Författararkiv: Isabelle Pedersen

Bubbelgumsglädje (och 26-veckorsmage)

Ni är så fina! Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg. En vet ju ofta att en inte är ensam i tankar om saker och ting, men alltid skönt att få höra det lite. Och skriva av sig lite.

Idag kände jag mig dock lite strålande i min graviditet faktiskt! Hade lite mindre ont, lockade håret och drog på mig min nya bubbelgumsrosa tröja (vem känner sig inte fin då, hallå?). Sebastian tog några bilder på mig som jag tyckte blev så fina så nu får ni stå ut med lite bildkavalkad av mig och min 26-veckorsmage. :)

Jag känner mig så himla glad just nu! Trots foglossning och klumpighet känner jag mig så lycklig. Och det är så freakin underbart efter månader av trötthet och deppighet!

I morgon är det fredag. Hoppas ni får en fin en!

Preggo_vecka26_0083 (kopia) Preggo_vecka26_0068

Preggo_vecka26_0078 (kopia) Preggo_vecka26_0101 (kopia)

 

Om stil och känslan av att ha en helt ny kropp

Pink cardigan and other stories
pink cardigan and other stories

Jag kan längta så mycket efter att klä mig fint och uppdatera min garderob. Ytligt, javisst! Men helt sant!  Men så känns ju det såklart rätt onödigt att lägga pengar på just nu med tanke på att jag är gravid och bara blir större och större och inte vet vad som kommer passa eller ej. Är väl förstås därför jag längtar efter det extra mycket, plus att jag varit deprimerad och liksom inte orkat bry mig, och nu vill jag typ ta igen alla dagar jag känt mig håglös. Så för att ge mig själv lite ytlig vårpepp klickade jag hem ovan två alster som nu är i min ägo. Kommer passa som gravid, men även efteråt. Känner att jag vill ha mycket färg nu. Färg, färg, färg! Ge mig färg!

Folk säger alltid att gravida är så vackra och strålar, men ska jag vara helt ärlig så känner jag inte riktigt så. Jag mår väldigt bra psykiskt (nu, gjorde verkligen inte det i början av graviditeten) och har kanske lite extra fin hy, men börjar redan känna mig otymplig (är i vecka 26). Har haft foglossning senaste veckorna, vilket gör det svårare att vara aktiv, och så känner man sig extra gravid när man vaggar fram redan nu. Det här med gravidkroppen är komplext. Jag tycker att magen är fin och är stolt över den, men jag är inte riktigt bekväm i att kroppen förändras så fort och att man inte känner igen sig själv. Helt plötsligt är brösten stora med gigantiska bröstvårtor och ens former förändras. Helt plötsligt är man långt ifrån lika smidig som vanligt, inga av ens kläder passar, man har ont här och var, och man hinner liksom inte riktigt med att vänja sig. Känns som man knappt får säga sånt här? Som om man bara ska embracea sin nya kropp och känna sig megavacker och strålande, men hur lätt är det när man känner sig klumpig och stel och blir rastlös på sig själv som måste gå så nedrans långsamt och alla ens kläder sitter fult? Däremot tycker jag såklart att det är sjukt fascinerande vad som händer med kroppen och är stolt över min kropp. Att den KAN ändras så fort och liksom skapar ett liv. Det är ju helt fantastiskt! Men det är ju en väldigt stor påfrestning, och det är ju verkligen inte alla som har en ”dans-på-rosor”-graviditet, så det är helt ok att inte känna sig strålande hela tiden. Det är helt ok att sakna sin vanliga kropp och mående tycker jag, trots att man på samma gång är väldigt glad över pyret i magen och lycklig över de små kickarna och buffarna man känner titt som tätt.

Ni andra som varit gravida, har ni känt av den berömda ”åh vad jag strålar som gravid”- känslan? Kanske att man mest har den om man har en superenkel graviditet? För jag kan inte påstå att man strålar när man måste gå svinlångsamt,  ta vilopauser när man går i trappor för att hjärtat bankar så hårt och foglossningen värker, när man knappt tar sig upp från soffan för att man typ inte har kontakt med sina magmuskler längre.

