Kategoriarkiv: Doris

Griper tag i varje stund, smärtsamt medveten om livets förgänglighet

bad_doris11veckor_0098 bad_doris11veckor_0101

bad_doris11veckor_0051 bad_doris11veckor_0061_1 bad_doris11veckor_0106 bad_doris11veckor_0065 bad_doris11veckor_0109

bad_doris11veckor_0088 bad_doris11veckor_0108

Långsamma höstiga dagar. Långa promenader, sänghäng, soffhäng och sångstunder. Det fylls dagarna av. Känns så fint och jag griper tag i varje stund nu. Den här veckan har jag blivit smärtsamt medveten om livets förgänglighet. Tänkt mycket på människor vars liv avslutas allt för tidigt. Det är så fruktansvärt sorgligt och orättvist ibland, det här livet. Vem är det som bestämmer att vissa inte får vara med? Att vänner ska förlora bästisar eller syskon, små barn sin mamma, föräldrar sina barn, personer sin livskamrat… Vi måste leva varje dag, för vi vet aldrig hur någonting blir. Det är vår skyldighet. För oss själva. Och för alla som inte får möjligheten. :(

Hemmasnickrat babygym

babygym_0038

Morfar Reidar har snickrat ihop ett babygym till Doris! Som den nörd jag är ville jag ha ett hyfsat stilrent hemma i trä och tyckte de jag hittade var så himla dyra, så då ställde morfar upp!  Perfekt för det är hopfällbart och man kan byta ut leksaker när hon tröttnar. Hoppas dock inte hon tröttnar så fort på dessa pga tycker de är fina!

babygym_0084

Kul att ligga en liten stund tycker Doris, men hon har inte alltid världens bästa tålamod.

babygym_0037

Ugglorna har faster Johanna virkat (så sjukt fina, visst?) , och pompomsen har jag gjort.

babygym_0030

Och det är ingen hejd på hur pysslig den här släkten är, för sockarna har gammelfaster Gun stickat. :) Doris (och mest jag) är väldigt tacksam för alla fina presenter.

babygym_0017

Kul men också lite tröttsamt att gymma.

babygym_0052

babygym_0024

Babygym_mage_0012Hej hej! <3

Vill man göra ett eget babygym så har Mimmis Staaf en fin tutorial HÄR på hur man gör. :)

Andra månaden med Doris

Doris_5veckor_0016_1

Nu har ytterligare en månad gått, och Doris fyllde 2 månader i söndags. Om första månaden kändes lång och orolig, så har den här månaden bara svischat iväg. Denna andra månad tycker jag generellt har känts minst dubbelt så bra! Jag har lärt känna mitt barn bättre, hon har blivit så mycket mer stabil (så skönt!), hon ler och pratar med en vilket ju är så mysigt så en smäller av.

Doris_8veckor_0047 Doris_8veckor_0048

Tycker verkligen att oron lagt sig ganska mycket. Visst, jag vill fortfarande kolla så att hon andas när hon sover emellanåt, men inte heeeela tiden som i början. Nu känns hon ju så mycket starkare, och hon säger till om något är fel, och det gör att jag kan slappna av mer. Vi har gjort lite längre utflykter själva också. Men bara inom promenadavstånd hemifrån, hehe. Har tänkt åka in nåt till stan anyday now. Men blir fortfarande så stressad när hon skriker bland folk och jag inte vet vad hon vill, hur kommer man ifrån det? Oftast går det bra om jag tar upp henne och sätter henne i babybjörnen, men så stressande om hon är otröstlig när man typ åker tunnelbana. Hur gör folk för att vara chill? Känns som att alla ska titta på mig och tänka att jag gör fel. Och att Doris bara blir mer hispig av att jag blir stressad. Måste lära mig släppa prestationen här. Så töntig grej ju, men kan inte hjälpa att jag känner så…

Doris_bad_0007 Doris_bad_0020

Hon växer verkligen så det knakar. Var ett par veckor sedan vi var på BVC men då var hon 57 cm lång och vägde 5250, men nu har hon köttat på sig ännu mer. Hon är hyfsat stabil i nacken, även om hon fortfarande kan vara lite våbblig, men lägger man henne på mage drar hon upp sig på armarna nästan hela vägen upp och tittar upp. Sjukt det här att man redan nu blir så oerhört stolt när de gör framsteg. ;)

Amningen tycker jag känns bättre nu. Hon ammar inte lika ofta som i början och jag känner mig inte lika fast. Vi har även börjat med ersättning på kvällen. Ett mål om dagen. Det går bra faktiskt! Hon tar flaskan och det är varken problem med tutte eller flaska. Topp ju!

