Nyslingad i håret och lite gladare – det är ju fredag! Dessutom står jag framför vår sovrumsvägg som numera är målad!! Jippie, det går framåt! Och hörrni, tusen tack för er pepp på det lite deppiga inlägget häromdagen. Betyder så mycket ska ni veta. <3 Hoppas ni alla får en megafin helg! Själv ska jag upp till stugan och typ enbart läsa böcker och dricka rödvin. Och hångla med min man (alltså, känns fortfarande så overkligt att skriva ”min man”), som varit borta på jobb hela veckan. :)
Hör upp alla pysselälskare! Idag har jag och mina kära kollegor på Bonjour blogs dragit igång en DIY-stafett! :) Det går helt enkelt ut på att vi turas om att varje vecka dela med oss av ett härligt pyssligt DIY-tips. Bra va? :)
Först ut är Emmy som idag visar hur hon har gjort boxarna ovanför – hur fina?! Nästa vecka går stafettpinnen vidare till Bonjour vintage -Madeleine, sen till Emmas vintage som kastar vidare till Johanna i Kulla som slutligen lämnar över till mig. Så en massa fint utlovas! :)
Om du blir inspirerad av våra pyssel blir vi så himla glada om du vill dela med dig under taggen #bonjourdiy? Vi vill såklart väldigt gärna se!
Häromdagen var jag inne på det bed&breakfast vi skulle ha tagit över, men som inte blev som ni vet. Det ligger på nedre botten i samma hus som vi har flyttat in i. Just nu ekar lokalerna tomma pga att de ska renovera dem och göra om det gamla pensionatet som har funnits sen typ 50-talet till bostadsrätter (det var därför vi inte fick ta över, det blev nya planer i sista sekund och jag blir så jäkla arg när jag tänker på det). Här ovan ser ni det som skulle ha blivit frukostrummet. Vi hade tänkt tapetsera om det här rummet och göra så det hade känts som en liten bit av Provence mitt i Östersund.
När jag gick omkring i de tomma lokalerna, i det som skulle bli vårt spännande projekt, blev jag så himla ledsen. Jag har liksom satt upp någon slags mur sedan det hände, typ ”jaja, det var någon mening med det, det kommer visa sig vad det blir, men det kommer bli bra”. Och visst, det är klart att det blir det, men faktum är att jag nog har mått lite sämre över det än vad jag har velat erkänna. Vi flyttade ju hit pga at det här stället skulle bli vårt! Vi köpte lägenhet i samma hus, vi sa upp oss på våra jobb i Stockholm och sa hejdå till hela vårt liv där. Och så blev ingenting som vi tänkt oss! Så jag har nog fått en liten livskris trots allt, och kanske är det inte så konstigt? Jag har ju liksom ingen riktig aning om vad jag ska göra långsiktigt häruppe, och det behöver man väl egentligen inte, det brukar ju lösa sig på ett eller annat sätt, men känns ändå som jag tappade fotfästet en aning. Vi vill verkligen ha vårt eget så småningom, men att bara hitta nånting nytt är inte det lättaste. Stället vi skulle ta över var en fungerande verksamhet som vi bara skulle sätta vår egen prägel på, att öppna upp något från scratch kräver betydligt mycket mer tid och pengar.
Åh, ledsen att jag låter negativ nu, det kommer ju såklart ordna sig. Vi får hanka oss fram ett tag tills vi kommer på en ny dröm. Så får vi väl se om det blir här eller om vi rentav flyttar till Provence om några år och öppnar upp nåt där. Idag snöar det i Östersund, så just idag känns södra Europa som ett lockande alternativ. :) Men en annan dag skiner solen och snart kan vi flytta in i vår lägenhet. Det längtar jag obeskrivligt till, känns som att det är först då vi kan känna hur det känns att bo här i stan på riktigt.
(Konstigt ändå… när jag skrivit klart det här känns allt genast lite lättare. Att skriva av sig är verkligen den bästa terapin.)
Här står jag och posar i kaoset från vår renovering.
Blundar och hoppas att det ska vara klart när jag öppnar ögonen.
Gjorde en liten film där ni får en liten rundtur i kaoset. Tänkte att jag skulle försöka bli lite bättre på att filma, pga kul och pga vill lära mig det. Men varför tycker man alltid att ens röst låter så konstig? Jaja, jag vänjer mig kanske. ;) Inte världens roligaste film men alltid lättare att visa hur det ser ut i helhet när en filmar. :)
Jag är ju ingen sån där sminkfantast, men då och då uppdaterar jag min sminknecessär. Oftast brukar det bli så att nästan allt tar slut samtidigt, och när det nu var dags så kände jag att det var dags att gå över till att bara ha ekologiskt smink, och då föll valet på Dr Hauschka för att jag hört att det är bra. Från och med nu är det slut på att smeta in massa skit i ansiktet. Tre produkter var slut, så jag började med dem.