OBS att allt är värt det ändå såklart! Om 14 veckor kommer det en bebis, hallå! :)

 

Kaffe på altan, serie om Förintelsen och första inköp till bebisen

påsk_2017_0008 påsk_2017_0210 påsk_2017_0056 påsk_2017_0072

påsk_2017_0058 påsk_2017_0106 påsk_2017_0002-1Vi har haft en lugn påsk i våra fjällstugor. Först var vi med Sebastians familj i deras stuga och sen var vi själva ett par dagar i min stuga. Vi har gjort i stort sett ingenting. Jag vågar inte åka slalom när jag är gravid + att jag redan har fått en del foglossning så att gå på tur känns inte heller asnice. :(  Så vi har typ tagit lugna promenader, spelat spel, druckit kaffe på altanen när solen varit framme, åkt på biltur bland fjällen och ätit våfflor på Hanriis café i Handöl samt sett en 6-timmarsserie från 1979 med Meryl Steep –  Förintelsen (väldigt bra och hemsk obv.). På Hanriis café säljer de även lite grejer, bl.a. fina hemstickade tröjor som en dam i byn gjort. Vi kunde inte motstå, och gjorde så ett första inköp till bebis (lagom i storlek till nästa vårvinter ungefär). Hoppas ni haft en fin påsk. Nu är det snart sommar! :)

 

En liten lista denna långfredag

Snodde en lista som jag sett både hos Sandra Beijer, Emmas vintage och Anna ritar. Här kommer den med mina svar!
trädgården_premiär2014_2495

Tre saker du älskar:
När våren närmar sig sommar, en riktigt bra frukost, rosévin på uteservering.

När grät du senast?
I måndags, när jag såg ”Lejonkvinnan” på bio. Den var sorglig.

Vad skrattade du åt senast?
Hm, deppigt att jag inte minns specifikt. Men skrattar ganska mycket nuförtiden. Är allmänt glad. :) Så skönt efter en höst och vinter då jag var väldigt nere.

Har du en bra hårdag?
Egentligen inte, men har satt upp det med en sjal så nu är det ok.

preggo_vecka24_0012

Säg något fint du funderar på?
Vem det egentligen är som bor i min mage. Så svindlande fin känsla. :)

Ditt livsmål?
Att vara en bra person mot mig själv och andra. Försöka leva i nuet och vara tacksam och lycklig över allt fint i livet.

20160824_0008

Beskriv rummet du är i?
Sitter vid matbordet i vårt kök/vardagsrum i Östersund. Det är ett väldigt stort rum med stora rundade fönster och högt i tak. Drömmigt helt enkelt. :)

Var vill du vara om sex år?
Någonstans där jag mår bra. Ett jobb som jag är glad av att gå till, bland vänner som jag är lycklig av att umgås med, med min lilla familj. Vill nog bo i Stockholm, men ha ett gulligt litet sommarhus någonstans inte för långt bort.

En sak du önskar dig?
Att barnet i min mage mår bra och fortsätter göra det.

Det senaste du åt?
Drack ett glas havremjölk smaksatt med mango/apelsin (megagod), och åt två knäckemackor med ost.

körsbärs_djurgården_1413

långholmen_3507 vinterviken_sommarkväll_4082

Hur blir din sommar i år?
Förhoppningsvis mår jag hyfsat bra som höggravid och kan vagga fram på Stockholms gator. Ha picknickar i parker, fika med kompisar, promenera längs Årstaviken och ta en alkoholfri öl i sofforna på Trädgården innan solen går ner, för då när kvällen drar igång vill jag nog gå hem just den här sommaren. Är väldigt kvällstrött som preggo.

söndag_0004

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Typ gjorde ett barn!  haha! :) Samt tog bilden ovan och la upp på Instagram (@isapedersen heter jag om ni vill följa mig där)

kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Ska jag vara ärlig så tar jag verkligen bloggen som den kommer just precis nu, så har faktiskt inte planerat ett dyft.

nacka_debaser_5815_2

Vad är viktigt i ett förhållande?
Kärlek, kommunikation, värme, förståelse, kompromiss, att uppskatta den andra och göra fina  stora och  små saker för varandra. Plus att man har roligt tillsammans.

Vad är viktiga egenskaper hos en partner?
Allt som gör svaret ovan möjligt.

ladyL_8619

Vem kysste du senast?
Sebastian, obviously! Den bästa jag kysst!

Har du något onödigt du gör?
Biter på naglarna och oroar mig alldeles för mycket.