Doris_film_bad_0006 gul_overall_0011Sover ganska bra gör hon också, än så länge påverkar iaf inte sömnbrist mitt liv nå nämnvärt (lär ju jinxa detta nu). Hon somnar ofta vid midnatt först, men då sover hon  ca 4 timmar, sen äter hon och vi byter blöja, sen somnar hon om och sover till 8-9. Sen brukar hon faktiskt somna om igen och sova till 11- 12. Dock är ju det här liiite olika hela tiden. Märker också att om hon vilar bra på dagen sover hon nästan bättre på natten. Hon blir lätt övertrött om hon inte får sina sovstunder på dagen. Jag försöker jobba in lite rutiner här. En timme efter lunch i vagnen när vi går promenad, och på eftermiddagen sjalar jag upp henne och då brukar hon somna. Ni var många som tipsade om sjal i mitt förra månads-inlägg och vi börjar faktiskt gilla det ganska bra. Perfekt för att få lite gjort hemma, och Doris får vara med innan hon slocknar. Ibland känns det dock som om hon känner sig lite instängd i den typ. Håller på att undersöka vad hon gillar bäst av sjal och babybjörn. Misstänker att sjal är bäst för sovstunder och babybjörnen bättre när hon är pigg. Jag tycker ju dock att sjalen är mysigare, och känns bättre när man är inne, eftersom det blir mer nära. Babybjörnen har jag bara ute.

Doris_8veckor_0027

Och hur mår jag? Som sagt, tycker allt känns sååå mycket bättre nu. Tror hemligheten är att jag lite har ”accepterat” tillvaron. Innan jag blev mamma hade jag någon slags bild av att vara någon fräsch supermorsa som från dag ett skulle springa på caféer och muséer, ta promenader runt hela Stockholm, blogga ett inlägg om dagen, hålla ordning hemma etc. Och kanske jag kommer dit så småningom, men den här första tiden har liksom bara handlat om Doris, och att lära känna henne. Och när man landar i det, när man tar bort alla krav på sig själv, då är det mycket lättare att vara i stunden med barnet tycker jag. Så har det i alla fall varit för mig. Sen kan jag fortfarande tycka att det är rätt trist att vara föräldraledig och ensam med henne i veckorna, uppskattar helgerna enormt när Basse är hemma och vi ofta hittar på något med andra människor eller gör någon ordentlig utflykt. Men jag känner också att det är lugnt att det är lite trist, det är så kort tid av ens liv, och Doris är så himla mysig ändå så jag går sönder. Och vet ni? Jag kan faktiskt njuta nu! Första månaden blev jag provocerad av att folk skrek ”njuuuut” till höger och vänster, pga var sååå orolig och ej kapabel att njuta. Men nu när jag har landat lite så går det. Nu njuter jag av att hålla hennes lilla hand när jag ska få henne lugn inför sovstunden. Njuter av att snusa henne på huvet. Blir orimligt glad över alla framsteg. Vågar till och med säga att jag ibland njuter av att amma, iaf när hon tittar mig i ögonen och vi har ett fint moment. Eller när man kommit in i något bra på Netflix och hon ligger nöjd vid bröstet.  Annars är det ju rätt långtråkigt. ;)

Summa summarum månad 2:  Dubbelt så härligt att vara ledig med Dodo den här månaden, men fortfarande en bit kvar tills jag är helt trygg i alla situationer. Men fortsätter det i den här takten lär jag ju älska allt med att var föräldraledig lagom tills jag ska börja jobba igen. Men det kanske är så det brukar va?

sleeping_doris_0004

 

