månadsarkiv: september 2012

Om åren som försvann.

Jag var 18 år. Minns att jag ville gå ner några kilo till student- balen. Inte så mycket liksom, jag var rätt okej, men bara några kilo så att jag skulle se perfekt smal ut i klänningen.

Lyckades inte. Efter balen jobbade jag hela sommaren på kafé och bakade kakor och i stället för att gå ner de där 5 kilona gick jag upp ytterligare fem. Inte så märkligt eftersom jag levde på kaksmet och kvällarna bestod av tjejkvällar med polly, zoo och popcorn. När sommaren var slut hade jag panik. Jag hade alltid tyckt att jag var ganska söt, men plötsligt föraktade jag vad jag såg i spegeln.

Jag reste till Dublin och det enda jag hade i huvudet var mat. Skippade pub- kvällar för att jag hellre ville sitta hemma och stirra in i väggen än att få i mig kalorier på en pub och känna mig fet i ett främmande land. Väl hemkommen till Sverige tränade jag som en galning och märkte att det plötsligt var väldigt lätt att inte äta. Åt bara precis vad jag behövde. Kolhydrater blev min största mardröm och mina 5 kilon var borta för länge sen, och balens fem kilon oxå för den delen. På en tågluff runt Europa levde jag på frukt, naturell youghurt, kaffe och cigaretter.

Hemkommen från tågluffen var mina kompisar oroade och pratade med min mamma. Jag tyckte förstås att de överreagerade då jag ju minsann bara hade blivit lika smal som de och hatade att jag hela tiden hade mammas hökögon över mig. Och mina vänners oxå för den delen.

Som tur var skulle jag börja musikalskola. Bort från familj och vänner. En nystart utan hökögon. Nu kunde jag äta som jag ville. Prestations-ångesten på skolan gjorde ju dock inte saken bättre. Jag promenerade eller simmade varje morgon före frukost, dansade två-tre timmar på skolan ( med ångest för alla speglar) och gick ofta på två pass på gymmet på kvällen. Matintaget bestod ungefär av en knäcke-macka på morgonen, ett stort äpple till lunch, en varma koppen och ett ägg på kvällen. Den lilla energi jag hade gick åt till att räkna ut hur mycket jag kunde tillåta mig att äta på dagarna i stället för att utvecklas som musikalartist.

Jag träffade en kille som dock började ha lite koll på mig och som fick mig att äta, men ganska länge vart det omvänd effekt. Så fort jag ätit för mycket hängde jag över toasitsar och bad till Gud att ingen skulle höra mig eller se spår efter att jag spytt upp allt.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men plötsligt en dag hade jag fått nog. Plötsligt en dag såg jag att jag var väldigt smal, plötsligt en dag kunde jag behålla pastan och vinet i magen utan att ångesten tog över hela min kropp. Plötsligt en dag kände jag att jag ville ha livet tillbaka. För en ätstörning tar ifrån dig hela ditt liv. Du blir osocial, tappar utstrålning, ja du tappar hela din personlighet och all din livslust.

Nuförtiden äter jag vad jag vill utan att få ångest, men det tog tid att komma dit. Fortfarande kan jag få små återfall, och fortfarande längst in i bakhuvet har jag en liten koll på vad jag äter, men jag har hittat min balans, och det är jag oerhört glad över. För det finns ju inget bättre än att dricka vin och äta pizza med vänner, unna sig en morotskaka till kaffet, ha picnic med massa godsaker. Om du så var smalast och snyggast i världen, hur kul skulle det vara om allt du gjorde var att sitta hemma själv och stirra in i väggen för att du är så rädd att du ska tvingas äta bland folk?