Vad är det sämsta med denna vecka?
Tycker denna vecka är väldigt bra so far. Så det sämsta är nog att det sägs bli tradigt påskväder, men det är ju världsliga ting.

vad ska du göra i höst?
Typ vara mamma. Hur gör man det? Hjälp! Och pepp!

vad har du i ditt kylskåp?
Alldeles för mycket saker. En hel del gammalt garanterat. Vi är sämst på att rensa kylskåpet. Skärpning!

Glad påsk allihopa!

Stockholm <3

kärleksmanifestation_0015

kärleksmanifestation_0006

kärleksmanifestation_0012

kärleksmanifestation_0026I fredags satt jag som klistrad framför tv:n i Östersund och grät över vad som hände i staden som jag älskar.  Vi skulle köra bil ner till Stockholm på eftermiddagen då vi hade massa inplanerat över helgen. Folk frågade om vi verkligen skulle åka ner, men det kändes som att det var allt vi ville. Så vi åkte ner. Gick på teatern vi bokat, firade kompis som fyllt år, gick på visningar som vi planerat, och jag är så himla glad att vi var där. På söndagen promenerade vi förbi ett blomstrande Kungsan och vidare till Sergels torg där kärleksmanifestationen hölls. Kommer aldrig glömma stämningen där. Mitt hjärta gick sönder av kärlek. Stockholm, fy fan vad jag älskar dig!  <3

 

Frukost x 3

Sedan jag blev preggo har jag blivit en sådan frukostperson. Har alltid gillat frukost om jag får äta den ganska sent, men nu är jag av känd anledning väldigt hungrig direkt när jag vaknar.

Här kommer 3 underbara frukostar som jag inmundigat på sistone. En på lokal. En hos kompis. Och min favorit när jag äter hemma.

vasastan_0026 vasastan_0030 vasastan_0022

Är typ besatt av att äta frukost på Pom & Flora när jag är i Sthlm. Finns ju liksom inget bättre koncept än alla deras underbara bowls, nyttigheter och toasts med jordnötssmör. Sist jag var där åt jag en avokadomacka med fetaostkräm, grapefrukt med vispad kokosmjölk, cappucino och juice. Är det något jag haft craving på nu är det grapefrukt. Kan lätt äta 3 per dag.

vasastan_0012_1 vasastan_0002En annan dag förra  veckan åt jag denna underbara frukost i Vasastan. Finns inget bättre än lyxiga långfrukostar med kompisar.  Ge mig nu!!

preggo_vecka20_0013Här är min favoritfrulle hemma just nu. Grön smoothie bowl gjord på 1/5 banan, 1 kiwi, fryst mango (hur mycket? gå på känsla…), några blad med grönkål, en skvätt äppeljuice och eventuellt lite vatten. Och så toppar man med lite fräsig frukt, kokosflingor och chiafrön. Så enkelt, så snabbt, så gott, så nyttigt!

 

Om det här med barn

Jag har aldrig varit hundra säker på att jag vill ha barn. Har tänkt att jag förmodligen en dag kommer vilja, men alltid tänkt att det ska ske senare.  Åren har ju dock gått fortare än vad jag har förstått,  och trots att en känt sig som 27 har siffran stigit och plötsligt inser man att det inte är så många år kvar tills det skulle vara försent (så orättvist att vara kvinna ändå, att vi har så tidigt ”bäst före datum” när det kommer till barn, och att männen inte har det). Gud vad stressande det här varit, tycker jag. När längtan efter barn inte kommer som en självklarhet. När man är osäker om det är något som passar en, men ändå rädd att gå miste om något fantastiskt.  När det både lockar och inte lockar. Hela frågan kring föräldraskapet har gett mig en del existensiell ångest. Man blir så smärtsamt medveten om att åren går, att man blir äldre (vilket i mitt fall inte är en favoritkänsla direkt).

När jag träffade Sebastian så pratade vi mycket om det här med barn, och med honom kändes det liksom plötsligt närmare. Även om jag fortfarande önskade att vi var 22 och hade all tid i världen så blev jag ändå glad av tanken och inte bara rädd. Det kändes ju trots allt spännande och fint. Vi kom fram till att vi ville ha barn med varandra.

Hösten 2015 tog jag ur min spiral och vi sa det klassiska ”blir det så blir det”. Jag som verkligen inte varit stressad kring barn och fortfarande ganska skraj för den typen av ”riktigt vuxenliv” tänkte att jag skulle vara helt chill med situationen även om det tog tid. Jag hade fel.