PS. Vi har fler lakan, men Doris är som hypnotiserad av prickarna, hon älskar dem verkligen. Vi tvättar dem, lovar. :) Men måste nog införskaffa fler prickiga lakan. :)

Långsamma helgmorgnar med min lilla familj

lördagmorgon_0005 lördagmorgon_0011 lördagmorgon_0004 lördagmorgon_0019 lördagmorgon_0022 lördagmorgon_0021Hela veckan längtar jag efter helgmorgnarna med min familj. Så mysigt när alla är hemma! Extra mysigt nu när det börjar bli höst och en får tända lite ljus (må det dock gå låååångsamt innan det blir vinter, ej redo för mörker och kyla). Vår kyl och frys har störigt nog gått sönder så vi köpte lyx-frukost från café idag. Doris är verkligen som en dröm på morgnarna. Det är hennes absoluta prime-time. Så nöjd och glad och mysig.

Trevlig helg alla fina läsare!

Lite oredigerat genom mobilen

Jag fotar i princip aldrig med min mobil. Har för det mesta med mig systemkameran och fotar liksom mest för att jag tycker att det är kul att ta vackra bilder. Men sedan Doris kom har ändå mobilen börjat ta lite mer plats. Det går ju mer undan med henne, och man vill inte missa ögonblick ibland när man inte har kameran i närheten. Dessutom brukar jag skicka lite bilder på oss till Basse på dagarna när han är på jobbet. Så att han ska längta extra mycket efter oss. ;)  Hur som helst tänkte jag nu bjuda på lite helt oredigerade mobil-bilder. Inte minsta lilla filter. Håll till godo!

doris1

Första gången jag fick Doris att le på riktigt på bild. Alltså, smälter så av de här bilderna. <3

amning

Här har vi alltså olika stadier av amning.

1. Första dagen hemma själv med Doris och Basse messar och frågar hur jag mår. Martyren i mig skickar bildbevis och säger att han ska skynda sig hem.

2. Någon dag senare när Basse frågar samma sak kommer nästa bild, då aningen muntrare.

3. Helgamning. Då jag t.o.m. hunnit sminka mig!

4. Mitt i natten – amningen.

5. Nu börjar jag känna mig ok med att vara mjölk-ko-amningen.

6. Men fasen vad skönt att det ändå funkar med ersättning emellanåt. (japp, vi har börjat träna. Ett mål per dag. Det går ok. Hon dricker inte riktigt upp allt, men hon tar flaskan.)

tröttBasse och Doris är bra på att sova tillsammans. Sådan far, sådan dotter. :) Hon sover ganska mycket, peppar peppar. Även om sömnen fortfarande är upphackad för mig på nätterna så får jag oftast tillräckligt med sov-timmar totalt om jag vilar med henne på dagarna.

 

Doris och jag

Doris_7veckor_0023 Doris_7veckor_0008 Doris_7veckor_0041

Sedan Doris kom har jag ju varit så stingslig och tänkt att jag vill att hon ska växa och bli lite mer stabil och inte lika hjälplös. Igår var första gången jag tänkte tvärtom. Första gången jag fick lite panik över att det kommer gå så fort. Hux flux kommer hon vara tonåring liksom. Veckorna som känts långsamma börjar plötsligt rusa iväg. Och hon växer för varje dag. Blir mer med och ”pratar” med oss. Helt underbar är hon. Vår finaste lilla dotter. Mitt hjärta går sönder av kärlek tusen gånger per dag. Vi börjar lära känna varandra lite bättre nu. Doris och jag. <3

Paljettväska, ett fint hem och Doris 6 veckor

Hej kära ni! Först och främst, tack så mycket för all fin respons på inlägget om hur det varit första månaden med bebis. Ni är så kloka och jag blir så lugnad. Förlåt om jag inte svarar personligt på allt just nu, men jag läser och tar till mig allt ska ni veta. Ni är världsbäst.

Allt rullar på här hemma. Vi tar det lugnt. Jag hänger med Doris på veckorna, vi tar oss ut på lite promenader ibland, men gör fortfarande bara längre utflykter när Basse är med, och det är helt okej.

Hinner inte riktigt med här inne just nu, tänker att det kanske blir ungefär ett inlägg i veckan nu, där det blir lite sammanfattning vad som hänt.