Rouge är kanske det jag tycker är allra viktigast när det kommer till smink, kanske pga att jag är så blek, och jag går från att se död ut till levande = bra grej. :) Det här heter rouge powder 03.
Jag har provat 2 ekologiska foundations tidigare (minns inte vad de hette…) och har liksom inte tyckt någon varit så bra, men den här doftar härligt och sjunker in lätt i huden och ger ett naturligt resultat tycker jag.
Och så slog jag till på ett läppstift också pga äter upp åtskilliga läppstift per år. Tyckte det var fint. Lite ljusare i färgen än vad jag trodde, men fint ändå nu på våren. Heter lipstick 13.
Ja, det var nog årets sminkinlägg på den här bloggen. Hur som tycker jag Dr Hauschkas produkter verkar bra, men kanske är det någon sminkfantast där ute som vet något annat ekologiskt märke som är ännu bättre? Då får ni gärna tipsa! :)
I lördags åkte jag och Sebastian till Sundsvall. Vi skulle göra ett ärende på IKEA plus hälsa på min vän Helena och se musikalen hon är med i. Jag och Basse unnade oss att bo på hotell Knaust ( så himla härligt att unna sig en hotellnatt då och då när hela ens liv är ett renoveringskaos). Det var väldigt tjusigt i entrén till hotellet.
Ja, ni ser ju. En kunde låtsas lite att en var med i något tjusigt kostymdrama.
Svartvitt golv är alltid bra, särskilt i marmor.
Efter en stabil frukost på söndagen och lite DN-läsning satte vi oss i bilen och körde 2,5 timme rakt in i Norrland. Vi skulle nämligen på besök i Grundtjärn.
I Grundtjärn skulle vi träffa den här supersöta personen – Jonna Jinton. Hon ska släppa en tapetkollektion med Photowall inom en snar framtid, och jag hade fått frågan av Photowall ifall jag ville åka och göra en intervju med henne eftersom jag bor ”nära”. :) Det ville jag såklart himla gärna! Jag har läst Jonna Jintons blogg ett bra tag, och den är ren och skär magi! Följer ni inte den så gör det pronto. Hon bor i de norrländska skogarna och tar naturbilder som inte är av denna värld.
Jag vart ganska så avis på Jonnas ateljé, så drömmigt med en sådan plats där en bara kan skapa! Här ser ni lite tapetprover på hennes fantastiska foton.
Jonna Jinton är en så himla gullig person. Eftersom jag läst hennes blogg ett tag kändes det ju lite som att jag kände henne redan innan jag skulle dit. Och då är det alltid så härligt när personen i fråga är precis sådär gullig och charmig som en tänker. Både intervjun och Jonnas fina tapeter kommer ni kunna läsa/se i maj hos Photowall.
Efter massa pratande och kaffedrickande och hundklappande vinkade vi hejdå till Jonna och hennes gulliga lilla hus i Grundtjärn och körde 2,5 timmes landsväg genom Norrlands inland tillbaka hem till Östersund.
Både jag och Basse var inspirerade att inte bara gå från storstad till småstad, utan kanske så småningom från småstad till landsbygd. Men en sak i taget. ;)
Vi åkte dock förbi ett litet potentiellt sommarhus som var till salu.
Där det fanns en fin uteplats med utsikt och en sluttning ner till en egen liten sjötomt. Drömmigt ju!
Vi körde förbi större hus som var till salu oxå, i gulliga små Norrländska byar.
Tänk här, vilken fin affär man skulle kunna öppna! Men det är ju det där med kundkrets… Vi pratade mycket om det på vägen, jag och Sebastian. Vad som ska hända med alla små byar i Norrlands inland och på andra ställen såklart när generationen som bor där idag inte längre finns. För så väldigt många hus är förfallna längs vägarna, och många hus där det bor folk är väldigt slitna, kanske för att det bor äldre människor som inte kan renovera. Hur ser det ut om 30 år när vi kör där? Är det helt dött då eller har trenden att flytta ut på landet tagit fart på riktigt? En kan ju alltid hoppas, att fler vill och kan leva som Jonna Jinton, det verkar minst sagt underbart vill jag lova!
Mycket skog körde vi förbi innan vi till slut körde in i Östersund efter en fin och händelserik helg.
Ok, nu börjar det ändå hända liiite, även om det fortfarande är minst 1,5 månad kvar tills vi kan flytta in. Men i badrummet har vi kommit till ytskikt! (älskar när det händer, så en liksom börjar se att det händer något, när en inte kan det här med renovering tycks ingenting hända annars. :)) Kolla vilket fint golv va? Det är marrakesh och jag tycker mycket om den gråblå färgen. Så har vi valt brunn, dusch och blandare i mässing. Tror det blir jättebra!
