Kategoriarkiv: Kärlek.

Hur kan man vara så säker att man gifter sig när man bara varit tillsammans i ett år?

Efter fem minuter­ ville jag tillbringa resten av kvällen med honom. Efter ett dygn ville jag aldrig åka hem. Efter en vecka visste jag att jag ville vara med honom för resten av mitt liv.

kärleksfest_5986_1

Det kan tyckas märkligt, hur någon kan vara så säker. Hade någon sagt det här till mig för ett år sedan hade jag skrattat lågmält och lite cyniskt tänkt: ”Ja, det är klart, i början är ju allt fantastiskt. Kom tillbaka när passionen lagt sig och vardagen kommer ikapp, så får vi se hur det går…”.

Det är möjligt att folk tänker såhär när jag berättar vår historia. När jag berättar att vi ska gifta oss trots att det inte gått ett år. Men det bekommer mig inte. För ingen känner oss så som han och jag. Ingen känner mig så som jag själv. Och jag har aldrig varit mer säker på något i hela mitt liv.

Enafors2014_1488

Jag är 32 år. Jag har gått igenom min beskärda del av män. Jag har varit passionerat förälskad, varit i lugna kärleksfulla relationer och stormiga filmliknande historier med olyckliga slut. Jag har krossat hjärtan och blivit hjärtekrossad. Jag har spelat spel och förbannat hur andra har spelat spelet mot mig. Och saken är – jag har alltid vetat vad jag inte vill ha, men aldrig riktigt vetat vad jag vill. Jag har varit ambivalent och osäker, redan tidigt i relationer, ofta längtat bort och iväg, aldrig känt någon riktig ro i kroppen. Och på senare år hade jag börjat acceptera att det kanske är så jag är. Att det inte blir bättre. Jag hade fel.

När jag träffade Sebastian var det som om jag fick alla svar. Hur klyschigt det än må låta så visste jag bara att det var precis såhär jag ville känna. Och den känslan har inte lämnat mig för en sekund. Det är enkelt. Det är fint. Det är som om vi förstår varandra genom att bara titta på varandra. Och samtidigt är det passionerat på ett djupare plan än jag någonsin upplevt. Det är så fruktansvärt äkta. Om det existerar sådant som själsfränder, så är han min. Sans doute.

Photowall_Vintagefabriken_1875

När det kommer till vårt bröllop så får folk gärna tycka att det är knäppt. Jag tycker oavsett vad att det är underbart. Jag har aldrig varit typen som tänkt att jag ska gifta mig, men alltid tänkt att det ju trots allt är väldigt härligt att fira kärleken och ställa till med stor fest. Och vad passar bättre än att göra det medans man fortfarande är så kära att man inte kan slita blicken från varandra, inte hålla händerna i styr? Jag vill gifta mig precis såhär. Galet nykär, pirrig av passion och säkrare på min sak än någonsin. Annars kan det lika gärna vara för mig. Där är vi alla olika, och inget alternativ är bättre än det andra, men för mig känns det helt rätt att göra det såhär tidigt.

ringen_4298

Jag har ingen aning om hur allt kommer att bli. Det vet man aldrig. Man kan bara veta hur nuet känns. Jag vet att det kommer komma upp – och nergångar, att långvariga relationer inte alltid är enkla, att vi inte kommer att vara nykära jämt. Men jag vet också att han är den vackraste person jag någonsin träffat, och att det inte finns någon jag hellre vill möta livets med – och motgångar med. Jag ser fram emot att vakna upp bredvid honom varje dag tills jag är gammal och grå. Och det bästa är att jag inte är det minsta rädd. Jag har aldrig känt mig så trygg med någon människa som med Sebastian. Och jag vet att han känner precis likadant. Jag ser det i hans ögon, känner det i hans händer, hör det i hans ord. Och jag kan inte hantera hur lycklig den känslan gör mig.

inbjudan_8800

Jag älskar honom så mycket att jag kan längta efter honom om han sitter en meter ifrån mig på en restaurang. Jag älskar honom så mycket att det gör ont i mig. Och därför finns det inget jag hellre vill än att gifta mig med honom, trots att jag i skrivande stund inte ens varit tillsammans med honom i ett år.

