Kategoriarkiv: Gravid

Mamma på besök, gravidmage och ett boktips för relations-suckers

gravid_vecka33_0001

Igår promenerade jag lite långsamt (pga allt som går just nu) till café Princess här i Sundbyberg. Jag köpte det jag tyckte var gott och satte mig ute…

gravid_vecka33_0008

…med min mamma! Hon var på besök några timmar över dagen bara, så mysigt!

gravid_vecka33_0038

Efter fikat inhandlade vi lite blommor och promenerade tillbaka hem till mig. Mamma ville ju såklart se lyan och hänga lite på vår uteplats.

gravid_vecka33_0010

Älskar vår innegård. Den doftar så gott hela tiden av olika blommor som blommar vid olika tillfällen. Smart!

gravid_vecka33_0025

Mamma förevigade min 33-veckorsmage. Mår helt ok förutom lite allmänna krämpor och att jag känner mig tung såklart.  Dessutom känner jag att fötterna lättare samlar på sig vätska nu. Kanske hela jag, men på fötterna syns det tydligast när jag gått mycket och det är varmt. Jag unnade mig ett par Birkenstock häromdagen. Så skönt att slippa böja sig och knyta skor också, börjar bli jobbigt.

gravid_vecka33_0045

En vill ju alltid ha blommor i väskan! Känner sig som en somrig, härlig person i nån film typ, haha.

gravid_vecka33_0007-1

Dock vill ju blommorna helst ha vatten, så så fick det ju bli. Köpte även den fina blomman till höger som tydligen ska växa bra om man vattnar bra. Mamma hade för övrigt kurs med mig när det gällde alla mina blommor på balkongen, haha. Hon sa att alla skulle dö inom en vecka om jag ej vattnade mer. Så vi dränkte ner alla blommor så det stod härliga till, och nu får vi se hur länge jag lyckas ha dem levande ( har ju verkligen inga gröna fingrar, men vill ju ha en fin uteplats, så ska kämpa! ) När vi vattnat och pratat och ätit glass var mamma tvungen att kila till tåget. Hon skulle vidare till sin kompis sommarstuga. Som tur är kommer hon tillbaka på söndag och hälsar på lite mer.

gravid_vecka33_0001-2När mamma gått satte jag mig och läste den här boken. En bok om relationsmönster och varför vi reagerar som vi gör i relationer och hur vi kan göra för att bryta mönster.  Det sjuka är att enligt den här boken så är det våra första år i livet som påverkar hela vårt framtida kärleksliv. Hur vi anknyter till våra föräldrar påverkar hur vi anknyter i våra vuxna relationer. Älskar att läsa psykologi-böcker och även om jag lever i mitt livs bästa relation och faktiskt har det bättre än jag trodde var möjligt så känner jag tydligt igen mig i boken, vet exakt vilken typ jag är,  och det förklarar liksom varför jag reagerar som jag gör ofta i relation till Sebastian. Så den är ju liksom bra att läsa även fast en är lycklig, för dåliga mönster kan ju komma smygandes tillbaka med tiden, även om man tycker man har bra flow. Dessutom läser jag den lite för vårt kommande barns skull. Vill ju inte fucka upp dess framtida relationer med att ge den anknytningsproblem det första jag gör, hehe.  Vilken jäkla press ändå att bli förälder alltså, fy fan! ;) Oj, vad långt det blev om boken, och vilket splittrat inlägg det här blev, men boken är väldigt intressant. Tips särskilt för dig som kanske är less på att vara singel och undrar varför allt fuckas upp gång på gång. Kanske kan den hjälpa!

Puss på er och glad fredag!

 

Hur jag mår i vecka 31

gravid_vecka31_0003 gravid_vecka31_0009Hej magen i mitten av vecka 31! Har växt på sig rejält, och det känns vill jag lova. Svårt att andas,  svårt att hitta skön sovställning, svårt att resa sig upp, allmän valrosskänsla. Tror det tagit lite på krafterna att flytta också. Även om jag inte burit nånting så packar man upp och ner, böjer sig mer än man brukar (vilket är väldigt jobbigt), och liksom är mer aktiv fastän man gör allt så lugnt man kan. Har hur som helst haft väldigt mycket sammandragningar senaste tiden så fort jag är aktiv, och det är ju verkligen inte jippie. Det sägs ju vara helt normalt för att livmodern är en muskel som tränar, men på min föräldragrupp som vi var på första gången i onsdags fick jag berätta för de andra mammorna hur det kändes för de hade inte upplevt det, och då kände jag mig lite nojig ändå, eftersom jag haft det så mycket. Sen på mitt besök i fredags på mvc så hittade de spår av bakterier och äggviteämnen i mitt kissprov, så nu har de skickat det på odling för att kolla utinvägsinfektion och havandeskapsförgiftning. Får svar på det nästa vecka, är ju lite oroligt ändå. Jaja, bra att de håller koll, och man får bara försöka hänga med. Vad gäller sammandragningar så hade min mamma också väldigt mycket när hon var gravid med mig, och det sägs ju att man kan vara lik sin mor, så det behöver ju inte vara nåt. Kan ju bara vara att min livmoder vill träna extra mycket. ;)