Doris_6veckor_0004 Doris_6veckor_0005

Doris är nu 6,5 vecka. Hon är mycket mer med nu, och ger då och då sociala leenden även om hon fortfarande kan vara lite svårflirtad. De här korten är tagna igår innan vi gick ut på promenad i hennes nya höstkofta. Hon är generellt inget fan av att klä på sig kläder, men lyckades fånga dessa bilder innan hon brast ut i ett gallskrik.

Doris_5veckor_0029Jag tycker liksom att det är lite tradigt än så länge att vara föräldraledig, hur gullig Doris än är. Det resulterar i att jag internet-shoppar lite mer än vanligt. Måste dock sluta nu pga har verkligen ej råd. När jag sitter svettig och ammar i soffan är det lätt att drömma sig bort till dagar då man får klä sig lite finare. Så jag klickade hem en paljettväska och en tröja med tofsar från Zara.

Bisou_0003

 

Har även köpt en tavla till sovrummet. Bisou!

Tofströja_0046

Och jag fick faktiskt användning för kläderna redan i lördags när vi gick på hejdåfest hos Anna som ska åka utomlands och jobba och vara borta ända till maj. :( Tvingade Basse att fota mig pga extremt sällan jag känner mig fin numera, hehe.

Tofströja_0042Klänningen här är för övrigt mitt bästa köp på evigheter.

Tofströja_0092 Tofströja_0097Lyckades ta två bilder hos Anna, men ingen på folket som var där. :( Satt och ammade i deras sovrum och hade utsikt över den fina sänggaveln som Anna gjort själv, hur fin? Tror jag måste göra en till oss när tid ges. De har för övrigt världens finaste lägenhet, orkar inte ens!

Tofströja_0090Basse tog en bild på mig när jag ammade också. Bästa klänningen även för amning! Det gick för övrigt bra att ha med Doris på fest. Hon var lugn och tillfreds. Hemresan var dock hemsk. Vi skulle ta pendeln men den var superförsenad så det blev tunnelbana. Hon skrek heeela vägen och vägrade ligga i vagnen. Mitt hjärta gick sönder pga kändes som mitt barn var så olyckligt. Så glad att det var både jag och Basse, hade fått ännu mer panik om jag var själv.

2-årsbröllop_0007

I förrgår firade jag och Basse två år som gifta. Har klämt på mig vigselringarna igen som ej suttit på pga varit så svullen sen graviditeten. Fortfarande lite små, men det går. :)

2-årsbröllop_0012

Vi firade genom att dricka vin och byta bajsblöjor om vartannat. ;)

Doris_6veckor_0017-1

Slutligen ett litet hej från i morse när Doris var såhär glad i sin nya pyjamas som vi fick på posten ifrån min barndomskompis i Helsingborg. Hennes mamma har sytt denna gulliga.  Som en liten urgullig 70-talsbebis!

Det var allt för nu. Hoppas ni mår bra och får en fin helg!

 

Första månaden med Doris

Jag försvann lite här. Håller på att vänja mig med att vara själv hemma med Doris på veckodagarna när Basse jobbar, och det har varit nog att fokusera på. Nu ligger hon och sover bredvid mig i soffan, i sitt lilla näste, min gulliga lilla dotter. Så jag passar på att skriva ner några ord.

doris_4veckor_0021

Igår fyllde Doris 1 månad. 1 månad sedan jag blev mamma. Så hur känns det? Hur har den här första månaden varit? Ja, hörni, hur tusan har den varit? Den har varit väldigt upp och ner. Jag går sönder av kärlek, hon är det finaste jag någonsin sett och jag kan knappt förstå att hon är vår dotter. Men lika mycket som jag gått sönder av kärlek denna månad, har jag gått sönder av oro. Alla pratar om att man ska njuta så mycket första tiden, att det är så fantastiskt men ingen pratar om oron? Tänk att helt plötsligt få ansvaret över det mest värdefulla du någonsin sett, och du har egentligen ingen aning om hur någonting fungerar. Jag tycker första tiden har handlat så mycket om oro. Håller jag henne rätt, får hon i sig tillräckligt med mat, är det normalt magont eller är det något farligt, fryser hon, svettas hon, andas hon, andas hon, andas hon????