Månaderna gick och ingenting hände, och det visade sig att jag var allt annat än chill. Kontrollbehovet kickade in och jag blev extremt medveten om mitt dåliga tålamod. Ville ligga extra mycket kring när jag trodde att jag hade ägglossning (har väldigt oregelbunden mens så detta var ju krångligt), kände efter i min kropp hela tiden efter eventuella symptom och blev ledsen varje gång mensen kom. Samtidigt fick jag någon slags kris över att jag blev precis så som jag inte ville bli. Att jag inte alls var så chill som jag ville. Jag blev så oerhört stressad  över att något var fel. Att valet kring det här med barn kanske plötsligt inte var ett val?  Det var så skrämmande. Och överallt runtomkring en blev folk gravida.

Efter ungefär ett år gick vi till gynekologen och sa att vi inte blev gravida. Vi gjorde några tester och gynekologens teori var att min oregelbundna mens var boven i dramat, så jag fick hormoner som jag skulle äta för att få fart på min ägglossning. Och vet ni?  Vi hade tur, för det fungerade. Jag blev gravid. Ett år och tre månader efter att jag tagit ur spiralen. 15 månader av ett hopp som tänds varje månad och sedan släcks när mensen kommer. Äntligen satt jag där med ett positivt testresultat.

Jag plussade på stickan i början på december, och nu sitter jag alltså här några månader senare och är mer än halvvägs gravid. Och ärligt? Det känns helt sjukt läskigt. Spännande förstås, men så konstigt att det växer något i mig som vi ska ta hand om och förhoppningsvis ge en bra uppfostran och ett fett liv. Och samtidigt är man nervös att allt ska gå bra såklart. Oron för graviditeten, för missfall, för att barnet inte är friskt. Och nervös för hur livet kommer bli. Hur kommer det påverka min och Sebastians relation? Kommer jag fortfarande känna mig som mig själv när jag blir mamma eller förändras man i grunden (jag hoppas jag kan fortsätta vara mig själv, även om jag förstår att vi måste anpassa oss till en ny liten person)? Och hur i hela helvete ska en förlossning gå till? Gud, jag bara ignorerar att den dagen kommer komma.

Jag är supertaggad på att träffa den här lilla personen, det ska bli helt orimligt spännande. Och jag ser så mycket fram emot att se Sebastian som pappa. Våra föräldrar som mor/far – föräldrar. Och jag ser fram emot att gå barnvagnspromenader i ett höstligt Stockholm,  att mina kompisar och deras eventuella barn ska lära känna vårt barn. Däremot är jag ju inte så taggad på sömnlösa nätter, mjölksprängda bröst, no romance, kroppsförfall, all oro ett föräldraskap medför mm… men allt detta kommer ju liksom oftast på köpet.

Det här kommer inte bli någon gravidblogg, men kommer  säkert då och då skriva om mina tankar kring det här, och hur jag mår i graviditeten.  Jag är väldigt tacksam. Att det till slut funkade. Att jag ska få bli mamma, och Sebastian pappa.  Men mitt livs tankar kring barnfrågan finns ju fortfarande kvar. Hur kommer det här passa mig?  Jag är en skraj, extremt nostalgisk person med en väldigt stark ”I wanna be forever young” – mentalitet, och därför känns det som om jag inte har nån aning om hur det här kommer påverka mig. Hur tusan ska det gå?  Förhoppningsvis om allt nu går bra kommer jag ju få svar på det (och ni också), för vår lilla person kommer i början på augusti. Herregud så spännande det här är ändå. Och innerst inne har jag ju såklart ändå en känsla av att allt kommer gå bra. Att vi står inför något som är så stort att det just nu är omöjligt att förstå.

preggo_vecka20_0101_1

 

Vår i Stockholm

lilajacka_0040

lilajacka_0033

Hej från Stockholm där jag och Sebastian flängt runt i helgen och spanat in potentiella platser där det känns okej att bo och vi förhoppningsvis kanske har råd att bo (satan i helvete vad dyrt allt är!). Var inte så många intressanta visningar för oss den här helgen, men förhoppningsvis blir någon lägenhet vår snart snart! Åh, vad jag hoppas det! Annars är vi bostadslösa från 1:a juni, och det känns ju härligt när man då typ nästan är höggravid. Känner mig uppstyrd som vanligt. ;)

Hur som helst så är det vår här och jag känner bebisen volta runt i magen nästan varje dag nu. Och idag kände Basse den utanpå magen ordentligt för första gången. Så coolt! Nu har Basse kört härifrån mot Norrland men jag hänger kvar ett par dagar pga ska se min kompis Helena som gästspelar på Stadsteatern i ”Utan personligt ansvar” och hänga med lite kompisar. Känns fint.