Jag vet att jag hade tur, jag hade människor omkring mig, och jag kunde ta mig ur mina problem på egen hand. Det var väldigt svårt, och jag vet att det är många som har det ännu svårare. Men jag hoppas att folk kämpar och hjälper varandra. Det är en hemsk och vidrig sjukdom. Och det är hemskt att samhället fått framförallt oss tjejer att tro att vi är lyckligare ju smalare vi är. För så är det verkligen inte. Inte nånstans.

köpenhamn_skåne_3740

I väggarna bor 1000 historier. Om jag lyssnar noga kan jag höra hur du viskar dem.

köpenhamn_skåne_3706.jpg_effectedköpenhamn_skåne_3713.jpg_effectedköpenhamn_skåne_3718.jpg_effectedköpenhamn_skåne_3701.jpg_effected (1)köpenhamn_skåne_3711.jpg_effectedköpenhamn_skåne_3715.jpg_effectedköpenhamn_skåne_3732 köpenhamn_skåne_3728köpenhamn_skåne_3740

Foto: Christian Gustavsson

Malmö centarstation måndag morgon 07.00. Solen går upp och målar guld över tågvagnar. Det är lugnt och stilla och kaffet smakar som vanligt gott på världens kanske finaste Starbucks. Gamla koffertar och rustik inredning. Ute på perrongen tittar jag upp på de vackra valven och tänker att tiden lika gärna skulle kunna vara någon annan. Början av 1900- talet, 40-tal, eller 80-tal. Och så tänker jag att det är lite märkligt… På en plats där människan ständigt är på väg någonstans, där stressade klackar smattrar mot stenplattor och kaffet i muggen skvätter upp över kanten, där är det som om tiden stått stilla.

Translation: Malmö centralstation is so beautiful. Feels like there is so many stories in the walls from travellers through time.

Rom_2012_0450

Vintage i Rom.

Rom må vara känt för mer exklusiv shopping, men om man liksom jag inte är så intresserad av sådant, kan man såklart leta sig runt bland små mysiga gränder och hitta små Vintage-pärlor. Jag hade inte så mycket tid när jag var där, men var ändå tvungen att lägga några timmar på Vintage-research såklart! Rom_2012_0211

Rom_2012_0214

Rom_2012_0215

 I området Trastevere där vi bodde ( som förövrigt varmt rekommenderas att bo i! Supermysigt. Lite som Roms söder ) hittade vi Twice vintage-shop. Bra priser, snygg inredning och helt ok fyndchanser. Väl värt ett besök! På Via di San Francesco a Ripa, 105

 

Rom_2012_0429_1

Finaste ingången någonsin var till butiken Bohemienne vintage på Via dei Cappellari 96 vid Campo dei Fiori.

Rom_2012_0416

Här var det lite damigare stil på kläderna. Dyrare märkesgrejer, men även om jag inte hittade något klockrent så var det ungefär den finaste butik jag varit i. Värd att besöka bara för inredningen. Jag menar, vem vill inte ha skotavlor hemma?

Rom_2012_0418 Rom_2012_0421 Rom_2012_0422Hattprovning!

Rom_2012_0425

Happy shopper! Jag gick därifrån med ett par örhängen till slut.

Rom_2012_0445

På den här gatan ligger ganska många secondhand-butiker. Alla har lite samma stil. I trånga ganska avlånga butiker kan man hitta både dyrare märkesgrejjer och billiga fynd.

Rom_2012_0446 Rom_2012_0447 Rom_2012_0449 Rom_2012_0450 Rom_2012_0456 Rom_2012_0160_1

I det ganska hippa området Monti hittade vi den kanske bästa butiken. Pifebo. Stor chans att hitta väskor, skor och solglasögon. (jag hittade ett par jättefina brillor som jag dock lyckades tappa bort första festkvällen jag var hemma i Stockholm. Argh på mig själv! Och ledsen…) Inte superbilligt, men helt överkomligt och absolut ett ställe att hitta guldkorn på.Vi var där i över timme.

Rom_2012_0154 Rom_2012_0157 Rom_2012_0158

Vintagebetyget för Rom blir ändå helt okej!  Roliga, lekfulla butiker med blandat utbud.  De flesta butiker är ganska centrerade i området Monti eller runt via del governo vecchio. Och glöm inte att de ofta har eftermiddagsstängt någon timme från ca klockan 15. ( Det har även många restauranger.)

Åh, jag hoppas så att ni ska åka till Rom snart! Det är ju minst sagt en alldeles fantastisk stad!

Translation: A small vintageguide to Rome. Read it in english here.