Det är 65 dagar kvar enligt min app tills det är dags för pyret att komma ut. På sistone med alla sammandragningar har jag varit rädd att den ska komma tidigare. Hoppas verkligen det dröjer några veckor till, så vi hinner komma i ordning och bebis hinner växa på sig. Men sådär 1-2 veckor tidigare skulle ju kännas mer än ok, även om jag vet att det är vanligare att gå över tiden. Hoppas vilket som att veckorna går fort. Så nyfiken på att träffa bebis och längtar så efter att kunna andas normalt och kunna gå promenader i vanlig takt och inte behöva stanna hela tiden för att magen drar ihop sig och krampar, det är verkligen inte det härligaste. Sen längtar jag efter att kunna sova på mage (fast det lär väl inte gå om en ammar heller?) och att dricka ett glas rosé på vår ljuvliga lilla uteplats.

Sommar i Stockholm i vecka 30

vecka30_0004

I fredags packade vi ner hela lägenheten i Östersund och körde ner till Stockholm. Vi får tillträde på måndag (i morgon!!) till nya lägenheten så flyttsläpet har vi ställt hos våra vänner i Nacka där vi även bor i helgen. Anledningen att vi åkte ner tidigare var för att Sebastian har som tradition att gå på elitloppet med sin pappa och bror, och ville det även i år.

vecka30_0041

Jag gick inte på elitloppet utan hängde med quinnsen i Basses familj under gårdagen. Mor och brors flickvän. Vi njöt av sommar-Stockholm och hade det gött. OBS att jag känt mig ganska pigg i min graviditet på sistone och utnyttjade det lite till max igår, vilket inte var så smart. En promenad från Medborgarplatsen till Kungsträdgården slet ut denna arma kropp fullständigt. Svullna fötter med skavsår, foglossning, sammandragningar. Och innan dagen var slut hade jag hunnit ramla en gång oxå för jag klev snett (brukar göra det då och då när jag är trött, men brukar vara bra på att parera. Detta är dock svårare när jag väger 13 kilo mer än vanligt och är sjukt mycket långsammare i kroppen). Jag ramlade dock inte på magen, men man hinner ändå bli så himla rädd!

vecka30_0038_1

Var på riktigt lite rädd igår kväll för att jag tagit ut mig för hårt, hade så ont överallt och mycket sammandragningar. Men gick och la mig tidigt och idag har jag tagit det sjukt lugnt. Varit stel som ett kylskåp men sammandragningarna har lugnat sig, och bebis sparkar på där inne så jag tror att allt är bra. Hoppas det!  Jag har mest bara hängt i Nacka idag och softat i mina vänners trädgård vilket varit det allra bästa.

vecka30_0045

Uppifrån var tydligen en bra vinkel att få magen att se mindre ut, för så här liten är den inte. Har verkligen vuxit fort senaste veckorna, och börjar undra hur det ska gå egentligen? Det är ju två månader kvar! Men ingen har ju någonsin exploderat som gravid vad jag vet. Obs att jag ser på denna bild att jag bör ta av mig ringarna innan det är för sent och jag får blodstopp i svullna korvfingrar. :)

vecka30_0055 vecka30_0069_1Köpte den här klänningen på & other stories igår (och skorna). Känner mig lite som ett hus i den. Tycker egentligen att det är fint att framhäva magen för att inte få så mycket tältlook, men när det är så här varmt som det varit i Stockholm i helgen är det verkligen inte läge för åtsittande kläder.  Så den kommer vara perfekt för varma sommardagar i år, trots tältlook. :) Tycker väldigt mycket om den, och den kommer ju funka strålande när jag är icke-gravid också.

