månadsarkiv: mars 2013

Vintageparty_batbaluns1

Vintageparty!

Ni har väl inte missat att boken Vintageparty släpps idag! Emma Sundh, Louise Lemming och Linda Hansson är de eminenta flickorna som står bakom boken och fotograferat har duktiga Martina Ankarfyr och Anna Larsson gjort. Boken är full av tips för att ordna de vackraste och mest flärdfulla vintagefester. Jag hade den stora äran att få vara med på ett hörn. :) Har ännu inte sett den riktiga boken, men har såklart tjuvkikat lite på nätet. Bilderna nedan är från Martinas hemsida. Ni kan även besöka vintageparty.se för att läsa mer om  bla.a oss som är med och bilder bakom kulisserna. Spana in vetja!
Vintageparty_batbaluns1 Vintageparty_varvimmel2 Vintageparty_skordefest2 Vintageparty_travel3
Förutom mig ser ni här ovan Emily Dahl, Felicia Brito och Miriam Parkman.

Translation:
Today the book Vintageparty is released here in Sweden and I am one of the models. :)The ladys behind the book are Emma Sundh, Louise Lemming and Linda Hansson. Photographers Martina Ankarfyr and Anna Larsson.

littlebox_3_0322

Datorpimp.

Idag vandrar jag runt lite i Stockholm. Det är soligt och vår i luften och påskris i varenda hörn. Nu sitter jag på café och dricker rosa lemonad och pysslar lite. Fick så fina klistermärken i senaste my little box  (som jag ju har ett litet samarbete med), och tänkte att det var en lagom aktivitet för dagen, att pimpa min dator lite. Tyckte det blev ganska så cute. :) Fick ett ganska så fint datorfordral oxå, lite stort, men det gör inte så mycket.
littlebox_3_0316 littlebox_3_0322 littlebox_3_0326 littlebox_3_0327 littlebox_3_0330 littlebox_3_0332
Translation:
Pimped my computer with cute stickers from my little box today.

 

röd_klänning_0219

Inte helt hundra. En bra bit ifrån faktiskt.

röd_klänning_0219

röd_klänning_0244 röd_klänning_0222 röd_klänning_0234 röd_klänning_0225 röd_klänning_0250 röd_klänning_0223

Jag är verkligen så himla tacksam för alla era stärkande kommentarer. Och för mail där fina personer berättar om hur bra det gått för personer i deras närhet som fått samma besked som jag. Ni anar inte vad det betyder!  Den här veckan har varit en fruktansvärd mardröm. Det känns som att mitt huvud har ballongstorlek och som att jag går runt i en bubbla. Jag försöker vara med männsikor jag känner mig trygg med hela tiden. Igår var jag själv några timmar på eftermiddagen eftersom jag behövde åka hem och byta kläder. Det gick ganska bra först. Istället för att lägga mig ner och sova (vilket är det enda jag vill eftersom hjärnan får vila från tankar då) så duschade jag, sminkade mig ordentligt, peppade mig själv,  bloggade om fina saker och tog fotona ovan. Tänkte att allt var ungefär som vanligt och det hjälpte. Efteråt brast det dock och allt smink rann av i tårar. Då åkte jag fort som attans in till stan och tänkte att det fick vara nog med att vara själv.

Jag tänker att jag ska fokusera på det fina nu, och försöka leva som vanligt. Jobba som vanligt, blogga som vanligt (i den mån jag får inspiration). Tror att det hjälper mig att hålla ångesttankarna borta. Jag ska inte älta så mycket här heller, vill att min blogg ska vara min fina plats som vanligt. Hade en del ångest huruvida jag skulle berätta det här för er eller inte, men nu känner jag att det är skönt att jag gjort det. Håller man inne på svåra saker blir det ibland komplicerat att förhålla sig till bloggandet, och jag tror jag behöver bloggen nu. Och vi behöver prata om saker som är jobbiga också, även på internet.

Translation:
Once again, thank you for all your support, it means the world to me! This has been a rough week, but now I’m gonna try to focus on the good things, even though it’s easier said than done. But I can try. Work as usual, blog as usual. I think it might help me. I wasn’t sure about telling you about this or not, but I’m glad I did. It’s easier to relate to blogging then, and I think I need the blog now. I also think it’s important to talk about heavy stuff on the internet aswell sometimes. Love to all of you!

4997411666_2db782f838_z

Fina saker att fokusera på.

4997411666_2db782f838_zvärmdö_0738

Jeanette_1100dansklocka_nyjacka_9566 värmdö_0672_1 värmdö_0718 Sommar_Västkust_Madonna_0119 Sommar_Västkust_Madonna_0176 Sommar_Västkust_Madonna_0504

Att ljuset sipprar in mellan persiennerna på morgonen.
Att så många människor är så duktiga på att formulera ord till meningar som berör.
Att jag har så fina personer i min närhet som ställer upp så innerligt nu när jag behöver det som allra mest.
Att solen värmer mer för varje dag nu.
Att det finns vin.
Att ni är så fina bloggläsare och säger så snälla, fina ord till mig. Tack.

Translation:
Nice things to focus on:
The morning light.
Books.
All the people who are there for me when I need it the most.
It’s getting warmer every day.
Wine.
You beautiful blogreaders. Thank you so much for supporting me.

 

Isa_fin_20120115_0080framkall1

När det otänkbara händer.

Isa_fin_20120115_0080framkall1

Mina ben skakar nästan när jag går mot rummet där dörren som precis var stängd nu  står öppen. Jag har försökt tänka positivt hela dagen men jag har ändå fått det där jävla samtalet som gjort att jag inte lyckats sova på hela natten. Man får inte ett samtal om det inte är något och det har ekat i mitt huvud alla minuter sedan jag la på luren. Han har tagit ledigt från jobbet för att följa med mig, men jag går in själv i det lilla rummet. Det känns mindre allvarligt då. När jag hör henne berätta är det som om världen försvinner under mina fötter. Väggarna känns plötsligt ännu mindre och ännu mer sterila. Hon är snäll och pedagogisk och säger att jag har tur som har kommit i så god tid och att det är större chans att allt går bra då. När jag kommer ut panikångestgråter jag  i 60 sekunder i hans armar. Resten av dagen, känns det som att jag drömmer. Som att hela livet har tryckts på paus. Jag har 3 vänner som kommer hem till mig på kvällen och han håller mig hårt, så hårt på natten och jag vet inte vad jag hade gjort utan dem. Varenda morgon tänker jag under några sekunder att jag drömt allt.  Att de inte hittat malignt melanom i ett av mina födelsemärken. Att jag inte måste vänta 3 veckor för att gå igenom fler undersökningar för att se att de  fått bort allt. Jag tänker såklart att allt måste gå bra, det verkar ju ändå som att jag har kommit i god tid och så,  men det är svårt att vara stark hela tiden för om jag ska vara helt ärlig så är jag så himla rädd. Men mitt i alltihopa är jag ju såklart tacksam att jag gått och kollat upp det, att jag har hållit koll på mina födelsemärken, för det gör ju chansen större att allt går bra. Så hörrni, håll koll på er själva och varandra. Lova mig det.

Translation: This has been the worst week of my life. A while ago, they removed a birthmark from my leg, and this tuesday I found out they had found cancer in it. It looks like I’ve been there in good time, but in a couple of weeks I’m going back to the hospital to find out if it’s all gone. I’m kind of terrified, but I try to stay positive. There is nothing more to it now than wait, and hope for the best.