Ps. Det här är vår historia och mina känslor. Alla relationer är olika, och jag vill påpeka att alla sagor med lyckliga slut inte behöver börja som vår. Ibland kanske starten är jättestormig och innehåller en massa spel, och slutar lycklig i alla fall. Det är väldigt mycket som handlar om timing när det kommer till relationer, det är min starka övertygelse. Men jag är också helt övertygad om att man vet när det är rätt. Om det är värt att kämpa för. Det känner man i hela kroppen.

Megafint bröllop i Sydafrika

wedding_nonki_rabiVia Mariell hittade jag det här magiskt fina bröllopet fotat i Sydafrika. Så himla glatt och fint och kärleksfullt att man blir alldeles tårig. Det är Lad&Lass wedding photographers som fotat och klicka er in och se hela bröllopsfilmen så lovar jag att ni blir glada! Puss och kram och happy friday!

Translation: Lovely wedding captured by Lad&Lass wedding photographers. Se the whole story here.

 

Svar på en kommentar: Hur kan man träffa en ny kärlek så snabbt?

Hej alla fina! Hoppas ni har firat in det nya året på bästa sätt! Själv har jag varit i fjällstugor med radioskugga så det blev en välbehövlig internetpaus. Innan jag visar er bilder från mina fjälläventyr så tänkte jag svara på en kommentar jag fick som lyder så här:

”Jag tycker också det är fantastiskt fint att läsa om förälskelser och kärlek! Men jag har dock alltid undrat hur det går till när man träffar nya partners så snabbt efter ett uppbrott, eftersom jag själv aldrig riktigt har lyckats med det. Brukar oftast gå omkring och vara ledsen och uppriven ett väldigt bra tag. Antar att vissa bara har tur helt enkelt!”

Vet du? Jag har också alltid undrat över det här… Har gått omkring med hjärtesorg åtskilliga gånger och inte förstått mig på folk som kan gå från en kärlek till en annan. Det tar ju tid att sörja! Det tar tid att hitta tillbaka till sig själv! Tid att våga tro på något igen… Och jag har alltid tänkt att det är så viktigt att ta den där tiden efter en relation. Tiden då man blir sin egen igen. Men ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig, ibland blir det inte efter ens egen regelbok.

Jag kan ju inte tala för alla, men i mitt fall så hade jag bearbetat min förra relation väldigt länge. Den hade varit väldigt tung under en lång tid och inom mig hade jag gjort slut flera gånger om, men alltid hittat en orsak till att inte göra det på riktigt. Hittat orsaker till att kämpa lite till, ge det några chanser till. Att såra någon är det svåraste som finns, att bli ensam är svårt, särskilt när det fortfarande finns saker som är fina med relationen. I min senaste relation var jag feg, vilket gjorde att jag drog ut på det väldigt länge. Men detta gjorde att jag var väldigt klar med relationen när den väl tog slut.

När jag tänkte över vårat uppbrott så tänkte jag att jag skulle vara singel länge, som jag alltid tänker är det bästa när man gör slut. Men den här gången blev det inte som jag tänkte. För jag gick på en fest. Började prata med en person och helt plötsligt var det som om allt föll på plats. Det kändes som om jag hade känt honom hela mitt liv, som att han var svaret på alla frågor jag ställt mig genom åren. Och det fanns inte någon nödbroms att dra i. Jag hade blivit helt och hållet head over heels dödsförälskad vid första ögonkastet, och alla regler man bör hålla sig till var som bortblåsta.