Hoppas ni haft en underbar helg med mycket sommar-feeling. Nu ska jag titta på senaste avsnittet av Skam. I morgon sover vi första natten i Sumpan. Wiiie så spännande! <3

Flyttvecka och 29-veckorsmage

östersund_maj_0014-1

Den här veckan flyttar vi!  Ska bli så satans skönt att få det gjort!  Just nu är det väldigt kaos i vår lägenhet i Östersund, och det känns lite som ett berg att bestiga innan vi är på plats. Fast kommer nog bli rätt soft för mig ändå pga kan typ inte bära nåt ju, hehe. Kommer nog mest sitta som på bilden ovan och domdera och äta glass. Sorry, not sorry. ;)

östersund_maj_0007-1

Glass har jag för övrigt sånt jävla craving på. Både vanlig och isglass. Köper storpack på affären och moffar. Den här helgen har det varit piggelin som gällt. Satans gott ju!

östersund_maj_0175

 

Här ser ni för övrigt min mage en bit in i vecka 29. Jag går in i ny vecka varje onsdag. Snart vecka 30 alltså. Det känns så sjukt. Vecka 30 har jag tänkt som en milstolpe under graviditeten, som att det är nära då. Och det är det ju!  10 veckor till livet blir helt och fullkomligt upp och nervänt. Jag har mått bra den här veckan. Känt mig ganska pigg och inte så mycket krämpor. Hoppas jag får må såhär några veckor till!

östersund_maj_0206Helgen blev till slut solig i Östersund också. Vi har gått på vårmarknad, hälsat på i ett torp, ätit god mat på Jazzköket och packat lite för lite. Men vi hinner den här veckan. Allt löser sig. Det gör det alltid på något sätt. :) Hoppas ni har haft en fin helg i sommarvärmen! <3

 

Gulliga kläder och bebisens första bok (och lite overklighetskänslor)

Igår var jag och Basse på kontroll hos barnmorskan. Sista gången här i Östersund. Nästa gång blir det Sundbyberg – så sjukt! :) Allt såg i alla fall bra ut, och det är så himla skönt!  Blir alltid lite stressad inför besök hos barnmorskan, även om det är lite lättare nu när jag känner bebisen i magen varje dag. Men jag är ju en orolig själ, alltid varit, kommer alltid vara. På kontrollerna nu får man hur som helst lyssna på bebisens hjärta, och så mäter de så att livmodern växer som den ska. Och så tar de blodprover och kollar nivåer. Allt såg bra ut! Skönaste känslan!

babykläder_0011-1

På vägen därifrån gick vi lite på stan och kunde faktiskt inte motstå att köpa lite kläder till bebisen. Det här setet var ju så gulligt! Och den lilla solhatten! Vi har nästan inte köpt något till bebisen pga har känts så långt fram i tiden, men det börjar ju faktiskt närma sig nu. Går in i vecka 29 idag. Nu när vi gick och kikade på kläder gick det ju ändå upp för mig hur livsfarligt det skulle kunna bli för plånboken. Finns ju så mycket gulligt så en smäller av! Haha, tror vi får göra en budget. ;)

babykläder_0023-1

När jag kom hem såg jag att setet passade så himla fint till en liten vintage-kofta jag fått ärva av min kompis Emilie. Har fått ärva en massa fina vintage-barnkläder av henne, så lyxigt! Tack! <3

babykläder_0028-1

Detta gulliga fick följa med hem också, hallå kunde ej låta bli. Och en liten napphållare. Så overkligt att någon om allt går bra ska bo i de här kläderna om sådär en 11 veckor. Skrev precis såhär på instagram (@isapedersen):

Trots en mage som redan nu känns gigantisk, sammandragningar och små sparkar inne i mig så har jag så svårt att förstå att det kan ligga en liten person i dessa kläder om sådär en 11 veckor. Fortfarande HELT SURREALISTISKT! Är så himla glad och samtidigt livrädd att nåt ska gå fel (men försöker att inte tänka på det utan njuta). Mest av allt är jag tacksam. Så tacksam att vi får vara med om detta, och att jag mår hyfsat bra i min graviditet (iaf nu). Vet hur många det är som har barnlängtan, som kämpar med att bli gravida (vi gjorde också det), eller som har helvetesgraviditeter. Kärlek och styrka och pepp till er. <3 Jävlar i mig vilken resa detta är, på alla stadier. Shit, det börjar liksom verkligen gå upp för mig – jag ska bli någons mamma (peppar, peppar). <3

babykläder_0030-1Häromdagen fick jag ett  presentbud i brevlådan oxå. En godnattsaga – ”Natten” av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen. Tack Rabén och Sjögren! Tänk att vår bebis har fått sin första bok!  <3

PS. Vet att jag sa att det här inte skulle bli någon gravidblogg, men det är så himla svårt när väldigt mycket i livet kretsar kring det. Plus att jag insåg att det ju faktiskt kommer vara väldigt roligt att ha kvar lite tankar och bilder och kunna gå tillbaka till i framtiden (och jag vet att om jag inte bloggar, blir det inte av att jag skriver), så blir kanske lite mer gravidpladder än vad jag tänkt. Sorry about that, ni som hatar det får helt enkelt försöka låta bli att klicka er in på inläggen som verkar misstänkt ”gravidiga”.

