värker i mig. Om jag vill kan jag för tillfället nästan glömma hur tiden gått. Jag blundar och är 9, 11, 16 igen. Vaknar och ser mina slitna hårtoppar fladdra i vinden. Så många hårfärgningar senare.

(Bilderna är tagna på ljuvliga Hamburgö på Västkusten, där Christians moster har hus. Vi spenderade några underbara dagar där förra veckan.)

Translation: I’m a very nostalgic person. It’s so bittersweet to visit places where you’ve been a 100 years agor. I remember almost everything from when I was younger. Been an industrious diary writer.

sommarstuga_dop_1422

Juni x 4.

Juni är ju inget annat än en förträfflig månad tycker jag. Vi kikar lite på hur mina junisar sett ut 4 år i rad.

Juni 2009:DSC01005

Bodde i underbara Midsommarkransen och hade picnicar och grillade mest hela tiden. Min syster tog studenten, jag och min dåvarande pojkvän Marcus renoverade och valde finfint kakel till köket, och jag återupptäckte 90-talsserien Mitt så kallade liv. Bästa serien!

 

Juni 2010:4749168603_6d80f39dd7

Midsommarkrans- idyllen blev ett minne blott under våren det här året och efter ett sprucket förhållande hamnade jag i Stureby. I juni började det bli lite ordning hemma hos mig. Och trots att jag älskade min nya lägenhet så ville jag fly från Stockholm ett tag. Planerade att bo i Oslo över sommaren och flyttade in i ett trångt kollektiv med galna, fina människor och började jobba som servitris. Dock blev vistelsen kortvarig pga hatade jobbet och saknade Stockholm. Väl hemma gick jag promenader i Stureby, grillade på tak, dansade halva nätter till Oscar Linnros Från och med du, och försökte läka hjärtan. Både mitt eget och andras. Det här var en ganska tung sommar, då många runt mig inte mådde så bra. Och inte jag själv heller för den delen.

Juni 2011.255758_10150275010101083_2370204_n

Den här sommaren blev det revansch. Kan ha varit en av de bästa somrarna någonsin! I juni jobbade jag 2 veckor på båt. Hängde i messen, Oslo och Kiel på dagarna, hade show på kvällarna. I Stockholm var jag mest ute och härjade hela nätterna p.g.a var helt ledig när jag var hemma. Jag var så jävla lycklig den här sommaren. Singel och bekymmersfri (typ).

Juni 2012: Djurgården_1757

Juni förra året var den regnigaste på typ 100 år. På riktigt. Även om det inte syns på mina bilder… Jag började jobba på Nordiska museet, var konferencier och sjöng till Agnes pianokomp på Nationaldagsfirande i Vasaparken, hängde i Värmland hos Christians mormor, firade midsommar i Köja, hade knästrumpor mest hela tiden och gick på en hel del loppisar.

Translation: June X 4.

köpenhamn_skåne_3728

Träd och åter 1000 träd; minnen från tågresor.

köpenhamn_skåne_3728

foto: Christian Gustavsson

Det är något visst med tågresor. Jag har åkt väldigt mycket tåg genom åren. Med en far och en mor på olika delar av landet vart det åtskilliga timmar i SJ:s vagnar.

Till att börja med är allt stissigt. Ungar skriker, det prasslas med godis, det är ett jäkla springande till restaurangvagnen. Men efter ett tag infinner sig lugnet. Träd och åter tusen träd svischar förbi, barnen somnar, även vissa vuxna sitter och sover med gapande munnar. Andra sitter försjunkna i böcker, någon dam löser korsord, folk är mätta och det har lungnat sig med prasslande och spring till restaurangvagnen. Jag älskar dessa stunder. Man får så mycket tid att tänka, och man är aldrig stressad för man kan ändå inte göra nåt annat än att bara sitta där.

Jag har några fina tågminnen som jag samlat på mig under årens lopp:

♥ Det första minns jag inte själv, men min mamma har berättat. Jag och mamma sitter i en kupé mitt emot en man med extremt fula tänder. Du vet, skitiga, gula, som om han inte borstat dem sedan han var 20. Mamma ser hur jag stirrar och ber tyst att jag inte ska öppna käften. -Mamma! Varför har den farbrorn så fula tänder? får jag ju förstås ändå ur mig, högt och tydligt… Stackars mamma… Och stackars farbrorn… :(

♥ En ”nykär och vi kan inte hålla oss ifrån varandra en sekund” – tågresa till en julmarknad i Östersund.

♥ En tågresa mellan Stockholm och Östersund en natt för många år sedan. Det var precis innan en Storsjöyra och vi skulle hem efter en Stockholmsresa  men det var fullt på alla flyg och tåg. Till slut fick vi plats i en överfull kupé där ventilationen inte fungerade och det var en gigantsik hund på golvet som var minst sagt dålig i magen och snarkade som attans.Jag var sjukt stressad över att inte kunna sova då jag skulle direkt till jobbet, men vad vi skrattade den där natten! Och ännu mer efteråt när vi tänkte tillbaks på det…

♥ På väg mot Roskilde. Jag är 17 år och förälskad som aldrig förr. Jag åker med min pojkvän och hans kompisar. Det är proppfullt i hela vagnen, vissa har uppfällbara stolar i gången då det inte finns sittplatser. Och det är öl, musik och kyssar och jag älskar mitt liv.

♥ En tågluff i Europa. Tåget ska ta oss mot Köpenhamn. Vagnen är full av folk och det är natt och vi försöker sova. Emil, min reskompis väcker mig och säger att vagnen bakom är helt tom, att han går dit och lägger sig. Jag mumlar till svar att jag stannar kvar. Morgonen efter ska jag väcka honom eftersom vi snart är framme. Problemet är att efter vagnen jag befinner mig i finns ingen vagn. Den har kopplats av och är på väg till Berlin. Emil är på väg till Berlin.

♥ Den där tågresan jag skrev om för ett tag sedan, ni vet. Ett sista kapitel i en kärlekshistoria stor som hela världen.

Nu sitter jag på ett tåg mot Ulricehamn. Jag ska fira min kusins student. Och med det har jag ytterligare en tågresa att lägga på minnet.

Translation: Here.

maj2009

Maj x 4

2009:
maj2009

Jag blev sambo på riktigt för första gången i Midsommarkransen, åkte med ett Abbacoverband till Polen och tyckte om att ha rosett i håret.

 

2010:maj2010

Väldigt lite bloggande den här månaden. Kanske för att mitt dåvarande förhållande tagit slut och mitt liv var upp och ner. I slutet av Maj fick jag dock min älskade lägenhet i Stureby.

 

2011:

instagram2011

Jag skaffade Instagram! Och jobbade med bästa gänget på en båt som åkte mellan Oslo och Kiel.

maj2011_jag

Såg ut ungefär såhär.

spanien2011

Och åkte till Spanien och Marocko med Kine och Emmie.

2012:maj2012

Gjorde fint på balkongen, och så kom Esther till världen.

Rom_2012_0072

Åkte med Christian på finaste resan till Italien.

Uppsala_0901Hade mamma på besök och jobbade med finaste kostymligan på Partaj.

Translation: May x 4