Därmed inte sagt att det var lätt. Jag mådde väldigt dåligt över att det gick så fort med tanke på att jag sårade ännu djupare på det sättet. Så i en perfekt värld hade det varit bra med lite tid emellan, men det enda man inte kan styra över är känslor. Man sårar, och man blir sårad, så obarmhärtigt är livet ibland. Min största tröst är att jag tror att det finns någon mening, och att jag tror att det blir bra för alla i slutändan. Ibland tar det tid och ensamhetskänslan är överväldigande. Ibland går det fort, och kanske gör det ont för någon annan då. Så jag vet inte om det handlar om tur, om man träffar någon väldigt fort, det handlar nog om vart man är i livet. I mitt fall var jag väldigt redo (även om det utåt sett såg annorlunda ut). Vi lever våra liv för första gången (vad jag vet) och vi lär så länge vi lever. När det kommer till kärlek är det omöjligt att aldrig göra misstag, att alltid vara alla till lags, även om man gärna önskar så.  Det enda vi egentligen kan lyssna på när det kommer till känslor är oss själva. På något vis tror jag det blir bra då, även om vägen dit kan ta en hel del omvägar.

enaforn_november_0450

Foto: Sebastian Landström

Translation: Read in english here.

Lucka 18: En bild på något fint du fått i år

isa&basse

Jag kan titta på honom i timmar. Jag kan fastna med mina andetag vid hans nacke, med händerna mellan hans skulderblad och på något vis ändå känna att jag inte kan komma nog nära. Jag vet inte längre vad ordet cynism betyder. Jag har kastat mig tveklöst och utan skyddsnät och jag väntar inte ens på smällen som jag förr alltid varit så rädd för.

Allt jag tidigare tvekat på är jag säker på när jag är med honom.

Han är det finaste jag fått i år och någonsin och jag älskar honom till månen och tillbaka, tills jorden går under, tills alla himlakroppar är stenar. Stjärnstopp.

(Detta är en del av Emily Dahls fina julkalender.)

 

Lucka 1: En bild från en dag jag aldrig kommer att glömma

jamtli

Det är varmt i luften, efter en sommar som aldrig tycks vilja ta slut. Jag är hemma i Östersund och får skjuts av morfar upp till en fest, precis som på gymnasietiden då jag bodde hemma. Väl framme känner jag inte så många, men hälsar på nya personer och kommer på mig själv att fastna med blicken. Han har skägg och den varmaste, snällaste blicken jag någonsin sett. En stund senare hamnar jag bredvid honom på trappan upp till huset och jag känner efter 5 minuter att jag aldrig vill gå därifrån. Det är något med honom. Något väldigt speciellt. Jag är omåttligt förälskad vid första ögonkastet.

Festen ska gå vidare, och vi ramlar med. In på festivalområdet. Mot slutet av kvällen kommer vi ifrån varandra men när jag ska gå hem märker jag att jag har hans tröja i min väska. 15 minuter senare möts vi upp och bestämmer oss för att ta en promenad. Det har börjat ljusna och Storsjön ligger stilla och han håller mig i handen. Vi kommer fram till stängslet vid Jamtli ( ett stort utomhusmuseum med en massa gamla hus), och trots att jag är klumpig lyckas vi hoppa över. Bland hästar, gamla hus och gamla lok, en tidig morgon när solen är på väg upp över Östersund börjar vi lära känna varandra. När solen är helt uppe vandrar jag hemåt och undrar lite om jag drömt allt men tänker att om det här var på riktigt, då var det början på något magiskt. Och OM det var på riktigt!

Detta är första luckan i Emily Dahls julkalender. Vill du också haka på? Kika in hos Emily för att se hur det hela går till.

Karlskoga_2695_1

Om att hitta tillbaka.

Ibland går det för fort.Det sägs att en lär sig av tidigare misstag, men jag vete tusan. Jag tycks aldrig kunna lära mig och upprepar samma mönster gång på gång.  Jag visste att det här med att bo ihop var svårt för mig, och jag hade svurit att jag skulle låta det ta tid nästa gång, men så kommer den där nyförälskade fasen då det känns som om allt är möjligt.