bergianska_trädgården_0162

Doris_vitkofta_0007

Första tre veckorna var Basse hemma, och jag önskar att man fick vara hemma minst två månader tillsammans. Så stor skillnad på att vara två och att vara själv, all cred till ensamstående föräldrar! Nu har jag snart varit hemma två veckor själv och första dagarna tyckte jag var superjobbiga. Satt och grät i soffan och kände att jag knappt kunde röra mig för att hon ville amma hela tiden. Slutet på förra veckan blev det lite bättre. Jag lärde mig att använda baby-björnen och började känna att jag kunde slappna av lite mer. Än så länge har jag inte vågat mig så långt från hemmet på egen hand. Bara promenerat lite runt kvarteret. Men känner inte att det är någon stress. Läggs så mycket press på någe vis på föräldralediga och känner själv att jag påverkas av det. Eller så kommer pressen bara från mig själv? Att jag vill klara allt på en gång. Hålla hemmet fint,  hålla mig fräsch och fin, ta mig ut med babybjörn, vagn och bebis själv, vara chill med amning överallt, men HERREGUD! Jag är helt ny på det här. Vill lära känna min bebis först i lugn och ro och bli mer trygg. Sen kanske jag vågar flänga kring stan. Just nu håller jag mig till utflykter när Basse är med. Dock märker jag att jag mår så mycket bättre när jag hinner duscha och plocka undan hemma, så det är prio när Basse kommer hem. Blir så mycket lättare deppig om jag sitter parkerad i soffan med tuttarna i vädret i ett megastökigt hem och känner mig ofräsch.

kvällsprommis_näckrosen_0021

jane_koenig_0049
Amningen har fungerat bra. Var såklart lite stökigt första veckan, men vi har fått till det och Doris växer bra så mjölken verkar räcka till. Däremot tycker jag att det är psykiskt påfrestande emellanåt. Förstår ju att det är superbehändigt att ha maten så lättillgängligt överallt, men också jobbigt att vara den enda som kan mata. Sen pratar alla om hur mysigt det är, och visst, en liten stund ja, men inte i timtal varje dag. Tycker att det är ganska tråkigt att amma om jag ska vara ärlig. Är nog för rastlös som person, och har fått en dotter som vill snutta rätt länge och ganska ofta. Ska prova ersättning någon dag och se hur det går, och kanske byta ut något mål framöver. Skulle vara skönt för mig att veta att det funkar. Att jag skulle kunna vara borta en kväll och veta att hon tar flaskan. Hoppas att det går att kombinera med lite ersättning framöver. Tycker det verkar krångligt att hålla på att pumpa. Jaja, vi ser hur det går.

Doris_vitkofta_0095

I tisdags var vi på BVC och Doris väger nu 4550 gram och är 54,5 cm lång. Hon följer ganska bra med blicken nu och vi har fått något enstaka riktigt leende, men hon är svårflirtad än. Hon bajsar konstant, är lugn förutom när hon har magknip, sover fortfarande ganska mycket, men har typ noll regelbundenhet i sin dygnsrytm. Hon känns mindre bräcklig nu än i början, och det är så skönt tycker jag. Oron lägger sig lite för varje dag, ju tryggare jag blir och ju mer stabil hon blir.

bergianska_trädgården_0166jane_koenig_0008

Känns som om hon har varit hos oss mycket längre än 1 månad. Tycker första veckorna har känts sååå långa, men den här veckan har gått fort, så det är väl nu det börjar rusa på antar jag. Att vara mamma är en väldigt fin grej, även om det är tungt ibland, med oro och amning och skrik och bebis som inte vill sova och hormoner hit och dit. När hon skriker går mitt hjärta sönder, när hon ler börjar jag typ gråta av glädje. Sådan kärlek för denna lilla person alltså. När jag tittar på hennes små fötter, håller hennes små händer… kan ibland inte hantera känslorna. Och sådan kärlek till Sebastian. Han är verkligen den finaste pappan. Vår lilla familj. Vilket gäng. <3