Är det förresten någon av er som läser som är gravida? Skulle vara roligt att veta! Och hur går det för er i så fall?

 

Vecka 28

vecka28_isabellepedersen vecka28_isabellepedersen

vecka28_isabellepedersen vecka28_isabellepedersen

vecka28_isabellepedersen vecka28_isabellepedersen vecka28_isabellepedersenHej från vecka 28 och ett vårligt Östersund (iaf igår). Typ 28 veckor gjorda, 12 veckor kvar. Det går fort nu, och senaste veckorna känns det som magen växer för varje timme. Senaste tiden har varit den bästa i min graviditet (peppar, peppar). Mina första typ 16 veckor var kantade av illamående, trötthet och dålig aptit. Sen började foglossningen smyga sig på (har haft ont över blygdbenet), men nu har faktiskt den gått tillbaka lite, och jag mår bättre än på länge. Lite sammandragningar då och då när jag går för fort, lite svårare att sova ibland eftersom jag är en magsovare och det inte går längre, så jag har lite svårt med sovställningar, och så  lite otymplig förstås. Men allt är överkomligt och mest mår jag bättre än på länge. Börjar längta så sjukt mycket efter att se vem som rumlar runt i min mage. Alltså, det är den sjukaste känslan! Hur en kan längta så efter någon en aldrig träffat. Åh, vill både att tiden ska gå långsamt och fort. Är ju sån himla sommar-addict och det är en sådan härlig känsla att ha den framför sig, och jag vill njuta av varje dag,  men i slutet på sommaren får vi lära känna vår bebis, och jag går ju sönder av längt till det.

 

Bubbelgumsglädje (och 26-veckorsmage)

Ni är så fina! Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg. En vet ju ofta att en inte är ensam i tankar om saker och ting, men alltid skönt att få höra det lite. Och skriva av sig lite.

Idag kände jag mig dock lite strålande i min graviditet faktiskt! Hade lite mindre ont, lockade håret och drog på mig min nya bubbelgumsrosa tröja (vem känner sig inte fin då, hallå?). Sebastian tog några bilder på mig som jag tyckte blev så fina så nu får ni stå ut med lite bildkavalkad av mig och min 26-veckorsmage. :)

Jag känner mig så himla glad just nu! Trots foglossning och klumpighet känner jag mig så lycklig. Och det är så freakin underbart efter månader av trötthet och deppighet!

I morgon är det fredag. Hoppas ni får en fin en!

Preggo_vecka26_0083 (kopia) Preggo_vecka26_0068

Preggo_vecka26_0078 (kopia) Preggo_vecka26_0101 (kopia)

 

Om stil och känslan av att ha en helt ny kropp

Pink cardigan and other stories
pink cardigan and other stories

Jag kan längta så mycket efter att klä mig fint och uppdatera min garderob. Ytligt, javisst! Men helt sant!  Men så känns ju det såklart rätt onödigt att lägga pengar på just nu med tanke på att jag är gravid och bara blir större och större och inte vet vad som kommer passa eller ej. Är väl förstås därför jag längtar efter det extra mycket, plus att jag varit deprimerad och liksom inte orkat bry mig, och nu vill jag typ ta igen alla dagar jag känt mig håglös. Så för att ge mig själv lite ytlig vårpepp klickade jag hem ovan två alster som nu är i min ägo. Kommer passa som gravid, men även efteråt. Känner att jag vill ha mycket färg nu. Färg, färg, färg! Ge mig färg!