Han flyttar in. Vi har varit ihop i 2 månader.

vårblommor

Under våren som följer tappar jag bort mig själv. Jag är så gott som arbetslös och sjukt vilsen och min känsla av att vara totalt meningslös växer för varje dag. Jag står på depressionens kant, men han håller i och om mig hela tiden och säger att allt kommer bli så himla bra. Jag har svårt att höra hans ord. Flera av mina vänner försvinner under den här perioden (jobb i andra städer, barn, nattjobb), och jag umgås nästan bara med honom och hans vänner. Sakta men säkert ger det mig fullkomlig panik när jag känner att jag håller på att bli BEROENDE av en person. Av någon anledning ser jag det inte som fint på något sätt, utan tänker att jag kommer ligga där som en liten blöt pöl den dagen då han blir medveten om min meningslöshet och lämnar mig. För den dagen kommer komma. Det är jag helt övertygad om i min cynism. Jag måste ligga steget före. Sakta men säkert intalar jag mig själv att jag inte är kär i honom. Blundar för depressionen och allt runtomkring och skyller det mesta på vårt förhållande.

Jag lämnar honom en dag i början av oktober. Han flyttar ut.

Fåglar i nakna träd

Någonstans märker jag ganska fort att jag har svårt att släppa taget. Vi fortsätter träffas och jag säger att jag behöver tid, ty förvirringen i mig är total. Vad är ensamhetsångest? Vad är kärlek? Vad är på riktigt?  Konstigt det där, när han väl flyttat ut och jag tycker mig ha kontroll över situationen, då vill jag helst att han ska sova hos mig varje natt. Han kämpar för att inte vilja sova hos mig varje natt. Är ju såklart sårad.

Här följer flera månader av ambivalens. Han vill, jag vill inte. Jag vill, han vill inte. Ingen vill släppa taget, men ingen vågar ända fram och vi tycks aldrig någonsin vara på samma nivå i vad vi känner. Jag blir tokig och vi är nog båda på väg att ge upp flera gånger, men av någon anledning går det inte. Jag tror att anledningen är, att vi  aldrig vill ge upp samtidigt. När den ena är på väg, håller den andra ett hårt grepp, och allt vi vet är att vi måste ge det tid. Men hur jävla mycket tid då? tänker jag en miljard gånger. En dag får jag svaret. Det är den 15 juni och helt plötsligt så bara vet jag. Jag tittar in i hans ögon och jag vet att han känner det också. Det är vi igen. På riktigt.

Isabelle Pedersen & Christian Gustavsson

Så gick det till, den lilla historien om då vi hittade tillbaka till varandra.  Just det här med att hitta tillbaka kan ju vara ganska tricky.  Motsatsen är ju vanligare. Men vet man att båda egentligen vill vara tillsammans men saker har kommit emellan, då kan det ju vara värt att kämpa. Och då är allt som behövs tid, för i det här fallet tror jag tid kan läka sår i de flesta fall. Är relationen definitivt avslutad från en sida, då är mitt främsta råd att ta sig igenom den avgrundsdjupa ångesten och ta sig ut starkare på andra sidan, utan att klamra sig fast vid hopp om att det kanske blir ni en dag. Tiden kan ju förstås ta oväntade vändningar, och man vet aldrig vad som händer, men att leva på ett hopp som kanske är förgäves gör bara att livet sätts på paus. Man måste känna själv, vad som är dumdristigt och vad som är värt att kämpa för. Dösvårt, jag vet,  men någonstans djupt inne vet man nog.

Translation: About finding your way back to your partner. This is mine and Christians story. Read in english here.

7e9b49857f4110b6c94aac93fb39ff68

Du kan aldrig med all din kraft få mig att sluta älska dig.

7e9b49857f4110b6c94aac93fb39ff68

Vi pratade om Åsa Ericsdotter. Så jag var tvungen att knarka några av hennes ord ikväll:

”kunde jag inte ge dig allt och tusenfalt mer än andra? jag talar i klyschor och i egna oförstörda ord men aldrig ändå att du hör mig när jag bankar på ditt fönster du bor tio mil och femton hav ifrån mig – jag hör så väl när du andas om nätterna

jag saknar dig felvänt och upp och ner och med en bokstav på varje rad jag saknar dig så att orden jag skrivit väcker mig på nätterna och skriker om dig
hur jag än går fram och tillbaka och åt alla andra håll så står du alltid där bakom mig bortvänd och utan ögon, jag faller in i mina egna urringningar och faller ut ur mina perspektivjag sjunger för dig och du är utan öron jag kastar mig mot dig och du har ingen kropp att ta emot mig med