På väggarna har vi vanligt vitt 15×15 kakel. Och så har vi gjort små inbyggda hyllor! Den vänstra kommer vara i duschen så där tänker jag att vi har schampo och sånt och den högra är utanför duschen så där får det kanske stå nån blomma och en fin parfym. :) Vårt badrum är väldigt litet. Kan förresten visa hur det såg ut innan. Såhär:
Som ni ser var det ju VISST renoveringsbehov. ;) Plast everywhere från typ 70-talet. Inte så mycket ytor som sagt, men lite större kommer det nog upplevas när det blir ljusare.
Här ligger blandaren och väntar på bättre dagar.
I övrigt har det rivits väggar, och förra veckan kom det in en järnbalk genom fönstret som skulle stabilisera upp då vi rivit en bärande vägg.
Här har vi planritningen. Vi tar alltså bort där jag kladdat fult med svart. Väggen mellan kök och rum samt den lilla väggen mellan innerhall och rum. Bör oxå tilläggas att fast det är en 2:a så är den på 87 m2, så det blir ett väldigt stort rum med kök och vardagsrum. Såhär såg det ut innan:
Väggarna ni ser till vänster här är alltså borta nu.
Och här är åt andra hållet. Väggarna till höger = borta.
Liksom väggen där kylen och frysen står. Borta!
Just nu ser det ut såhär. Herrejesus alltså! Pallarna användes när järnbalken skulle upp.
Vi har som ni ser tagit fram tegel också. Pga fint.
Ni må tro att jag längtar tills det är klart! Men snart är badrummet klart och taket fixat vid de borttagna väggarna. Och nästa vecka kommer målare och sen ska golven slipas och köket sättas upp. Så i början på juni kanske, om allt går som vi tänker. :)
Kanske lite rörigt, men det är svårt att visa sånt här orörigt. Hoppas ni tycker det är lite kul att se ändå!
I lördags vaknade jag och Basse upp halvsent efter att oplanerat varit ute på fredagen. Jag klädde på mig det här och kände mig lite som en konduktör. :)
Hur som så var vi hungriga och tänkte att vi skulle testa brunchen på Frösö Park.
Den var svinbra! Rekommenderas om en är bakishungrig i Östersund!
Vi satt kvar länge och läste tidningar. Brunch + DN = perfekt start på lördagen. Efteråt åkte vi hem och tog på oss lite festligare kläder och gick på överraskningsfest. Då orkade jag dock inte ta med kameran, men roligt var det! En bättre lördag i Östersund helt klart!
Vi vaknar upp alldeles för sent i gästrummets i hans föräldrars hus där vi bor nu när vi renoverar. Vi är bakis som två små as men hungriga så vi måste ta oss upp. Kokar ägg, kaffe och gör mackor och landar i soffan framför SVT Play. Vi hittar en dokumentär – ”Lght + bil + allt jag har och äger”. Det är en tjej härifrån Jämtland – Clara Bodén, som har gjort den och jag har sett den en gång förr, på Viktoriabiografen i Stockholm. Jag minns att jag tyckte mycket om den, men känner att jag vill se den igen, på grund av att jag flyttat hem till Jämtland och på grund av filmens handling. Den handlar om urbannormen, om hur vi som växer upp på landsbygden/i mindre städer förväntas leva. Om hur det anses dåligt att vara den som blir kvar, ett misslyckande att återvända. Filmen tar sitt avstamp i en dialog mellan Clara och hennes syster:
– Clara, vet du vad? Jag tror inte att jag är mer än Jämtland.
– Skärp dig, det är klart att du är!
Sedan jag blev hemvändare har dessa frågor ekat en del i mig. Jag har liksom brottats lite inombords med mitt yngre jag. Med hon som inte ville vara den som blev kvar, med hon som till varje pris ville ta sig härifrån, förverkliga sig själv runtom i världen. Med hon som ville vara ”mer än Jämtland”. Missförstå mig rätt. Jag väldigt glad att vara här, och jag tycker att urbannormen kan slänga sig i väggen. Det är helt ohållbart att alla människor ska trängas i storstäder (i Jämtland bor det 3 personer per kvadratkilometer. 3 PERSONER!!!) En kan förverkliga sig själv och sina drömmar precis var en vill. Men trots att jag tycker så här så finns det en liten röst kvar i mig som kommer fram under mina sämre dagar, som klankar ner på mig och som säger ”jaha, det blev inte mer än såhär. Nu är du tillbaka där du började. Fortfarande vilsen men 15 år äldre.” När den där rösten kommer fram i mig vill jag bara hoppa, stampa och spy på den där normen som för länge länge sedan tog fäste i mitt bröst.
Filmen ”Lght + bil + allt jag har och äger” är en väldigt fin film som handlar om det här. Om hur vi förväntas leva. Den finns tillgänglig på SVT Play fram till 27 april. Se den!