Folk säger alltid att gravida är så vackra och strålar, men ska jag vara helt ärlig så känner jag inte riktigt så. Jag mår väldigt bra psykiskt (nu, gjorde verkligen inte det i början av graviditeten) och har kanske lite extra fin hy, men börjar redan känna mig otymplig (är i vecka 26). Har haft foglossning senaste veckorna, vilket gör det svårare att vara aktiv, och så känner man sig extra gravid när man vaggar fram redan nu. Det här med gravidkroppen är komplext. Jag tycker att magen är fin och är stolt över den, men jag är inte riktigt bekväm i att kroppen förändras så fort och att man inte känner igen sig själv. Helt plötsligt är brösten stora med gigantiska bröstvårtor och ens former förändras. Helt plötsligt är man långt ifrån lika smidig som vanligt, inga av ens kläder passar, man har ont här och var, och man hinner liksom inte riktigt med att vänja sig. Känns som man knappt får säga sånt här? Som om man bara ska embracea sin nya kropp och känna sig megavacker och strålande, men hur lätt är det när man känner sig klumpig och stel och blir rastlös på sig själv som måste gå så nedrans långsamt och alla ens kläder sitter fult? Däremot tycker jag såklart att det är sjukt fascinerande vad som händer med kroppen och är stolt över min kropp. Att den KAN ändras så fort och liksom skapar ett liv. Det är ju helt fantastiskt! Men det är ju en väldigt stor påfrestning, och det är ju verkligen inte alla som har en ”dans-på-rosor”-graviditet, så det är helt ok att inte känna sig strålande hela tiden. Det är helt ok att sakna sin vanliga kropp och mående tycker jag, trots att man på samma gång är väldigt glad över pyret i magen och lycklig över de små kickarna och buffarna man känner titt som tätt.

Ni andra som varit gravida, har ni känt av den berömda ”åh vad jag strålar som gravid”- känslan? Kanske att man mest har den om man har en superenkel graviditet? För jag kan inte påstå att man strålar när man måste gå svinlångsamt,  ta vilopauser när man går i trappor för att hjärtat bankar så hårt och foglossningen värker, när man knappt tar sig upp från soffan för att man typ inte har kontakt med sina magmuskler längre.

OBS att allt är värt det ändå såklart! Om 14 veckor kommer det en bebis, hallå! :)

 

Om det här med barn

Jag har aldrig varit hundra säker på att jag vill ha barn. Har tänkt att jag förmodligen en dag kommer vilja, men alltid tänkt att det ska ske senare.  Åren har ju dock gått fortare än vad jag har förstått,  och trots att en känt sig som 27 har siffran stigit och plötsligt inser man att det inte är så många år kvar tills det skulle vara försent (så orättvist att vara kvinna ändå, att vi har så tidigt ”bäst före datum” när det kommer till barn, och att männen inte har det). Gud vad stressande det här varit, tycker jag. När längtan efter barn inte kommer som en självklarhet. När man är osäker om det är något som passar en, men ändå rädd att gå miste om något fantastiskt.  När det både lockar och inte lockar. Hela frågan kring föräldraskapet har gett mig en del existensiell ångest. Man blir så smärtsamt medveten om att åren går, att man blir äldre (vilket i mitt fall inte är en favoritkänsla direkt).

När jag träffade Sebastian så pratade vi mycket om det här med barn, och med honom kändes det liksom plötsligt närmare. Även om jag fortfarande önskade att vi var 22 och hade all tid i världen så blev jag ändå glad av tanken och inte bara rädd. Det kändes ju trots allt spännande och fint. Vi kom fram till att vi ville ha barn med varandra.

Hösten 2015 tog jag ur min spiral och vi sa det klassiska ”blir det så blir det”. Jag som verkligen inte varit stressad kring barn och fortfarande ganska skraj för den typen av ”riktigt vuxenliv” tänkte att jag skulle vara helt chill med situationen även om det tog tid. Jag hade fel.

Månaderna gick och ingenting hände, och det visade sig att jag var allt annat än chill. Kontrollbehovet kickade in och jag blev extremt medveten om mitt dåliga tålamod. Ville ligga extra mycket kring när jag trodde att jag hade ägglossning (har väldigt oregelbunden mens så detta var ju krångligt), kände efter i min kropp hela tiden efter eventuella symptom och blev ledsen varje gång mensen kom. Samtidigt fick jag någon slags kris över att jag blev precis så som jag inte ville bli. Att jag inte alls var så chill som jag ville. Jag blev så oerhört stressad  över att något var fel. Att valet kring det här med barn kanske plötsligt inte var ett val?  Det var så skrämmande. Och överallt runtomkring en blev folk gravida.