Jag slickar i mig dina fingeravtryck på väggarna och dina fotspår i snön jag äter dina kvarglömda papper och suger av dig din doft jag biter av hårstråna från din jacka och binder en tråd av dem kanske om du tar tag i ena änden och jag i andra att vi möts kanske om din nagel råkar snudda min kind att min längtan tränger igenom din hud och du känner igen min värme jag gör vadsomhelst för dig och det är ingen idé att du försöker glömma

du kan aldrig med all din kraft få mig att sluta älska dig”

(utdrag ur Oskyld)

Translation: About a book in swedish. :(

_MG_8995fix1

Hösten då vi lärde känna varandra.

Minns du hösten för 2 år sedan? Vi kände knappt varandra då. Jag visste att du tyckte om att dansa till tidigt om morgnarna. Och jag visste att jag tyckte om att kyssa dig. Du bodde i en etta på Kungsholmen och när jag inte var på mitt jobb som då var i ett annat land, så var jag där med dig. Vi gjorde varm choklad och hånglade i din nyköpta säng. Och så var vi på äventyr runt hela Stockholm, och på något vis var det som att upptäcka staden på nytt. Hösten var inte så kall det året, och jag lånade din hatt.

En dag fick jag ett sms. Det var en bild på flygbiljetter. Du skrev att om jag ville så skulle du boka nu. Boka biljetter till Paris. Jag skrev JA i versaler och hade pirr i hela kroppen.

På gatorna runt Marais, på barerna i Montmartre, på hemmafester vid Champs- Élyssée och på utomhuskonserter vid Sacré- Coeur, där lärde vi känna varandra lite mer. Jag lärde mig att du är nyfiken på allt, att du är väldigt morgonpigg (särskilt i främmande städer), att du har omättlig aptit och att dina ögon aldrig ljuger. Att ditt hår är det skönaste jag vet att dra fingrarna igenom. Att min hand passar bra i din. Och att Paris är ungefär världens bästa stad.

Isa_Paris_2011_0240-1fix1 Isa_Paris_2011_0237-1fix1 Isa_Paris_2011_0212 Paris_Nov_2011_0523_1 Paris_Nov_2011_0201fix1

Isa_Paris_2011_0163

Isa_Paris_2011_0155

Isa_Paris_2011_0222

Isa_Paris_2011_0239-1fix1

Paris_Nov_2011_0419_1_1 Paris_Nov_2011_0437fixfram

_MG_8985fix1

_MG_8997fix1 _MG_8995fix1

Hösten ett år senare var allt kaos, men det är en helt annan historia. Och det är ju så det är livet. Ni vet. Upp och ner och fram och tillbaka. Och nu har det gått ytterligare ett år och allt är fint som snus. Och något säger mig att vi faktiskt kan få andas här en stund nu. Jag hoppas det så innerligt.

Translation: Two years ago, we almost didn’t know each other. I knew what it was like to kiss him and that he made me smile, but that was about it. One day he asked me if I wanted to go to Paris with him. I said yes, of course I said yes.

7c60a86697bd3ac53e27008f986220ee_1

Hur gör man när allt är som värst?

Det var någon som frågade mig. Hur gör man när allt är som värst? När någon stampat på ens hjärta? När man är heartbroken och inte vill ta sig upp ur sängen?

Det finns inte så väldigt mycket att göra mer än att ge det tid. Dagar, veckor, månader, ibland år, måste passera. Så länge får man gråta, skrika och sakta men säkert försöka fylla dagarna med sånt man vet att man egentligen tycker är kul. För allting känns meningslöst för stunden, jag vet, men man måste försöka ha förtröstan i att det egentligen inte är så. Innerst inne får man försöka tänka att det kommer kännas bättre bara några tusentals timmar passerat. För jag lovar och svär av hela mitt hjärta, det kommer bli bättre! Till och med bättre än vad det var innan. När du kommer ut starkare på andra sidan och inser att hen ändå aldrig förtjänade dig.

Några konkreta saker att ägna sig åt som får de där timmarna att passera:

7c60a86697bd3ac53e27008f986220ee_1

* Skrik och förbanna hela världen!