PS. Tack för alla fina och peppiga kommentarer om bebis och vårt beslut att flytta tillbaka. Ni är underbara! Känns så fint att vara tillbaka på den här platsen med er!

När det inte känns rätt

Lägenheten_februari_0028 Lägenheten_februari_0005 Lägenheten_februari_0019 Lägenheten_februari_0081 Lägenheten_februari_0067 Lägenheten_februari_0044 Lägenheten_februari_0062 Lägenheten_februari_0087 Lägenheten_februari_0093

Ibland känns det inte rätt. Det kan börja som ett litet skavsår. Som svider och som man sätter plåster på för att lindra. Men plåstret hjälper inte och såret växer och till slut svämmar det över och det känns i hela kroppen, eller kanske är det helt enkelt att man tillåter sig att känna i hela kroppen? Att man slutar trycka undan. Det här kan ju handla om allt möjligt. En relation. Ett jobb. En stad.

Saker och ting blir inte alltid som en tänkt sig, som ni ju vet. Vi flyttade upp till Östersund med förutsättningar som ändrades i samma stund som vi kom hit. Sen har vi kämpat på det här året, men det har liksom verkligen inte lossnat. Det har varit precis tvärtom. Längtan efter Stockholm och våra vänner och vårt gamla liv där har varit nästan outhärdlig. Särskilt för mig, och det har påverkat Sebastian mycket också såklart, att jag varit så låg och inte varit lycklig. Så vi tog ett beslut. Att vi ska flytta tillbaka till Stockholm. Folk kanske tycker att vi är knäppa. Att vi borde ge det mer tid. Men varför sitta och vänta på att livet blir bättre när man faktiskt har nyckeln till hur det ska bli bra igen, när man vet vilka bitar som saknas? Vi har bott här i lite mer än ett år. Ett år går fort, men det är också en väldigt lång tid för någon som inte trivs och som längtar bort.

Jag kommer sakna vår lägenhet. Kommer förmodligen aldrig bo såhär fint igen. Men det spelar ju liksom inte så stor roll när den ligger i en stad där man inte vill bo. Allra mest önskar jag att vi kunde flytta med oss lägenheten, men det går ju inte. Så nu är jag glad att någon som trivs i Östersund kommer ta hand om den. Det var tyvärr inte vi. Inte just nu i alla fall.

Translation: I’m gonna miss this apartment now that we’ve decided to move back to Stockholm.

2 stora nyheter i mitt liv!!

Hej! Tänkte jag skulle försöka komma tillbaka lite sakta men säkert här. Jag har saknat er!  Med våren och ljuset och med nya framtidsplaner kommer lusten tillbaka. Till allt. Visst nämnde jag att 2017 skulle bli förändringens år? Och nu kan jag berätta på vilket sätt. Har nämligen 2 stora nyheter som jag är väldigt glad och spänd över.

1. Vi har bestämt oss för att flytta tillbaka till Stockholm! Jag är så oerhört lycklig över det här beslutet, känns som att livet kom tillbaka till mig den dagen vi bestämde det. Har saknat min stad och mina vänner alldeles enormt och kommit fram till att jag verkligen inte är någon småstadsmänniska. Vi har sålt vår lägenhet  och jobbar järnet med att hitta ett hem i Stockholm, så snart är vi tillbaka! Blir så så lycklig över att tänka på sommaren i Stockholm!

kungsa_enafors_0952

 

2. De flesta flyttar ju tillbaka till sin barndomsstad när de väntar barn, vi gör precis tvärtom. Vi flyttar härifrån. För japp, jag är gravid. Halvvägs dessutom, har precis gått in i vecka 21. Känns helt sjukt surrealistiskt att vi om allt går bra kommer få en liten person att ta hand om i början av augusti. Och sjukt surrealistiskt att det växer någon i min mage. Men också så spännande. Och läskigt. Alla känslor på samma gång. Herregud. :)

preggo_vecka20_0107Jag kommer skriva mer om mina tankar kring både flytt och graviditet, men för nu ville jag bara göra en comeback med lite göttiga news. Vi hörs snart igen!