Efter ungefär ett år gick vi till gynekologen och sa att vi inte blev gravida. Vi gjorde några tester och gynekologens teori var att min oregelbundna mens var boven i dramat, så jag fick hormoner som jag skulle äta för att få fart på min ägglossning. Och vet ni?  Vi hade tur, för det fungerade. Jag blev gravid. Ett år och tre månader efter att jag tagit ur spiralen. 15 månader av ett hopp som tänds varje månad och sedan släcks när mensen kommer. Äntligen satt jag där med ett positivt testresultat.

Jag plussade på stickan i början på december, och nu sitter jag alltså här några månader senare och är mer än halvvägs gravid. Och ärligt? Det känns helt sjukt läskigt. Spännande förstås, men så konstigt att det växer något i mig som vi ska ta hand om och förhoppningsvis ge en bra uppfostran och ett fett liv. Och samtidigt är man nervös att allt ska gå bra såklart. Oron för graviditeten, för missfall, för att barnet inte är friskt. Och nervös för hur livet kommer bli. Hur kommer det påverka min och Sebastians relation? Kommer jag fortfarande känna mig som mig själv när jag blir mamma eller förändras man i grunden (jag hoppas jag kan fortsätta vara mig själv, även om jag förstår att vi måste anpassa oss till en ny liten person)? Och hur i hela helvete ska en förlossning gå till? Gud, jag bara ignorerar att den dagen kommer komma.

Jag är supertaggad på att träffa den här lilla personen, det ska bli helt orimligt spännande. Och jag ser så mycket fram emot att se Sebastian som pappa. Våra föräldrar som mor/far – föräldrar. Och jag ser fram emot att gå barnvagnspromenader i ett höstligt Stockholm,  att mina kompisar och deras eventuella barn ska lära känna vårt barn. Däremot är jag ju inte så taggad på sömnlösa nätter, mjölksprängda bröst, no romance, kroppsförfall, all oro ett föräldraskap medför mm… men allt detta kommer ju liksom oftast på köpet.

Det här kommer inte bli någon gravidblogg, men kommer  säkert då och då skriva om mina tankar kring det här, och hur jag mår i graviditeten.  Jag är väldigt tacksam. Att det till slut funkade. Att jag ska få bli mamma, och Sebastian pappa.  Men mitt livs tankar kring barnfrågan finns ju fortfarande kvar. Hur kommer det här passa mig?  Jag är en skraj, extremt nostalgisk person med en väldigt stark ”I wanna be forever young” – mentalitet, och därför känns det som om jag inte har nån aning om hur det här kommer påverka mig. Hur tusan ska det gå?  Förhoppningsvis om allt nu går bra kommer jag ju få svar på det (och ni också), för vår lilla person kommer i början på augusti. Herregud så spännande det här är ändå. Och innerst inne har jag ju såklart ändå en känsla av att allt kommer gå bra. Att vi står inför något som är så stort att det just nu är omöjligt att förstå.

preggo_vecka20_0101_1

 

2 stora nyheter i mitt liv!!

Hej! Tänkte jag skulle försöka komma tillbaka lite sakta men säkert här. Jag har saknat er!  Med våren och ljuset och med nya framtidsplaner kommer lusten tillbaka. Till allt. Visst nämnde jag att 2017 skulle bli förändringens år? Och nu kan jag berätta på vilket sätt. Har nämligen 2 stora nyheter som jag är väldigt glad och spänd över.

1. Vi har bestämt oss för att flytta tillbaka till Stockholm! Jag är så oerhört lycklig över det här beslutet, känns som att livet kom tillbaka till mig den dagen vi bestämde det. Har saknat min stad och mina vänner alldeles enormt och kommit fram till att jag verkligen inte är någon småstadsmänniska. Vi har sålt vår lägenhet  och jobbar järnet med att hitta ett hem i Stockholm, så snart är vi tillbaka! Blir så så lycklig över att tänka på sommaren i Stockholm!

kungsa_enafors_0952

 

2. De flesta flyttar ju tillbaka till sin barndomsstad när de väntar barn, vi gör precis tvärtom. Vi flyttar härifrån. För japp, jag är gravid. Halvvägs dessutom, har precis gått in i vecka 21. Känns helt sjukt surrealistiskt att vi om allt går bra kommer få en liten person att ta hand om i början av augusti. Och sjukt surrealistiskt att det växer någon i min mage. Men också så spännande. Och läskigt. Alla känslor på samma gång. Herregud. :)

preggo_vecka20_0107Jag kommer skriva mer om mina tankar kring både flytt och graviditet, men för nu ville jag bara göra en comeback med lite göttiga news. Vi hörs snart igen!