* Fyll hela lägenheten med ballonger.

* Gråt tills det inte finns några tårar kvar, gråt sen lite till.

* Ta på dig en mussepigg-tröja.

* Titta på Clueless.

* Prata sönder dina vänner och be dem hålla dig i handen om du inte kan sova.

* Radera hen från alla sociala medier.

290c3708cd9473b44fc5b286cb2b4b3d

* Läs böcker.

* Glöm för Guds skull inte hur många gulliga djur det finns.

* Krama din nalle.

* Prata sönder din mamma eller pappa.

* Titta på Disneyfilmer.

5dd9f3c6470ce5e13b9eb4a4467f3a2c

* Storstäda lägenheten och släng allt som påminner om hen.

* Måla om en möbel.

* Lär dig spela gitarr. Skriv en arg låt.

* Gör en tavelvägg.

* Börja i en kör. Eller lär dig Italienska.

* Skriv brev, dagbok, blogg, en bok. Vad som helst går bra. Men skriv!

* Prata sönder dina syskon.

* Radera hens telefonnummer.

ab25ce257c0bddbe593cca735cf993bf

* Ta på dig din finaste klänning eller annat du känner dig smashing i  och tänk att hen aldrig kommer träffa nån lika fin och grym som du!

* Fyll ditt hem med blommor.

* Sitt på café en hel dag.

* Dansa, dansa, dansa.

* Sup dig full. Några gånger för mycket.

* Hångla med främlingar.

* Gå med i en dejtingsite.

* Titta på Forrest Gump.

dc3ae4f9525047738662d6d97fff8a36

* Tillåt dig själv att ligga i sängen en hel dag.

* Spring en mil.

* Kom ihåg varje dag är ett steg närmare att må bra igen.

* Baka en blåbärspaj.

* Gråt lite igen.

* Res bort med dina vänner.

* Kom ihåg att du är den bästa. Det är ditt liv, och hen äger inte rätten att förstöra det.

* Borsta av dina knän, res dig upp, gå rak i ryggen och tänk att nu! Nu börjar nästa kapitel!

( bilder)

Translation: Read the english version HERE

stureby_syrener_2814

Hur jag mötte honom.

stureby_syrener_2814

Langkawi_Koh_Lipe_0468

Sommar. Det är den varmaste natten på hela året, och trots att det är tidig morgon fryser jag inte fastän jag har bara ben och en midjekort knytblus. I trappan där jag sitter har jag redan rökt för många cigaretter som man lätt gör när det är sommar och man känner livet i sig så mycket att man tillfälligt tror sig vara odödlig. Till höger upptäcker jag någon som tittar på mig. Jag tittar först bort men nästa gång jag möter hans blick ler han och jag ser att han har glugg. Jag älskar glugg. Jag balanserar mellan människor på trappsteg ända tills jag är framme där han står. Jag minns inte vad vi pratar om men jag minns när han kysser mig en stund senare på en efterfest. Han smakar mentholcigarett, öl och sommar. Solen är nästan helt uppe när vi går och badar. Efteråt fryser vi inte ens utan ligger kvar på en filt medan solen blir varmare och varmare mot våra kroppar och en ny dag börjar. Hundra kyssar senare vandrar vi på lite vingliga ben därifrån. Han har tappat sina skor men håller mig i handen och säger att min randiga knytblus är väldigt fin. I morgonrusningstrafik bakom solglasögon en stund senare är jag på väg hem. Vi bytte aldrig nummer men vi kan varandras efternamn, och även om jag inte är säker på om vi kommer ses igen, så känns det så. För jag har precis upplevt en av de mest filmiska nätterna i mitt liv, och man vet ju hur det är på film. Då ses man alltid igen.

(Jag har publicerat den här texten förut, men ni var många färre som läste då, så jag tänkte att ni kan få läsa igen. Också för att det är ganska exakt 2 år sedan det hände. 2 år sedan han kom in i mitt liv. Sen har ju inte allt varit en dans på rosor hela tiden, som ni kanske minns? Men så är ju livet. ;)

Translation: Here